Stackars Vändträskkatten!

vandtrask

Tack Fjutten för att du berättar om den stackars kollegan till hemlösing som Kattakuten i Norr-botten nu fångat in och hjälper! Missen såg så ruggig och eländig ut, men det var bara ett skrap på ytan – hans tovighet var nog bland det värsta som skådats… den innehöll dessutom en massa otäck-heter, hade skavts loss till nakenhet på ena sidan, värmde säkert inte och måste ha gjort verkligt ont!

nstan_naken

I söndags gick han i alla fall i fällan och sedan blev det rask tur till veterinären igår för rakning som tog två timmar! Det var jobbigt nog för katten, som sedan fick komma till ett stödhem för att få vila ut. Där har det visat sig att han är världens keligaste och goa kille, och har nu fått namnet Hannes! Så här var den största tovan, bara den är hemsk:
tovan
Det lär inte ha luktat något vidare…. Nu är Hannes nästan nakenkatt och har det bra inne i värmen. Han kanske behöver en tröja* rentav?
eftert
Vill du hjälpa Kattakuten med ett bidrag till Hannes så är deras plusgiro 30 06 54-1. Jag skulle tro att Hannes behöver lite hjälp med hälsan ett tag framöver och det kan vi väl tassa iväg till honom?!!

daisym1

*Jag har sett en jättefiffig skön och lätt tillverkad kattröja gjord av en mjuk sweatshirt: Ena ärmen klipptes av en decimeter från ärmhålet. Sen rullades den kvarvarande ärmbiten ihop till en rund krage och fästes med några stygn. Det blev huvudöppningen för kisse. Tänk er sedan att tröjans SIDsöm blir mitt över kisses rygg, så är det bara att klippa bort det som inte behövs. Man kan spara band som kan gå under kisses mage, bakom frambenen, som en sadelgjord ungefär.

Att fotografera en svart katt

Skyller du också på kameran?   =^:^=

5

Brunt, grått, svartgrått eller spräckligt – den som ofta fotograferar sin svarta katt vet hur svårt eller näst intill omöjligt det är att få ett bra foto av en svart katt så att det svarta verkligen SER SVART UT…

I verkligheten ska du veta att även de professionella fotograferna kan ha enorma problem att fotografera en svart hund eller katt, och verkligen få fram bra lyster och glans i pälsen! Än värre blir det med en katt, eftersom den inte likt hunden är lika lätt att få att sitta stilla och posera på kommando!

blacknwhiteb

En av nycklarna till åtminstone bättre foto – och det gäller i så gott som alla fotosamman-hang – är bra ljus! Vanlig inomhus-belysning eller den lilla originalblixt som ofta sitter fast monterad på en digitalkamera räcker för att generera rätt ljus eller tillräckligt ljus för en svart katt. I en studio skulle fotografen använda sig av minst två studioblixtar (Med softboxar som ”mjukar” ljuset) som riktas i 45 graders vinkel ungefär mot katten från vardera sidan, den ena lite ovanför och den andra i samma höjd.

Du kan själv förbättra ljuseffekten genom att utnyttja taket (De flesta innertak är ju vita) eller en vit dörr intill katten: Rikta din starkaste spotlight, skrivbordslampa eller vad du har upp i taket ovanför och lite framför katten. Genom att det vita reflekterar ljuset får du en bättre ljussättning. Med en ljus bakgrund bakom katten kan det bli riktigt bra. Alltså, om kisse vill vara med… Rigga belysningen innan du ställer dit katten bara!

chopz

Många nyare kameror har en väldigt bra funktion som heter spotmätning. Lär dig hur den fungerar – det kan rädda massor av bilder! Men det är inte helt enkelt, för spotmätning fungerar bäst ihop med manuella inställningar i övrigt, och dem måste man träna en del för att hitta känslan för. Spotmätning fungerar dessutom olika i olika kameror, så det lönar sig att läsa på manualen!

I grova drag går spotmätning ut på att kameran läser av en viss punkt i bilden, och utifrån den ställer om resten av exponeringen, så att ljus och färger kommer till sin rätt efter fotografens val. På superba sajten Kamera&Bild finns mycket lättlästa fakta, och jag tror denna sida förklarar spotmätning bättre än jag kan göra! Hela deras serie ”Så gör proffsen” kan hjälpa dig att bli en duktigare kattfotograf!
lillemanibhm

Utnyttja annars klart väder och solljus utomhus! Välj inte det skarpaste mitt på dagen-solskenet som ger skarpa skuggor, utan ett lite mildare sken. Faktum är att om man trots fullt dagsljus använder blixten utomhus så kan det bli riktigt fina effekter som trollar bort hårda skuggor. Den riktigt proffsiga jobbar med ljusmätare både ute och inomhus, och ställer in kameran därefter – men det är lite överkurs för mig!

Med dagens moderna kameror som kan lagra hundratals bilder – ta många foton, byt inställningar, ta fler, byt igen, träna, träna och lär dig din kamera! För det går att få bra bilder av en vacker svart katt. Med tiden blir kisse en tålmodig modell också! Men ibland är de mest lyckade bilderna bara en kombination av slump och tur:
lucas_o_lizzy

Och du! Glöm för all del inte att sortera bort de usla bilderna sedan! På många bloggar ser jag människor som lägger upp tio nästan identiska bilder direkt ur kameran, varav åtta är kass. Gör inte det! Städa bort sopbilderna och publicera bara de bästa! Lycka till!

Vilket är att föredra?

regnmtarkatt1

Regn eller snö? När snödrivorna ligger höga en dag som idag kan man roa sig med att drömma om den kommande sommaren…

Matte klurar för fullt på vad hon ska odla på balkongen den här våren, och vill alltid köpa massor av fröer fast vi saknar rabatt att sätta dem i.

Den senare problematiken bryr sig matte inte om, hon har adopterat rabatten utanför vår port och fyllt med växter i alla fall! (Som vi hoppas inte far alltför illa där nere under snön…)

Men det är en viss tjusning att kika på kattsaker också inför sommaren, som den här söta regnmätaren. Hur ofta den behövt tömmas om det nuvarande snöfallet

ntkatt1

kommit i regnform vågar jag inte ens tänka på!

En annan variant av trädgårdspyssel är en plantkatt – dvs en nätram som man fyller med kraftig mossa och sedan planterar in ranke-bildande klätter-växter (Som murgröna t ex) i, det borde ju bli hur snyggt som helst! Den är ju redan i Wikki-format…

Det finns också en modell i sittande figur.

Eftersom matte är händig med sina tassar tror jag nog hon skulle kunna vika ihop en sådan här katt åt mig av nätbitarna som blev över när balkongen nätades in?! Visst kan du det, matte? Vakna, matte, det är morgon och jag har en idé! Och jag är hungrig också!!! Maaaatteeee??

Läs i Östran om katthemmet Kompis

Maritha hoppas att fler katter lever… Jag hoppas också… Kom hem nu, saknade katter, kom hem från snö och kyla!

Östran skriver om ett annat hopp också: ”Maritha hoppas få det nya katthemmet klart lagom till sommaren. Det är redan ett flertal människor som erbjudit sig att hjälpa till med uppbyggnaden av det nya katthemmet.” 

Vi hoppas ännu mer…  medan snön faller bäddar vi in hela Svalehult i önskningar och hopp! Kom hem nu, missarna, kom hem!

När en katt är älskad

katt_b9

…då är ingen möda onödig… Mattes 73-åriga mormor har en härlig svart-vit kattpojke som heter Tass. Törs jag säga att Tass är ”lite” bortskämd?

Alla årets dagar då Tass matte är hemma och det är över nollgradigt i utetemperatur, står alltid fönstret till ett rum öppet, så att Tass kan komma och gå precis som han vill. Dygnet runt.
_b104
Skulle han råka ta med en levande mus in som proviant, så oroar sig matte inte speciellt – den kniper han förr eller senare!
_b105
Och nu när det är kallt kan ju inte fönstret stå öppet på samma sätt. Det ligger dessutom på husets väldigt översnöade baksida. Men…. Tass snälla matte ordnar det med elegant skottning: Genom meterhöga drivor har hon nämligen skottat en bred och tassvänlig katt-autobahn RUNT HELA HUSET så att Tass ska kunna gå till sin fönsteringång från vilket håll han vill, och knacka på med fönsterhaken som han är van… och den lilla spången är noga avsopad!
_b106
Behöver jag tillägga att Tass och vi allihop älskar mattes mormor väldigt mycket?!!!

Om katter och fiolsträngar

catfiddle

Lugn, alla missar! Man gör INTE fiolsträngar utav katt-tarmar, det är ett MISS-förstånd… Men nu ska ni få lära er lite historia:

Allt går tillbaka ända till 1300-talet och den lilla italienska byn Salle, som var känd för sin unika sadelmakarkonst. Det unika med dessa sadlar var hur de syddes ihop med oerhört starka trådar som gjordes av fårtarmar efter ett hemligt ”recept”. Enligt sägnen ska en man ha uppfattat vackra ljud från sådana som hängde på tork utomhus i vinden… och fått idén att göra ett instrument med dem – en anfader till violinen.

För att inte avslöja hur man gjorde spreds en listig tillverkare ut ryktet att man använde kattarmar. Katten på den tiden var ett djur som sågs med stor vidskepelse och att döda en katt medförde risken att drabbas av en ohygglig olycka eller svår otur. Det fick alltså följden att ingen ville försöka plagiera ”affärsidén”.

cherylpiperbergcatandfiddle1

Än idag finns denna tillverkning på samma plats, så det måste ju ha fungerat! Nu för tiden finns strängar i en mängd olika material, de flesta konstgjorda och av ”naturmaterial”. Av det engelska namnet ”catgut” kan man ju förledas att tro att katter är inblandade, men det är en kortform av ”cattlegut”, och det råkar framför allt vara stackars får som får lämna ifrån sig tarmar.

Det enda exempel jag hittat där det verkligen varit en katt som fått bidra till strängaverket, är en tragisk men samtidigt gripande skildring av hur en blivande svensk speleman Elias Svande i Vilhelmina i sin barndom och den tidens fattigdom runt 1897 tillverkade sin första fela:

”Ja, då jag var sex-sju år, så kom jag på att jag skulle göra mig en fiol. Jag skulle få följa med till Karl-Olle i Nästansjö, eller Hunneberg som det nu heter. Jag var så rädd för vatten. Mamma lovade mig det, att bara jag underkastade mig så hon fick tvätta mig, så då skulle jag få följa med till Karl-Olle och höra på då han spelade. Och då lärde jag mig en låt på det viset. Andra låten lärde jag mig ävenså efter Karl-Olle på det viset. Jag for och gick, följde mamma dit i flera somrar, för vi var ju närmsta grannar. Följden blev den att jag lärde mig fyra låtar. Jag fick till fiolen så pass att jag fick strängar på den, av katt-tarmar. Då hade det gått så lång tid att jag nästan hade lärt mig melodin på dom fyra låtarna. Men jag kunde inte stämma fiolen. Då fick jag tag på ett gammalt munspel som jag plockade stämmorna ur, de som lät likadant som fiolsträngarna, fyra stycken. Jag blåste på dem och så lärde jag mig stämma fiolen.

Katt-tarmarna, dom hade jag i nödfall då jag inte hade något annat att göra. Katten har en så lång tarm att du kan få strängar på fiolen, så när som på basen. Kvinten tvinnade jag, så gjorde jag en knut, av lagom längd, så lade jag ihop den tvådubbelt. Det var alten. Då hade jag kvinten och alten, men tenoren, den fick jag lägga tredubbelt. Då var tarmen slut och då brukade jag göra basen av sena. Bensenan från ren eller ko var fin. Mamma brukade sno ihop snören och då hjälpte hon mig med att gnaga senorna jämna.

Jag hade stråken av sådan där björntråd som jag sträckte och hade kåda på. Jag tog kåda från granar, brände den och strök den på tråden. Den stråken hade jag ända till då att jag var tolv år, om sommaren. Då tänkte jag att jag skulle skaffa mig tagel i stråken. Men jag fick inte tag i något tagel och vi hade ingen häst. Då på vintern så gick jag i skolan i Nästansjö. Det var en halv mil att gå. Under den vintern plockade jag upp etthundratio tagel ur dyngan från hästarna som drog provianten till Dikanäs. Jag fick lära mig spela på det vis det gick. Jag lärde mig fyra låtar innan jag fick råd att köpa strängar.”

Det var andra tider, det…

Hur sjutton tänker man?!!

För att drömma om något annat än kyla sitter jag och tassar runt ganska planlöst bland bilder och texter på nätet och googlar på frysande katter, när jag snubblar in på en sida med en skånsk lantgård, där tio halvstora kattungar sitter under en grisvärmelampa i halmen i en lagård och verkar ha det varmt och gott… Härligt, tänker jag…

Men sedan läser jag texten om deras katter:

”Vi har alltid ett gäng katter här på gården. De gör väldigt stor nytta genom att hålla möss och råttor borta. Vi har aldrig problem med det. Tyvärr går det en väg precis utanför och där faller många offer för den snabba trafiken. Vi räknar kallt med detta och har alltid en eller ett par kullar nya kattungar som får ta över. Man kan inte fästa sig för mycket vid någon katt för en vacker dag är den borta. Sorgligt men sant. Här blir det ständigt nya uppdateringar på de katter vi har för tillfället.”

Vilken fruktansvärt iskall syn på katter???! Hela min själ ryser! Katterna föds upp med tanken att det är okej att de dör tämligen ofta ute på vägen???! Hur många av dem plågas ohyggligt av sina skador innan de dör? Hur många släpar sig halvskadade undan och lider???

Skulle dessa människor släppa ut sina höns, kaniner och får på vägen och ha samma syn på dem? ”Klarar de sej inte så föder vi upp fler!” Nej men katterna anses uppenbarligen så lågt stående att de får gå åt…
kattsn
Det droppar tårar på tassen, när jag grunnar på hur många av de där tio kattungarna som lever nu? Eller ligger överkörda i någon snödriva??? Finns det någon kattälskande skåning som kan prata förstånd med kattägarna?

-23 grader och usch…

Hjälp! Jag sa ju att jag INTE vill gå ut???!

Jag tycker synd om alla människor som måste ut i denna kyla för att åka till sina jobb… Klä på er extra!

Nåja, det ska visst bli ”varmare” framåt lunch men isiga -10 grader är för mig fortfarande SÅÅÅ kallt!

Naturligtvis måste man hjälpa till att värma sina människor, så jag har pälsat av mig så mycket som går både på husses och mattes kläder. Äntligen kommer alla mina pälsbollar till nytta, jag visste väl det!

Ha en bra dag, allihop!

OS-Bragd-Guldet går till Sippo!

OS i det här fallet står för ”Otrolig Skrivare” och det är vad Sippo är!

prespres

Han har nämligen tillsammans med sin husse skrivit sin Första Bok! Den heter ”En katts betraktelser – det första året” (Och precis som med StarWars-filmerna och allt annat som är Viktigt har i livet så kommer vi att se fram emot nästa ny del och nästa och nästa…)

Här på Vulkan kan du beställa den eller provläsa ett avsnitt ur boken – den är precis lika oefterhärmligt katthumor som hela Sippos blogg, och jag ska absolut beställa mig ett exemplar. Heja Sippo och husse, det här var fankattastisk bra gjort! Och Snuffe har ju stöttat också. Tror jag…

Hmmmm… undrar om jag skulle göra en bok av min kattiga blogg också? Enda problemet är ju hur man ska få med alla filmsnuttar och rörliga bilder???! Det får bli en Wikki-DVD kanske? *grubblar*