En värld full av prylar som vi inte behöver?

stpabobolumilovekatt1

Eller? Det här är en kattformad natt-lampa från Lumilove för mörkrädda barn… Tillverkaren lovar att den lyser tryggt och säkert för små vakna eller nattvandrande ungar, och är mjuk att hålla i utan att brännas.

Men behöver vi ge våra barn små nattlampor? Ska en elektriskt lysande leksak ge dem förtröstansfull nattro, när mörkret känns skrämmande? Ska en pryl övervaka våra rädda små? Är det den sortens artificiella värld en orolig själ ska söka tröst i???

Som katt kan jag inte hjälpa att undra: Varför uppfinner människor så många konstgjorda ting som de sedan använder för att skapa en illusion av något?

withyouinmydarkesthourbyfrecklefaced

Vi katter är inte mörkrädda. Visst är vi rädda för somliga saker, som elaka hundar och hårda bilar. Men i mörker är vi lika trygga som i dagsljus, därför att våra kattmammor lärt oss det. Kanske är det skillnaden, vilken signal våra mammor ger oss?

zzzolight_cat

En kattmamma lämnar inte sina ungar alls – mer än korta avbrott för toa och mat – förrän de är mogna för det. Och då är de trygga nog att tassa genom vilka mörker som helst.

Vi katter överför tillit, lugn och ro till våra människor. Vill du att ditt barn ska växa upp till en trygg person? Låt det då inte söka fattig tröst i en lampa när mörker-oron kommer – nu ska du få två goda råd: ”Se till att finnas där själv!” är det första rådet. ”Och ge ditt barn en riktig levande katt att övervinna mörkret med!” det andra. Med en spinnande katt i famnen finns inget mörker kvar!

Ett sus från Himlen

En grupp katter sitter i en ring tillsammans med SkaparKatten och kikar ned på människorna som arbetar på brandplatsen kring det nedbrunna katthemmet… De tar varann i tassarna och börjar spinna en sång, ”Katternas Äldsta HelandeSång för Allt Trasigt”. Allesammans blundar och spinner flerstämmigt, flera ÄnglaKatter ansluter sig till gruppen och deltar i sången, tills det går som ett växande sus genom hela KattHimlen…

aceofairbest

Så höjer SkaparKatten tassen, och det blir stilla:
”Alla spinner vi idag för de människor som hjälper oss! Vi spinner för dem som sörjer! Vi spinner för dem som ger sitt hjärta för utsatta katter i nödens stund! Och just idag spinner vi för dem som arbetar med att skapa något nytt ur Sorgens Aska! Alla Katters Välsignelse spinner vi!”

På nytt börjar kattgruppen att spinna och de trampar med framtassarna alla katters urgamla trampande som skapar trygghet, helhet och läkande. Spinnandet stiger och sjunker, och från de rytmiskt trampande tassarna börjar en silverskimrande väv rulla ut. Väven växer och vindlar, blir osynlig som en dimma, men glider rakt ned mot byggarbetsplatsen och lägger sig som ett knappt märkbart glitter bland människor, maskiner och bråte.

willow_by_sara_kostovic

”Så!” säger SkaparKatten. ”De kommande nätterna, när fullmåne och stjärnor lyser, kan alla katter se den här väven, och veta att här byggs Räddningens Hem. Det är fullbordat, och det är gott.”

Kattskrämman – fungerar den?


Att skrämma bort oönskade besökare från hus och trädgård är tydligen ett stort behov hos somliga starkt revirhävdande människor, vilket får dem att uppfinna allsköns medel för att hålla såväl djur som de flesta andra människor borta: Staket, höga murar, vapen….

Och vi katter är förstås inte undantagna: Kattskrämman lovar per definition att hålla katter borta från trädgårdar, sandlådor, bilar och

skrattkatt

trädgårdsmöbler – helt ofarligt – med ett ”megaultraljud” och ska dessutom kunna eliminera hundar och grävlingar!

Som ett tips, kära kattvänner: Den drivs av 6 st AAbatterier *fniss* som snart tar slut!

Så det är bara att avvakta, territoriet är snart ert igen!

Livets berg-och-delbana

Kan man inte få vara bara GLAD????

Den här dagen har gått upp-ner-upp-ner som en jo-jo!

Att mista Ontry kändes så tungt. Som motvikt är starten på Kompis-bygget så härligt bra….

crying_cat

Men nästa stup man faller utför orkar jag bara inte tänka på, när jag läser detta på Kompis blogg: ”För några timmar sedan hittade Maritha delar efter tre vuxna katter bland askan.  Kropparna låg bara några meter från ingången i katthemmet. Eftersom inga kattungar/ungkatter bodde i själva katthemmet när branden utlöstes är vi säkra på att det är vuxna katter. Det går inte att se vilka katter det är. Maritha och Sonny är såklart jätteledsna.” Å man vill bara skrika!!!

…I kväll när vi skulle fira att matte fått klart med en fyra veckors praktik och allt!!! Suck….  Lycka till, älskade matte!

326 016 kr – och NU har byggjobbet börjat!

Vilken fantastisk siffra! Vet du vad den betyder!!?

Det är DIN gåva som kommit fram till katthemmet Kompis!

Och nu har de stora maskinerna kommit från Nybro Gräv&Schakt* för att börja arbetet:
katthemmetsbyggs
Det känns svårt att veta att grävskopan ska packa bort resterna…
katthemmetsbyggs1
Men det är inte mycket kvar – sot och brända kattmatsburkar…
katthemmetsbyggs2
Så mycket snart reser sig en ny stomme – det som försäkringen täcker är en husstomme återuppbyggd – och då den är klar hoppas jag att alla underbara givares skänkta slantar, samt den utrustning och det material som redan lämnats till Sonny och Marita, kommer att kunna pusslas ihop till ett riktigt fint nytt katthem!

(*Jag brukar inte göra reklam för eller länka till företag, men eftersom dessa sponsrar katthemmet Kompis, så är det skillnad!)

Har du en PåskPeng över, när du handlat alla PåskÄgg, så är katthemmet Kompis postgironr: 35 74 82-9 – ALLA gåvor är varmt välkomna! (Lämna gärna ett litet påskägg hos ditt lokala katthem också!)

Farväl Ontry!

__large145
En sliten gammal misse vandrar sakta uppför Regnbågsbron… Pälsen är raggig och stegen försiktiga, men de vackra blå ögonen är nyfikna.

På vardera sidan om bron står en särskild hedersvakt av ÄnglaKatter med stolt resta vingar och svansarna i finaste position, och alla spinner de sitt vackraste Spinn för den gamle missen.

Det susar till bland ÄnglaKatterna, för högst upp på bron står plötsligt SkaparKatten själv och väntar på Ontry – för ibland händer det, när en alldeles speciell Katt kommer genom Grinden till KattHimlen, att SkaparKatten själv tar emot!

ontry2

Ontry stannar förvånad till och sänker underdånigt huvudet lite… Har han gått fel? Men då händer det sällsamma: SkaparKatten själv sänker också ned sitt väldiga huvud och möter Ontrys nos och panna med den ömmaste nosbuff, så Mild och Respektfull att fullt av vårblommor slår ut runtom dem och sprider sig över hela Regnbågsbron… Ett sällsamt skimmer sprider sig som en varm våg i Ontrys päls och det börjar kittla i hela kroppen av en lekfullhet som han inte känt på mycket mycket länge. SkaparKatten gör ett inbjudande skutt och tillsammans börjar han och Ontry springa nedför bron och rakt ut på Eviga Ängen – inga försiktiga steg längre, utan starka kraftfulla språng: ”SvansKull! SvansKull!” jublar ÄnglaKatterna och störtar som ystra gnistor efter…

nglakatt_regnbgsbron1

GrindKatten tittar belåtet efter dem medan han åter stänger Grinden och viskar för sig själv ”En Speciell Katt har kommit. Det finns en alldeles särskild kvinna här som väntar på sin kära lånekatt… Det är fullbordat och det är gott!”

Hur många bär vi upp!???

techsupport

I den ständiga debatten om katters värde, katters status och katters rättigheter (Eller snarare brist på desamma) i samhället är det ofrånkomligt att ofta återkomma till vilket ansvar vi katter bär på våra smala ryggar!!!

Faktum är att katten/katterna i ett hushåll ibland är det som håller en familj samman, håller en relation levande, håller en människa frisk eller får en sjuk person att tillfriskna! Vi gör små barn trygga, ledsna människor glada och är ensamma personers livsglädje och sällskap.

Katter sprider harmoni omkring sig – tar sina människor med på upptåg, men lever också egna självständiga liv, som egna individer. Liv som människorna nyfiket tar del av och har glädje av. Vi är hänsynsfulla, kontaktsökande och lojalt tåliga.

blackcatbymidniterain

Torgny Nordin berättar i GP om sin katt Orfeus: Orfeus var kolsvart, hade gnistrande gröna ögon och ett hjärta av guld. Han var min första katt. Jag brukade bära omkring honom med ett fast grepp om livet vilket fick bakbenen och svansen att släpa i marken. Men han lät mig hållas. Och även när det blev dags att sova höll jag om honom hårt med ena armen. Först sedan jag somnat gjorde han sig försiktigt fri och gav sig iväg på sina egna äventyr. När Orfeus spann stod tiden stilla. Fast när jag nu tänker på honom slås jag mer av det gåtfulla i hans förmåga att alltid hålla sig framme när jag behövde honom som mest. Något hundartat framlockande med hjälp av godsaker var det aldrig frågan om. Rätt som det var uppenbarade han sig bara – och då insåg jag hur mycket jag saknat honom utan att veta det.

Orfeus är ett katt-ankare i hans liv än idag, en bärare av empati och trygghet. Säkert kan många av oss katter vittna om hur små buffar, jamanden och tasstramp fått våra människor att vakna till, leva upp och orka ta sig fram i tillvaron – just därför att vi katter finns där!

Vi väntar vid sängkanten när du vaknar – följer dig genom dagen som en pälsig skugga, och smyger varsamt nosen i din hand eller mot din kind, när något känns tungt. Tänk efter en stund, så blir du varse hur vi jagar bort mörka moln och dysterhet bara genom att finnas med!

hjrtsvans1

Så älska din katt/dina katter för vad den är: Den som bär dig, håller dig uppe!