Kategori: Okategoriserade

Självklart skriver jag allting på egen tass. Numera behöver matte inte ens vara i närheten, jag har lärt mej hela databiten och kommer snart att lösa hur jag ska låsa upp ytterdörren också!

Jag har just beställt en låda med tio levande möss på Tradera…. Mums!

Nu har matte och husse stoppat in ännu fler små lådor med jord i under den där nätburen på köksbordet. De ojar sig och sprejar vatten på dem och pratar om hur fint det kommer bli. Vad är så fint med lådor med jord? Jag fattar ingenting.

Ibland odlar de kattgräs åt mig i en kruka, men det är en annan sak, den står i ett fönster med plast över och så fort gräset har kommit upp tar matte bort plasten och jag får äta hur mycket jag vill.

Därför antar jag att det under nätburen inte är till mig, för några gröna saker de satte där förut har kommit fram, men de tar inte bort buren. Och matte sprejar vatten på mig med sprej-saken om jag försöker tassa på dem. Usch.

Det är katten inte rättvist.

Tass på er

Det ska bli en djungel på min balkong. Det har husse och matte lovat. Det spirar redan en massa gröna saker i en specialdesignad odlingslåda på köksbordet.

Men det är ett problem med den och med växterna. Problemet heter Wikki. Det är jag och mina tänder och tassar….

Så min händiga matte ha skapat ett Wikki-skydd. Jag kan bara sticka in tassarna och pilla LITE LITE…

Jag sitter på balkongen ganska ofta nu, det sköna vädret gör att balkongdörren kan stå öppen och jag kan kila ut och in precis när jag vill. Å vilken ljuvlig frihet det är.

Matte ska knåpa vidare med min hängmatta, bild kommer snart. Hon är händig, min matte, och idag är hon ganska hes men mycket piggare, (Igår febersov hon i stort sett hela tiden) så nu kommer det att hända saker!

Men åh jag önskar mer sol och vackert väder för härliga promenader – och så att husse och matte ska må bra förståss!

Det var inte jag! Jag lovar… Den bara var där, under skatboet, och sedan föll den till marken. Jag har inte satt en enda tass på den. Inte mattes förkylningsbaciller heller.

Jag är faktiskt en snäll katt. Fast jag hade ju gärna smakat på den om jag kunnat. Men det är rejält med nät runt vår balkong…

Jag jagar dem runt i lägenheten, klöser dem med mina vassaste klor och morrar högljutt: Bort med er, dumma dumma baciller!

Att gå och göra min matte så där sjuk – hon har hög feber och mår jätteskruttigt… Nu är jag arg katt, jag kommer och äter upp er, så passa er!

Min husse är sjuk, han har en smärtsjukdom som gör att han ibland knappt kommer ur sängen eller ibland nästan aldrig kan sova. Den har ställt till så att han inte kunnat gå i skolan eller ta ett jobb. Han vill inget heller än att bli frisk och få kraft och ork att vara som en vanlig människa.

Men inom sjukvården verkar det inte finnas någon som bryr sig ett dugg om honom. Han har bollats mellan olika läkare och fått mediciner som inte fungerat och – typiskt – när det äntligen dök upp en läkare som ville göra något för honom – så gick den läkaren iväg på utbildning och återkommer i JUNI. Sedan har det varit tyst. Ska husse gå och ha ont i flera månader till?

Å jag skulle vilja riva någon med min värsta klösklo!

Men det hjälper inte husse. Matte tar hand om honom under de värsta dagarna, tröstar och lirkar och peppar. Så blir hon också sliten, trött och ledsen. Att vara nitton år och ha varit hemsjukvårdare på heltid nästan redan i över ett år… Är det rätt det?

Jag älskar mina människor men jag tycker så synd om dem. Det är bara sjukt att husse inte kan få hjälp att bli frisk. Vad kan en liten katt göra?

Jag lever i en liten inramad värld – en lägenhet, en balkong – några utflykter i koppel eller transportbur dessemellan, till allt det som finns utanför. Ändå är jag lycklig. Behöver man ha så mycket mer?

Vissa säger att en katt inte ska behöva vara innekatt, den ska kunna komma ut och röra sig fritt. Men det finns gott om oss katter som faktiskt inte vill vara ute, som inte heller passar till det. Både världen och vi katter har förändrats från det vi en gång var – och somliga av oss är tryggare, friskare och lever längre i behagliga liv inomhus tillsammans med fina människor som ger oss uppmärksamhet, sysselsättning och vård.

Dessutom lever vi i ett land där en katt får vara en katt i hög grad. Vi har inte drabbats i lika hög grad av industrin som förmänskligar katter och producerar t ex kläder, skor och smink för dem, som i USA. Och det vill jag inte komma heller.

Jag kan godta en tomteluva en gång om året – och min vinnartiara från skönhetstävlingen. Där går gränsen. Ja och sedan möjligen undantaget att vissa dreggelmissar har sådan här utrustning:

Tass på er!

Matte brukar ta hand om husse när han har det jobbigt och mår dåligt. Idag har husse tagit hand om matte – hon är så förkyld, febrig och mosig. Det hostar rosslar och skräller om henne, hon orkar knappt klappa mig, eller vara ute på balkongen.

Vilka skruttmänniskor jag har fått??? Men jag älskar dem ändå!

Och husse var iväg till affären efter apelsiner så att matte ska få vitaminer. Vitaminer, det är saker som finns i apelsiner och som gör kroppen piggare och friskare. Det är inte som att få kattungar!

Jag vill upp, jag vill ut, jag vill klättra i solen och känna livsglädjen rusa genom kroppen! Störta genom gräset, slå klorna i första bästa höga träd och bara blixtra upp längst stammen och ut på den yttersta grenen! Dit vill jag!

Mina människor har lovat att jag ska få åka till landet fler gånger, kanske vara där riktigt länge i sommar och få vara ute på egen tass jättemycket! Fattar ni att jag längtar så att det kryper i pälsen???