Månad: maj 2011

Från Klosterkatterna har jag fått följande uppdrag:
Wikki, ta omedelbart och klistra in den här i din blogg:

 

Din Stora Matte är nämligen nominerad till Kunskapspriset (som handhas av Nationalencyklopedin och beskyddas av kronprinsessan)…
Nospuss från sr. Carina, klosterkatternas matte

Detta var ju något till överraskning! Jag vet inte vad de har jamat till nomineringsjuryn, mer än vad Imma säger i Klosterkattsbloggen men jag gissar på att det har något samband med Wikki-bloggen och vårt gemensamma arbete för att ändra katternas status i samhället, och framför allt de hemlösa katternas! Det är verkligen VIKTIG kunskap att föra vidare: Att ALLA katter har rätt att få leva och det är människornas ANSVAR att hjälpa till så att det blir så!

PS. Stora matte känner sig mycket mycket hedrad av denna nominering!

…/\„,„./\ Jag sätter denna katt som status för att
..( =’;’= ) nu är det vår & katterna fått vårkänslor…
…/*♥♥*\ Kastrera era katter så slipper vi
..(.|.|.|.|.) övergivna sommarkatter till hösten!

Den här fina katten har jag fått av vännerna  Sven och Signe. Tydligen används den som status-nånting på FaceBook. Och eftersom jag inte är FaceBookKatt så säger det mig inte så mycket. Jag lägger upp kissen så här på min blogg istället – det går väl också?

Så vill jag jama ett innerligt SpecialTack till Sven och Signe som betalade auktionspengen och lite extra nu senast… *bugar djupt* – det är alltid väldigt välkommet i ett kathems kassa!

Idag ligger jag och darrar lite grann. Jag vill ju att rätt ska vara rätt!

Det kommer så mycket beröm och lovord om så storslagna saker jag och mattarna gör – men jag vill verkligen inte ta äran från alla er som faktiskt är de som gör de verkligt Stora Sakerna när det gäller att hjälpa hemlösa katter! Jag, lilla Wikki, är bara en kanal, ett redskap i SkaparKattens Tass! Jag gömmer nosen lite blygt…

Idag har det kommit in slantar till Smurfen från bloggvänner igen, och kärleken till en sliten kattlufs berör oss djupt. Men det är ni som ger så generöst som ska ha berömmet, inte jag!

Och jag får bilder på underbara ulltussar från Livbojen, de mammalösa knattarna som hunden Gizmo tagit hand om… Evelina gör ett  kanonjobb med att pyssla om de små… Det gänget ska ha uppskattningen!

Jag ser på många av alla katthemmens sidor mängder av dagliga aktiviteter med hängivna medarbetare som skyndar till kattungars och kattmammors räddning, ser famnar som öppnas för värnlösa och rädda, sjuka och skadade, hemlösa katter! Själv är jag inte där – jag är bara ombud, räcker ut Tassen och jamar ”Stöd Ditt Lokala Katthem!”

På Örebro katthem är det Anna, Leena, Sandra, Josse och många andra som åker tur efter tur med katter till veterinären, hämtar akuta räddningsfall i konstiga situationer, det är de som klappar, tröstar, lockar, lirkar… Som blir rivna, som tvättar kattkiss, som matar, som bär… Det är Kicki som tillbringar oräkneliga timmar i telefon för att ha koll på var alla jourhem och deras katter finns, det är Gittan och hennes stab på katthemmet som gör det dagliga gråa slitet med städning, matning och omsorg till väntande missar. Det är hela styrelsen, kontaktpersoner och volontärer som bidrar med handkraft och tid. Jag borde i rättvisans namn rabbla upp mångfalt fler hjälpande händer – de oumbärliga och räddande änglar utan vilka hundratals missar varje år skulle förbli hemlösa…

Dessa änglar finns i, på och omkring alla katthem och katthjälpsorganisationer. Det är de som är hjältarna, inte jag. Jag är bara en katt som spinner lite lite grann trådar så att hjälp hittar fram till de behövande. Det är inte så stor sak!!! Men det är ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ så roligt!

…men först måste alla lotterilådor och sånt packas klart! Som ni gissar är det lite rörigt just nu och jag hinner inte se min svans ens en gång! Kommentarer kommer att besvaras lite ad hoc under dagen och sedan kommer lite info och inlägg framåt eftermiddagen, så håll ut! NosPuss!!!!

Vet ni hur det är att vara lotterikatt åt ett katthem som mitt?!! Det är stökigt men jättekul! Så här går det till: Stora matte och matte samlar ihop – med god hjälp av många andra – allt möjligt som går att ha till lotterivinster. Det ska vara till barnlotteri (Fem kronor lotten och vinst på två olika slutsiffror på lottnumret), vuxenlotteri (Tio kronor lotten och vinst på en slutsiffra) och ett lite lyxigare lotteri (Tjugo kronor lotten, exklusivare vinster och vinst på en slutsiffra). Dessa vinstsaker läggs upp på bordet och vinnaren får själv välja bland sakerna, så blir det roligare att ta en lott. Följdaktligen skaffas mer än 20 vinstsaker till varje ”slutsiffra” så det ska finnas extra att välja på och locka köpare.

Och det i sin tur innebär att allt vi får skänkt till detta ändamål måste sorteras i rätt vinstgrupper, blandas till en lagom mångfald och allt ska så klart vara fräscht och fint. Mattarna har lärt sig bra av våra marknadsvänner Nalle och Lasse hur nyttigt det är med att ha bra lådor att packa allt i, så emellanåt är det stapelvis med plastlådor som ska fyllas! Här ser ni generös sponsring från kollegor i kattsvängen också:

Merparten lagras hos Stora matte, som sorterar och trollar ihop bra vinstlistor. Sedan kommer det jobbiga: Bärandet! Så här gick det t ex till i helgen när vi hade Loppis-Lotterier: Stora matte packade allting hemma hos sig och bar sedan ut till bilen och åkte hem till oss i Örebro dagen innan. Eftersom inget kan lämnas i en bil över natten där vi bor, så packades allt ur bilen och bars in i vår hall över natten. Lördag morgon bars allting ned igen, in med det i bilen, iväg till katthemmet och så packa ur bilen igen! Efter avslutat Loppis packades det som fanns kvar ned i lådorna, in i bilen och hem till oss, packades ur, bars upp över natten…. För det fanns inte ork för Stora matte att åka hem till Landet just då… Söndag eftermiddag bars alltihop ned till bilen igen, hon åkte hem och stuvade in allting i sin bod.

Till helgen som kommer gör vi om alltsammans inför NERKs kattutställning på Conventum i Örebro… Är vi lite tokiga????

httpv://www.youtube.com/watch?v=Vw4KVoEVcr0

När man träffar på en Sann KattPersonlighet, så uppstår Kärlek. Ibland får jag en känsla av att somliga katter skickas av SkaparKatten till oss med ett Särskilt Budskap. Och somliga för att sprida en våg av Godhetens Värme, sprungen ur en Älskande Själ… Smurfen är en sådan!

Här gosar han matte och Anna samtidigt!

Varje människa som möter Smurfen grips av hans utstrålning av villkorslös godhet – hur han mitt i sin egen smärta ändå har energi att ge ömhet till alla, absolut alla… Det är dessutom obegripligt varför en sådan här kärleksfull kattherre lämnats ute så länge som han gjort. Trots att han varit sjuk, smutsig, sliten och tufsig så har han burit en värdighet och en inre skönhet. Och vi hoppas innerligt nu att han ska återvinna hälsan och bli en frisk och stark katt som kan ägna många fler år att ge av sin värme till de människor han möter! ”Denne goe smurf!” som den norske veterinären uttryckte sig…

Jag har fått en kommentar från signaturen Scooby Doo:
Hej, det är trist att höra att en katt har blivit påkörd. Men hela grejen som bloggaren kör med att projicera mänskliga tankar och egenskaper på sin oskäliga katt ”Wikki” känns lite rubbat. Dessutom är leken med språket, typ ”kattulationer” på ett barns nivå. Under barns språkliga utveckling tycker de att det är roligt att leka med ord, förvränga dem och tramsa med dem, det växer de flesta ifrån. Tydligen inte bloggaren som ter sig extremt barnslig. Ett förslag till Wikkis matte/bloggaren: börja med någon lämplig fysisk aktivitet, läs lite nyheter annat än skvallerpressen så får ni kanske upp ögonen lite, lite för omvärlden och framför allt: GET A LIFE! så du slipper tramsa dig igenom resten av tillvaron

Jag hade ju inte svårt att tassa svar:
Mjau, jag har ett liv – ett härligt kattliv! Inget trams där, inte!
Och du, kan du inte unna någon lite lekfullhet i tillvaron eller lite annorlunda perspektiv än dina egna – ja då är det nog mest synd om dig själv! *svansdans*
Dessutom är jag varken oskälig (Avses dock osjälig skulle jag gissa. Oskälig är när man tar för mycket betalt!) – eller omedveten om verkligheten. Det är hemlösa katters och andra katters verklighet jag jobbar 100 % för. I helgen drog jag in ett par tusen till sådan verksamhet – jag katten Wikki! Hur mycket fixade du, Scooby Doo? (Ett hundalias dessutom. Är det hund- och kattkonKURRens vi fajtas om här?)
NosPuss Wikki

Jag anser ju att alla vi bloggande katter är bevis nog!

…snabbt tassa ett eget inlägg igår på Katthemmets interna Gästbok med hälsning till Smurfen, och så här blev det:

Tänk att den inte förstår vanlig kattiska???

Förlåt! Hur kunde jag glömma nåt så viktigt? Matte och Stora matte virrade runt här med alla Loppislådor och det skulle skyltas i fredags utmed vägen, det skulle fixas med bord och tält och vid min svans jag vet inte vad allt! Så jag blev så förvirrad att jag GLÖMDE avsluta den jätteviktiga auktionen…. Å vad jag skäms!!! (Det blev inte bättre igår när de stack iväg tidigt för att sedan vara borta hela dagen och jag fick ansvaret att vakta husse – han är i behov av övervakning på helgerna, när han är trött efter jobbveckan!)

För det första, tack alla kattvänner för alla fina bud! Och tack till alla som räckt ut hjälpande tassar till oss, till Smurfen och till Örebro Katthem! Det är välkommet, uppskattat och mycket mycket välkommet med vartenda litet bidrag, stort som smått! Ödmjukt tack!

För det andra, auktionen skulle alltså ha avslutats i fredags kl 21 och det blir ju så att jag får tassa beslutet att eftersom mina kattvänner Sven och Signe lagt det toppbud som just vid den tidpunkten inte bjudits över, nämligen 1000 kr, så är det också de som vunnit auktionen! Grattis!!! *svansdans* Jag tackar och bugar och vet att dessa slantar kommer att behövas när Smurfens vård ska betalas…

Nu ska jag klura på en jättebra idé om nytt sätt att ha Wikki-auktion som matte kommit på!