Månad: maj 2010

Allt gick på tok…

Högdräktig men alldeles för mager och alldeles för liten för att få ungar egentligen, katten Nellie hos Livbojen…

Så började förlossningen i jourhemmet ikväll, och det gick på tok… Nellie fick panik av födselsmärtan och högg vilt omkring sig… Husse fick ett bett i foten och den först född lilla missen fick tyvärr ett otäckt bett i huvudet som blödde ordentligt…

Nellie menade inget ont mot sin unge – hon var helt enkelt skräckslagen och oerhört plågad, hennes späda kropp absolut inte byggd för att föda! Hon ville ju bara få bort det som smärtade så fruktansvärt!

Om ungen kommer att klara sig är osäkert – den har inte kunnat få någon mat från Nellie, som sedan födde ytterligare två ungar. Då fick Stora matte rycka in och hjälpa till och ha skydd på händerna och ta ungarna, medan Nellie skrek fruktansvärt och bet hysteriskt omkring sig.

Stora matte tröstade, torkade ungar, fixade bort fosterhinnor och navelsträngar och blev också biten – men med assistans av Sara och Nellies matte och husse gick det att klara de andra två ungarna. Och bara förlossningen var över, så kunde Nellie både tvätta och spinna för sina ungar. De hade lite pyssel att hitta spenar, men sedan var hon lugn mamma fullt ut och de fick åtminstone råmjölken som nyfödda så väl behöver!

Den skadade ungen har fått mjölkersättning och vilar på en varm vetekudde, efter koll med veterinären kan vi inte annat än vaka genom natten och se om den klarar sig. Jag ber SkaparKatten vaka likaså – över kattmamma, alla små kattbebisar och bitna människor…   =^:^=

Det är så mycket som blommar så vackert just nu:

Men Sippo, jag lyckades inte ta riktigt så tjusig bild som den du och husse hade tagit!!! Kanske fel sorts syrener?!! Doftar gott gör de i alla fall!

Matte har fått jobb – ett riktigt jobb! – ett halvår framåt!!!!

Jag tar på mig fest-korsetten! Grattis Matte!!

Vad ska hon heta, Missys lilla flicka ”Trean” med roliga baktassar?

Hennes små baktassar viker ut sig rätt nu allt mer medan hon kravlar runt i bo-lådan, så det håller på att ordna till sig alldeles naturligt. Syskonen har fått namn: Pojken heter Whizkie, svartsköldpaddan med ”flamteckningen” får heta Flamman, och ”Ettan” ska heta Cola. Nu är det bara den här lilla tigerrandiga damen (Med sin gyllene fläck på hjässan) som saknar namn – hjälp oss med namnförslag!!!

Nä, nu får ni inte fotografera mer, jag vill ha min unge! säger Missy….

Kom och hälsa på vid Örebro Katthems bord! Matte och Stora matte och några till från Katthemmet kommer att sälja lotter och göra reklam för en massa fina missar som behöver hitta egna hem!

Jag Wikki personligen kommer att närvara på ett alldeles speciellt sätt…. *fniss* som jag har lärt mig av Skeezix…

Jag blir så kattsingens rörd.
Alltså, Neko och Dykarn är världens underbaraste, för de tog hand om vår kattsyster Vevve, och de har en till jättefin katt, Madame.

Orsak 1 till att jag är rörd: Titta på färska bilden här på Vevve som ligger och nannar. Gosiga Vevve från ”vårat” Kattis: Ser ni vilken glans och lyster hon har i pälsen!!! Fatta att det är en Vevve som har det BRA!!!

Orsak 2 till att jag är rörd:

Det var gårdsloppis hemma där Vevve med familj bor…

Men vänta nu… titta här!!? Neko säljer sina smycken till förmån för katthem med hjälp av vår brandgula nossymbol! Hurra och svansdans vad snällt och vad glad jag blir!

De hade lite otur med plats, så förtjänsten blev inte så enorm. Men jag måste ändå, för det gör mig så varm i hjärtat, ta mig friheten att citera mailet som kom sedan:

Hej Wikki o alla där borta!
Idag var det loppis i våra kvarter, och vi slängde ihop ett bord med lite saker, och Neko bestämde att pengarna vi fick in skulle gå till en god kattsak. Gemensamt bestämde vi att det skulle gå till Örebro Katthem. Det blev inte mycket tyvärr – vårt bord stod undanskymt, men vi satsar på nytt nästa år och skickar in den lilla summan (76 kronor) som förhoppningvis kan gå till någon påse kattmat eller kattsand till de små liven.
*klapp och kli* från oss alla, Dykar’n, Neko, Vevve och Madame!

Och det är lite som jag sagt, när vi puffar för insamlingar till Katthemmet Kompis och alla andra: ”Det är de många många små bäckarna som bildar ett stort flöde…” – och jag högaktar alla som ger av det som de förmår, var och en efter sin fason! *spinner ljudligt!!!*

(Förlåt Neko att jag lånat dina foton utan att fråga först… *trampar oroligt* – men jag ville så gärna berätta det här! Det kändes så Fint!)

Stackars matte!

Är det inte så att hon får nässelutslag av kyla – ja, då kommer de som idag och slår upp under en promenad i solen!

Att få det av sol är dock inte så vanligt, men det lyckas hon med… På nätet står det: ”Ljusurtikaria: Denna form av nässelutslag drabbar mest unga personer i 20-30 årsåldern. Det är en tämligen sällsynt form av nässelutslag. De drabbade får klåda i huden inom sekunder efter det att huden solbelysts. Inom 2-3 min blir huden röd, kliande och svullen. I början kommer utslagen efter starkt solljus, men senare kan besvären komma efter mycket liten solbestrålning. När man gått inomhus eller satt sig i skuggan går utslagen bort efter någon timma.”

Du skulle ha päls, matte!

Jag letade efter bilder på ”solkatt” för att beskriva vad jag tänkt ha för mig i eftermiddag, men hittade den här bilden från en utlandsresa någon gjort:

Bildtexten var ungefär ”På strandens restaurang träffade vi på en annorlunda katt. Katten njöt i sanden. Personalen grävde ner den och den låg kvar under hela vår lunch. Till och med när en gäst trampade på sandhögen låg den kvar. Den skrek och väste men lustigt nog ville den bli nergravd på nytt.” Ville den? Troligen försökte den tigga mat och vatten men ingen fattade det? Hur kan man ens tycka att det är lustigt när någon trampar på kattstackaren, usch vad illa berörd jag blir… *suck igen*

Jag önskar att alla katter överallt i världen fick det bra… Men eftersom inte ens alla människor har det så bra, så vad ska man göra? Jo i alla fall försöka hjälpa dem man KAN hjälpa! En uträckt tass nu kan bli en tass med hjälp tillbaka en annan dag, det vet man inte, men det kan bli så!

  Men gräv inte ned katter i sand på semesterorter, är ni snälla!

Suck, min favoritsajt ”HitteKatter” trasslar igen – det var så igår också. Undrar om vi överbelastar iFokus-servern med alla våra HitteKattsÄrenden?

När sidan fungerar igen, så kan jag rekommendera den, fullt av råd och trådar som hjälper dig som behöver hitta någon kontakt för att rädda hemlösa missar!

För det är nu de börjar komma, de årsfödda små kattungarna, som dyker upp under skjul och i garage… När kattmamman känner att födseln är på gång söker hon sig till ett bo, vare sig det är i ett pannrum, bakom en sopcontainer eller i en jordhåla. Ofta är både kattmamma och ungar undernärda från start och utsatta för sjukdomar och ohyra.

De behöver din hjälp! Du har ju säkert just fått lön i veckan som gick – nog har du råd att avvara en slant?!! Stöd Ditt Lokala Katthem!

Både jag och Nova är väldigt pratsamma katter, och självklart vill vi att våra människor svarar oss och pratar med oss när vi kommer tassande!

https://youtu.be/cWIjfDJVsHU
Vi hälsar på kattiska ”Godmorgon” när matte – och långt senare husse – vaknar. Vi talar om att vi vill ha mat givetvis, och när matte hör det säger hon ”Kom då flickor!” och går till kylskåpet – och ni kan ju satsa en pälsboll på att vi kommer ivriga som kapplöpningshästar i startbåset och trampar runt med heja på-jam! ”Välkommen hem!”-mjauet är viktigt och då måste människorna så klart gosa och prata en stund med oss om vad vi haft för oss och berätta vad de sysslat med – och så hjälps vi åt att kika igenom medhavda påsar och väskor, ivrigt jam-pratande.

Hur gör du när du pratar med din husse eller matte?!!