Månad: mars 2010

Nämligen Katthemmet Kompis BYGGNADSLOV till hus-stommen! Jag slår frivolter av lycka! Gick godkännandet av bygglovet till så här månntro:
 *fniss*

Jag hoppas att Husse kan vinna något på att tävla i hur man blandar ihop Läkerol-smaker?

Här är länk till hans tävlingsbidrag.

Först kommer det upp en grön sida som är tom, men vänta en liten stund så kommer det en röstningsruta!

*håller tassarna*

Sedan ska jag be Husse komponera en god slurk lagom sval kattmjölk åt oss…

Semilånghårig höglandskopojke… visst är han cool!??! *spinner*

Matte träffade dessa lurviga skönheter vid Suttarboda, där de gör en insats som betande naturvårdare! Där fanns en alldeles nyfödd kalv också, inte många timmar gammal:

Och de nya lammen, knappt dagsgamla, var så mjuka och gosiga:

Tänk att det kan vara så gott att snutta på allt? *kattleende*

Undrar om de vill ha en stall/lagårdskatt där i Suttarboda??! Hmmm…

En Chippendalebyrå – senaste modellen! Här bakom döljer sig kisses hemligaste ställe:

Toalådan UnderCover, enligt senaste modell från KittySaks, men missen ser inte så nöjd ut… och det tror jag det, hur många av er vill ha klaustrofobiskt mörker på toastället? Dessa toaskynken finns även i modellen BeachBoySurfarBuss:

 Samt en bambuhydda a la Hawaii:
 Men stackars fotomodellkatten. Undrar hur många gånger de stoppade in honom i toalådan, och han fick kliva ut till en massa fotoblixtar? *buffar tröstande*

I drygt tio års tid har 80-årige Helge i Ystad matat några hemlösa katter på sin tomt på Buntmakaregatan. De har fått en kattlucka till garaget för att kunna komma undan kyla och vinterväder. Där är det bäddat med dynor och ett litet element håller dräglig temperatur åt dem.

Men nu har matningen lett till klagomål från grannarna, skriver Ystads Allehanda, och Helge har fått besök från kommunen, bl a av kommunjägaren. Kommunen i sin tur har kontaktat Länsstyrelsen som skickade ut ett par inspektörer i tisdags för misstanke om vanvård.

Länsstyrelsen noterade smuts i garaget, lukt i området, tar upp frågan om veterinärvård och tycker att kattmatandet ska upphöra. Helge finner det märkligt – han vill inte lämna sina skyddslingar att hungra, han har ju matat dem tre gånger per dag!  ”Jag har funderat på det, men det blir ju inte bra. Har man vant dem vid att bli utfodrade, kan man inte bara sluta med det utan vidare.” säger han. Egentligen anser han att kattbesökarna lever ett bra liv. ”De lever ett fritt liv utan att jag egentligen påverkar. Skyddsjägaren och djurskyddsinspektörerna menar att jag inte gör katterna någon tjänst genom att mata dem. Det kan man ju se på olika sätt. De får ett liv, och livet är ju härligt. Nu är det snart vår och då trivs de, precis som vi människor.”

Och det här är alltid dilemmat för den som matar en hemlösa katt – har du börjar utfodra den regelbundet är det att anse som att du tagit ägaransvar fullt ut för djuret. Att det inte är Helges fel att det går tiotals vilda katter svältande i området tas ingen hänsyn till. Att de övriga grannarna, till skillnad från Helge, negligerar och nonchalerar de stackars katterna reflekterar man inte heller över. Visst är det absurt?

Enligt kommunjägaren Ingemar Ohlsson (I en annan artikel) avlivas fler än 100 katter årligen i Ystadstrakten. Om inte folk slängde ut sina sommarkatter och inte godhjärtade personer som Helge ingrep, skulle läget vara annorlunda, säger han med ett krasst konstaterande: ”Hade folk slutat mata katterna, hade problemet löst sig av sig själv.”

Ett tiotal grannar har alltså skrivit under ett protestbrev om ”Helges” katter och skickat till kommunen. Ingen av dem verkar ha kommit på idén att själv hjälpa en hemlös kisse… Hur kan man vara så hjärtlös? Och skyddsjägaren tycker de kan svälta eller frysa ihjäl. Hur kan man vara så hjärtlös? Hur kan man vara så hjärtlös? Hur kan man vara så hjärtlös?

Det finns inget svar på min fråga, och mina tassar blir våta av tårar… Men tack, Helge, för din osjälviska tioåriga goda gärning!

  Det är inte så negativt som en del får det att låta, det där med att vara lagårdskatt. Därför hoppas jag kunna finna någon glad bloggande lagårdskisse som vill ställa upp på en intervju i Wikkibloggen!

Hör av dig!

Röda vinteräpplen lockar hungriga trädgårdsgäster hos Stora matte… Grannkatten Tusse som hälsar på undrar just vad det är för karavan som kommer genom trädgården, och det blir full trängsel runt fågelmatskorgen när fyra rådjur ska ned med nosarna i samma grop i snön och tugga i sig de eftertraktade godsakerna:

Rådjuren festar på vällagrade äpplen av sorten Kim, som är tämligen oätliga när Stora matte skördar dem sent på hösten, men som får en underbar smak (både för människor och rådjur och koltrastar) när de legat till sig i kattboden i +5 grader hela vintern tills nu.

Storbocken tuggar äppelhalvor så att det står härliga till, och rågetterna tar varsina äpplen i munnen och kilar iväg en bit bort där de kan få äta i fred utan att knuffas. Lillbocken är så ivrig att han lägger sig på knä bland äppelbitarna och mumsar.

Den konstiga gallerburen är en uppochnedvänd f d frysboxkorg som fåglarnas talgbollar hänger i, så att inte nötskrikor och skator ska dra iväg med dem… Småfåglarna får ha dem i fred på detta sätt!

Världen är full av festliga kattprylar och den här katt-kokongen från One Form Design i skiktlimmad kartong, användbar både som kryp-in och klösbräda, är förvisso cool men alltså 400 $ – ? Tacka vet jag en alldeles vanlig pizzakartong! Kinkigare än så är jag inte!