Månad: mars 2010

Nu har historien bakom de två frusna kattungar som hittades i Söderhamn börjat få sin förklaring, enligt HelaHälsingland. Jag är arg så att hela pälsen står rakt ut!

Katterna blev igenkända och upphittaren kunde kontakta ägaren. ”Det är min 17-åriga dotter som äger katterna, och det var hon som hade ordnat med avlivningen.” förklarade 17-åringens mamma. Skälet var allergi och en jägare anlitades. Denne uppgav per sms att katterna hade avlivats med nackskott. Sedan fick familjen veta att katterna hade hittats i snön. ”Hon fick otroligt dåligt samvete och kände sig medskyldig.” säger mamman.

Redan här är det FEEEEEEEEEEEEEL så att det skriker om det!!! Om någon är ansvarig för att ordna sådana här saker, så är det väl trots allt denna 17-årings föräldrar??? Och först försöker man väl ordna NYA hem till katterna!! Därnäst säger tidningen att det är en UNG JÄGARE. Som inte klarat att skjuta de söta kattungarna… Nästa dunderfel! En totalt olämplig person anlitad –  hade han vapenlicens månne ens?! Han i sin tur kontaktade en annan jägare som inte kan namnges, och någonstans dessemellan hamnade kattkrakarna i snön och kylan. Och nu först tänker mamman ta sitt ansvar och polisanmäla den unge jägaren!?? Absurt. Det låter som ”bara babbel” och undanflykter – hon borde polisanmäla sig själv!!! Medskyldig, det anser jag denna mamma vara i första hand – som förälder ansvarar man till 100% för sina barns handlingar… och i synnerhet i ett sådant här läge ska man väl INTE lassa skulden på sitt barn???! Fräääääääs!

Anna-Karin Häggblom som hittade kattungarna tänker i alla fall låta dem få stanna hos sig. Åtminstone någon som tänker rätt!

Janetta var ett tag jourmatte åt katten Bror och hans mamma Mathilda åt Katthjälpen i Malmö, och då kom de här roliga teckningarna till:

Jag har fått låna dem från Janettes blogg, tack för det!

Det är inte svårt för en kattägd person att känna igen sig…!?

 Vi katter har som tur är god humor!

Jag beundrade Sybil, numera salig musjägare på andra sidan regnbågsbron, som fick flytta in och jobba just med musfångst på 10 Downing Street i London… Här är vackra Sybil i sin glans dagar:

Tänk om man kunde skaffa sig ett liknande jobb? Finns det möss i regeringskansliet månntro? Eller Kungliga Slottet? HovKatt!??

Om ni undrar varför jag letar efter ett sånt jobb, så är det mest för att jag hoppas att i så fall samtidigt hitta en lämplig kandidat till jobbet som KattOmbudsMan som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Som alternativ idé har jag funderat på att om varje kattälskare i detta land, varje katthemspersonal och varje katträddande entustiast tog och skrev ett brev/mail till fem-tio olika personer i förtroendevald ställning – d v s politker eller liknande – med ansvar för kommunala frågor, kanske i synnerhet beslutsfattande sådana (Kan vara taktiskt inför kommande val!) och gärna om det är någon man redan känner till som ”kattpositiv”, och så frågar man dem när och hur de tänker hjälpa till att lösa kattfrågor genom att tillsätta en KattOmbudsMan!!!?

Hur skulle förresten ett sådant brev kunna se ut? Kan ni hjälpa mig med förslag? Vad ska en KattOmbudsMan göra? Vilka frågor ska prioriteras? Hur kan en ”KaO” representera oss katter och vara vår röst hos styrande organ i samhället? Åh det har var komplicerat!

Det här är supersöta lilla Kosmos, en pigg kattunge… som haft tur och var en av vinnarna av Novas dekalset… men som också haft otur!

Härommorgonen vaknade Kosmos matte av ett ruskigt kattoväsen hittade sin misse skadad, det kan du läsa om på den här länken. Här är hon med sin onda rygg nu, det riktigt syns att allt inte är bra:

Så hjälp mig nu att kurra så mycket helande spinn till Kosmos som ni bara kan! NosPuss på dig, Kosmos! Kurr kurr kurr Spinn!

I natt drömde jag om nya katthemmet Kompis:

Det var en korsning mellan Nobis Tornvillan på Nacka Strand och Pippi Långstrumps Villa VilleKulla!

Med massor av tinnar, torn och mystiska balkonger… Kan det vara en sanndröm, Sonny och Maritha?! Vilket DrömKattHem i så fall?

Anna-Karin Häggblom var på promenad med familjens hundar när hon såg en kartong i en snödriva intill vägen mellan Nyhem och Forsbacka utanför Söderhamn. Det var i söndags och kylan höll sig omkring 10-15 minusgrader.

När hon tittade närmare på lådan fick hon se att det låg två kattungar utanför, tätt tryckta till varann och skakande av köld. De hade klöst och bitit sig ur kartongen, men vågade inte lämna den. Någon hade dumpat dem för att dö i kylan!

 

Anna-Karin och hennes familj har beslutat sig för att ta hand om de skygga små kattflickorna. ”Om man inte kan eller vill behålla kattungar så finns det andra lösningar än att låta dem frysa ihjäl.” suckar hon. (Mer bilder finns hos HelaHälsingland.)

Hoppas att kattflickorna inte tagit skada och nu blir lyckliga i sitt nya hem! *kärleksbuff*

Nu är Murres och Pips blogg försvunnen igen. Nova har tagit på sig säkerhetsutrustningen (Min sele med ID-bricka) och säger att hon ska ge sig ut och leta…

Är det fler bloggar som kattnappats??

Någon gång under 70talet blev ”Ombudsman” ett internationellt begrepp. Den svenska ombudsmannen spreds till hela världen och defintionen var ungefär ”The conceptual roots of the Ombudsman program are found in nineteenth century Scandinavia, when Ombudsman positions were established to give ordinary citizens access to express their concerns to high government officials. Always accessible, the ombudsman acted as troubleshooter, advocate, intercessor and interpreter.”

Kanske är det dags att väcka liv i tanken på en ombudsman inte bara för de mänskliga medborgarbehoven, utan också för de som inte har egen röst att tala med?!! Jag vill ha en KATTOMBUDSMAN!

KattOmbudsMannen – ja eller kvinnan…. ska arbeta med att bevaka, tillvarata och försvara katters rätt till ett gott liv, ett värde med bra status och omsorg, vara katternas beskyddare och talesman i alla lägen! Hon/Han ska se till att hemlösa katter inte avlivas i onödan, att de inte utsätts för grymheter – ja det finns massor av försvarande uppgifter, både juridiskt, ekonomiskt och etiskt.

Sveriges rike, ge oss en röst – ge oss KattOmbudsMannen!!! Mjau!

Frosty fick han heta, den skygga cirka årsgamla katten som över en månad levde i ett stort frysvarulager i Northamptonshire, där han slunkit in från flaket på en lastbil. Personalen försökte fånga honom men han höll sig undan.

I den kalla lokalen, med en snittemperatur på -2 grader när portarna var stängda, förfrös han både svans och öron illa. Troligen överlevda han genom att slicka i sig frost och äta utspilld frusen mat, som gröna ärtor, skriver DailyMail. Kyllagret tog emot mängder av lastbilslaster med pallvis fryst mat hela dagarna, men då höll sig katten gömd och vågade sig inte ut.

Jag kan inte låta bli att bli rosenrasande ARG!!! Varför i hela kattsingens namn satte ingen in lite torrfoder åt honom och ordnade några skyddade kryp-in, åtminstone några kartonger???! Morr morr morr! Varför i all världen skulle det ta 4 veckor att få dit en fälla för att fånga den stackaren? Bland matvaror har ju inte ett  djur att göra, så man kan undra var han gjorde toa och hur detta fryslager hanterar den saken, usch… Frusna ärtor, blä? Vad har de för oordning där egentligen?

Nå jam, nu är Frosty räddad, och RSPCA Woodsida Animal Centre tog hand om hans köld-skador. Svans och ytteröron fick amputeras, men i övrigt klarade sig Frosty bra, och har nu fått ett nytt hem hos en av dem som arbetar på fryslagret. En insamling på företaget för att hjälpa till med Frostys veterinärräkning pågår. (Jag tycker att företaget borde ha betalat hela notan…) Krya på dig, Frosty!

Mer än en person undrade vad i all världen det var för mystisk katt-wc-sak som Slumpen tränade på, så det är väl lika bra att jag berättar lite om LitterKwitter:

Hela systemet bygger på kattens naturliga vilja att krafsa över sin spillning (Hu så fånigt ord!) och en serie insatser som man sätter över toalettstolen tills kisse lärt sig ”göra sitt” från toakanten rätt ned i skålen. Därefter behöver matte/husse bara spola och den läbbiga sandlådan kan – förhoppningsvis – skrotas!

Så här står det i beskrivningen:
Träningen görs steg för steg med att ändra kattens beteende så den slutligen helt utan hjälpmedel ska kunna använda toaletten.
Inlärningen sker i tre steg, ett rött, ett gult och ett grönt. I varje steg ingår en platta med varierande stort hål i som tillsammans med medföljande kattsitsen placeras på toaletten. Först används den röda plattan som inte har något hål alls. I denna läggs kattsand precis som en vanlig låda. Först lägger man den på golvet för att efter ett tag flytta upp den till toaletten så att katten lär sig att hoppa upp för att göra sina behov. I nästa steg byts till den gula som har ett litet hål i mitten. Katten lär sig nu acceptera att det är lite mindre sand i lådan samt att börja balansera på kanterna. När katten vant sig vid den gula byts till den gröna plattan som innehåller väldigt lite sand samt har ett stort hål i mitten. Katten lär sig nu att bajsa och kissa rakt ner i vattnet på toaletten. Mot slutet av perioden tar du bort sanden och avslutar till sist med att helt ta bort ringen så att katten använder toaletten helt utan hjälpmedel.

Många katter lär sig detta på mellan 6-8 veckor. Andra fattar det inte alls! Så utgången är helt individuell för katten. Därför kan du hitta en ny LitterKwitter för 698 kr på SweCat eller en begagnad på Blocket för 200 kr…

På Svenska katters forum finns en spännande tråd med olika erfarenheter av Kwittern!