Ett sus från Himlen

En grupp katter sitter i en ring tillsammans med SkaparKatten och kikar ned på människorna som arbetar på brandplatsen kring det nedbrunna katthemmet… De tar varann i tassarna och börjar spinna en sång, ”Katternas Äldsta HelandeSång för Allt Trasigt”. Allesammans blundar och spinner flerstämmigt, flera ÄnglaKatter ansluter sig till gruppen och deltar i sången, tills det går som ett växande sus genom hela KattHimlen…

aceofairbest

Så höjer SkaparKatten tassen, och det blir stilla:
”Alla spinner vi idag för de människor som hjälper oss! Vi spinner för dem som sörjer! Vi spinner för dem som ger sitt hjärta för utsatta katter i nödens stund! Och just idag spinner vi för dem som arbetar med att skapa något nytt ur Sorgens Aska! Alla Katters Välsignelse spinner vi!”

På nytt börjar kattgruppen att spinna och de trampar med framtassarna alla katters urgamla trampande som skapar trygghet, helhet och läkande. Spinnandet stiger och sjunker, och från de rytmiskt trampande tassarna börjar en silverskimrande väv rulla ut. Väven växer och vindlar, blir osynlig som en dimma, men glider rakt ned mot byggarbetsplatsen och lägger sig som ett knappt märkbart glitter bland människor, maskiner och bråte.

willow_by_sara_kostovic

”Så!” säger SkaparKatten. ”De kommande nätterna, när fullmåne och stjärnor lyser, kan alla katter se den här väven, och veta att här byggs Räddningens Hem. Det är fullbordat, och det är gott.”

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

16 reaktioner till “Ett sus från Himlen”

  1. Ååååh, vad sorgsna vi känner oss. Tårarna liksom bara kommer… Din fina vackra berättelse gör oss så vemodiga men samtidigt känner vi värme från den, för vi hoppas så otroligt innerligt att det är just som du du skriver.

    Många tasskramar

  2. Nu förstår jag varför Liza varit extra nära och spunnit i mitt öra hela natten lång.
    Tre gånger under natten har hon kommit till mig i min säng, lagt sig på min kudde med ryggen tätt intill mitt ansikte och min hals och spunnit högt och ljudligt. Jag har hållit mina armar omkring henne och smekt henne och hon har sjungit i mitt öra.
    Nosgos!

  3. Så fint skrivet. Det vittnar om att man både får vara ledsen för det sorgliga som hänt samtidigt som man får känna hopp och glädje för det ljusa, fina som kommer. Många ensamma, övergivna katter behöver få veta var det finns hjälp att få. Nu kan de se väven och då vet de var de kan söka tröst och hjälp.

  4. Hoppas, hoppas, hoppas att de saknade kissarna på Kompis ser detta och vågar sig hem nu.
    Det hade varit så skönt att få höra detta.

    Nalle

  5. Vilken vacker berättelse du har skrivit. Jag blir riktigt rörd av att läsa den.
    Kramar och Glad Påsk.

    1. Åh! *nosrodnad*
      Jag vill nog tänka ut sådana här kärleksfulla bloggartiklar hellre än de sorgliga sådana – men världen behöver nog en nosreporter ibland i de mörka hörnen också, tror du inte det?
      GladPåskNosPuss Wikki

  6. Ibland sänder Skaparkatten speciella själar till jorden. Själar med stort hjärta och empati, och som med sina fina berättelser värmer och tröstar.
    Det är gott.

    Kram o Glad Påsk!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *