Eller? Det här är en kattformad natt-lampa från Lumilove för mörkrädda barn… Tillverkaren lovar att den lyser tryggt och säkert för små vakna eller nattvandrande ungar, och är mjuk att hålla i utan att brännas.
Men behöver vi ge våra barn små nattlampor? Ska en elektriskt lysande leksak ge dem förtröstansfull nattro, när mörkret känns skrämmande? Ska en pryl övervaka våra rädda små? Är det den sortens artificiella värld en orolig själ ska söka tröst i???
Som katt kan jag inte hjälpa att undra: Varför uppfinner människor så många konstgjorda ting som de sedan använder för att skapa en illusion av något?
Vi katter är inte mörkrädda. Visst är vi rädda för somliga saker, som elaka hundar och hårda bilar. Men i mörker är vi lika trygga som i dagsljus, därför att våra kattmammor lärt oss det. Kanske är det skillnaden, vilken signal våra mammor ger oss?
En kattmamma lämnar inte sina ungar alls – mer än korta avbrott för toa och mat – förrän de är mogna för det. Och då är de trygga nog att tassa genom vilka mörker som helst.
Vi katter överför tillit, lugn och ro till våra människor. Vill du att ditt barn ska växa upp till en trygg person? Låt det då inte söka fattig tröst i en lampa när mörker-oron kommer – nu ska du få två goda råd: ”Se till att finnas där själv!” är det första rådet. ”Och ge ditt barn en riktig levande katt att övervinna mörkret med!” det andra. Med en spinnande katt i famnen finns inget mörker kvar!
Lycka till, älskade matte!
Det är inte så negativt som en del får det att låta, det där med att vara lagårdskatt. Därför hoppas jag kunna finna någon glad bloggande lagårdskisse som vill ställa upp på en intervju i Wikkibloggen!