Månad: december 2009

Men Tanja då…. Örk! Blä!!!

_670
Min kompis Tanja på landet fick hicka efter att hon glupskt krubbat i sig av Mjurres mat, och upp kom den här äckliga masken! Hugaligen, det blev avmaskningsmedel direkt…. Du kan läsa mer om bandmask och bra avmaskningsmedel här.

Jag blir lite darrig i tassarna, tänk om jag också har en sån här stor äcklig mask i magen??? Matte, har vi maskpiller hemma?

Icee, den djupfrysta katten

Ibland, så här till jul, behöver man miraklen, undren, de som verkligen hör julen till??!

I Colorado är snöstormarna obarmhärtiga. Sharon L. Peters värmande historia om katten Icee  måste bara läsas som den är:

You might imagine that a little shelter already filled to the rafters with discarded dogs and cats wouldn’t exactly launch itself into code-blue alert to save a long-shot homeless cat. You’d be wrong. This is the story of a skinny, scraggly, half-frozen cat picked up by animal control during a nasty snowstorm recently at what appeared to be the last seconds of his ninth life. This is the story of what transpired in the critical hours afterward at the little shelter where he was taken. I happen to know this story because it occurred at the Teller County Regional Animal Shelter where I’m a volunteer dog walker. I also happen to know that it’s the sort of thing that happens regularly in really good shelters all over the country.

ic4

So it’s a Friday morning, frigid and icy, after an overnight storm dumped a foot or more of snow. Animal control receives a call about a cat that may or may not be alive under a deck. The officer arrives, finds the cat is still living but just barely, and transports it over treacherous roads to the shelter. ”Whatcha got there?” the shelter director, Mary Steinbeiser, asks when officer Cheri France arrives and puts the carrying crate on the counter. ”A cat,” France says. ”I’m not sure if it’s still alive.” Steinbeiser pulls the black and white cat, so cold it’s rigid, out of the carrier. The eyes are closed. There’s no movement. This is an awful moment for anyone who loves animals. She steels herself. And then hears the tiniest squeak. The women exchange glances. It looks really bad. But Steinbeiser thrusts the cat at France, who unzips her jacket and presses the cat close to her body, then zips back up. Steinbeiser races off to toss some already-dried towels back into the dryer to heat them up. Over the next few hours, Steinbeiser and shelter workers keep substituting warm towels for the ones that have cooled down, a never-ending relay from the laundry room to the office where they’ve set up the temporary kitty ICU. They inject subcutaneous fluids. A dehydrated cat can’t maintain its body temperature, and this was clearly a dehydrated cat, maybe so dehydrated there’s been organ damage.

iceex

By afternoon, he is stirring a bit when people approach, opening his eyes, reaching out a paw. They substitute the warmed-towel approach with a cozy crate next to a heater. He looks somewhat more alert. But his heartbeat remains erratic. When the day is done and everyone is leaving for the night, he’s not as close to lifelessness as he had been. He’d even licked up a wee bit of wet food, but ”I’m still thinking it’s possible he might not make it,” Steinbeiser says.

The next morning, she gets a phone call from the early person at the shelter. ”He’s moving around!” she hears. He’s wobbly. Real wobbly. And in some subtle ways doesn’t seem quite as solid as he had the night before. So more fluids are injected, they wrap him up again for several hours and cover his cage with a towel to retain the heat and keep his padded recovery unit quiet and private. Each time anyone passes the cage, the towel is lifted and a soft, encouraging word is spoken. By nightfall, it’s clear he has fought his way back again, and he’s determined to not lose his grip this time. He’s purring. He’s eating a bit. And he’s making sure everyone understands that his demonstrated resolve to live is matched only by the boundless sweetness that resides within him. The tension that’s been swirling about the shelter for the last 36 hours dissipates. The staff, a little emotional about the miracle that blew in with first big snowstorm of the season, names him Icee.

ic5

Now the little black and white cat, about 3 or 4 years old, is prowling the cat room, healthy, plumped up, personable and waiting for a home. ”He is,” says Steinbeiser, ”an absolute love.”


He’d probably say the same right back at her.

På TCRAS hemsida finns nu mirakelkatten Icee ute för adoption och han berättar själv: ”Hi, my name’s Icee. I’m one tough and lucky little cat. I was found during a blizzard, so that’s where I got my name. My finders had given up hope and were about to bury me…when I found the strength to meow! Now I’m putting on weight and catching up fast. So I’m a fighter but you can also see I’m a lover too. I just love everyone. If you come to visit, I’ll snuggle in your lap and not ever want to leave. You won’t want me to either!”

Intervju med TomteKatten

julkatt1
I veckan lyckades jag genom idogt letande få självaste TomteKatten till en liten intervju-stund ute vid Vivalla Centrum!

– Hallå där TomteKatten, har du det mycket jobbigt just nu?
– Ho hum hej Wikki! Jo du, nu är det fullt upp för en TomteKatt, men du vet, med oss är det precis som med TomteNissarna, vi finns flera stycken och har olika distrikt, annars skulle aldrig TomteOrganisationen fungera!
– Va???! Finns det fler än en TomteKatt???!
– Jo minsann ho ho, det gör det. Jag är t ex TomteKatt för Örebro län. TomteKatten i Skåne är helvit och TomteKatten i Umeå är sköldpadda…. Allihop är vi organiserade direkt under JulTomten – men honom finns det bara en av. Jag kan inte riktigt förklara hur den saken fungerar dock, det är något magiskt! Man kan väl säga att JulTomten är den som håller i själva julklappsutdelandet, även till katter, men vi får räcka en hjälpande Tass i det.
– Oj då, det var förvirrande? Vad GÖR då TomteKatten egentligen?

julgmma

– Mjau ho ho, man kan väl säga att vi är ett rådgivande organ för hela TomteOrganisationen, fångar upp alla katters behov och önskningar under hela året och ser till att TomteNissarna hinner planera in dessa i julklappsprocessen, så att inte Tomten missar någon enda liten kattunge!
– Så då har du tagit hand om min ihoptassade ÖnskeLista?
– Mjo ho ho ho, det har jag gjort. Men som du förstår så är det sekretess på vad Tomten, Nissorna och Nissarna ordnar i paketen, så det får du veta först på julafton!
– Men vad gör en TomteKatt under resten av året då, när det inte är jul?
– Då tar vi hand om att samla in Gåvor och Bidrag till alla Katthem och Kattorganisationer som hjälper Katter i Nöd. Vi behövs året runt, förstår du… Ja, vi går ju inte i tomteluva på sommaren förstås – men det fungerar ungefär likadant. Vi är ju specialister på Gåvor.

jul

– Önskar sig en TomteKatt något för egen del till jul?
– Mjau det gör man ju så klart. En liten bit leverpastej står på min enkla önskelista. Lite som du, Wikki, så tycker jag att det är roligast att få ge bort saker!!!
– Och slutligen, vad tycker TomteKatten är det Bästa med Julen?
– Å det måste väl ändå vara att få Katter och Människor att bry sig om varandra extra mycket! Julens Kärlek ska räcka hela året till nästa Jul! Kurr kurr ho ho ho!

Så skuttade TomteKatten glatt vidare och försvann i en skur av snöstjärnor, fastän det regnade överallt annars. Jag måste ju säga att hans agerande var skumt likt själve JulTomtens, så jag vet inte vad jag ska tro…

Hälsa på hos Miss Peach

Mina morrhår darrar och jag njuter, som när man smakar på en kopp extra gott doftande thé: Jag har hittat en så varm och kärleksfull blogg hos den allra sötaste röda lilla devon rex-lady man kan tänka sig: Miss Peach!
peach_hem
Så här vackert julpyntat är det vid 17-åriga Miss Peachs hem och inuti har hon det ombonat och varmt med elektrisk filt och otaliga sovplatser… Besök en lycklig katt i detta vackra hem! Kika också in på bröllopsbloggen där Miss Peach gifter sig med sin älskade Mickey!