Nu har jag läst en sådan där skräckartikel igen om djurplågeri. Man tror inte att det är sant – det borde inte existera i ett modernt samhälle där alla skyddsnät ska finnas. Jag orkar inte tänka på allt detta lidande – men gör det ändå!!? *heta tårar droppar på tassen*
Människor som har djur har automatiskt påtagit sig ett 100% ansvar för dessa djurs liv, hälsa och välbefinnande, så länge de lever/är i personens ägo. Det betyder en skyldighet att se till att djuret har mat, sovplats, får tillräcklig motion, socialt liv, rörelsefrihet och aktivitet, samt vid behov också vård och mediciner.
Alltför många människor drar på sig ett ägar- och/eller skötselansvar som de inte är mogna för eller införstådda i. För att barnen tjatar eller för att det är ”inne” att ha en viss ödla, knähund eller elegant fisk i akvariet. Att alla dessa är levande varelser med rätt till ett drägligt liv – samt kommer att uppta mycket av ägarens tid och ekonomi under kanske många många år – det missar somliga…
Men från vanskötsel p g a okunnighet och olyckliga omständigheter är steget till det verkliga djurplågeriet långt.
Tyvärr har rättsväsendet inget konsekvent mått för själva plågeriet som grund till straff. Så en lantbrukare som pga sjukdom inte kunnat sköta sina djur får samma straff som en rubbad person som våldfört sig sadistiskt på ett djur så att det förblött av skadorna. Och det blir kanske 50 dagsböter???!
Dagsböter döms ut till ett visst antal lägst 30 och högst 150 st. Antalet dagsböter beror på brottets svårighets grad. Varje dagsbot bestäms till ett belopp i kronor beroende på den dömdes inkomst, lägst 30 kr och högst 1000 kr. Saknas inkomst – ja då blir domen verkningslös.
Det finns mycket att göra inom rättsväsendet…
Men: Jag hittar inga ursäkter för någon form av djurplågeri. Inga!
En djurägare som p g a sjukdom/skada/annat medvetet lämnar djuren utan skälig tillsyn, utfodring eller annat, har inga ursäkter. Att vara ”sjukskriven för depression för allt omkring henne rasade” är inget godtagbart skäl som ger en person rätt att låta sina husdjur svälta ihjäl! Att ha slut på pengar och därför släppa ut djuren fritt i en inhägnad där de inte klarar sig är inte godtagbart. Samhället är fullt av nödlinor för sådant! Det får bara inte hända!!!
Än värre är den sadistiskt lagda djurplågaren. Sjukvård och psykvård kallar gärna det grymma scenariot när en person våldtar, skadar eller plågar ett djur för sin egen perversa njutning eller hämndlystnad för sjukdom, och på något sätt blir det lätt synd om förövaren. Djuret som ofta pinats till döds hamnar i perifierin. Och det kan inte föra sin egen talan. Brottet sker ofta i skymundan och gärningspersonen förblir okänd, om inte allmänheten reagerar och lyckas ringa in den skyldiga (Som i Lerum).
Men det sorgliga är att i båda typerna av fall är det ganska ofta gott om folk i dessa djurplågares närhet som både sett signalerna och resultatet, och inte gjort något, inte ingripit!!! Folk som sett misshandel, sett skadade, sjuka, avmagrade, smutsiga djur, sett eländet i dessa personers hem – men inte gjort något???! Ingenting – inte ett enda samtal till polisen, sjukvården, I N G E N T I N G !!!!
Har vi glömt hur man bryr sig? Har vi glömt hur civilansvar och medmänsklighet fungerar? Finns inte kuraget att rädda det som räddas kan?
För var och en som blundar… blir medbrottsling, blir djurplågare också. Genom att inte ingripa. ”Det är inte mina djur!” räcker inte. Nästa gång blir det ”Det är inte mina barn!”
Men man får inte tänka så. Man måste tänka ”Jag hjälper dem idag! Då kanske de hjälper mig i morgon!” – jag kallar det tänkandet ”Den Goda Tassens Väg”!
Använd det – du också! Och våga ingripa!
Katt-vimplar i taket!
En cool bordsdekoration med katt!
Katthatt…
Jag tar med kattflärpar!
<<< Cat hood 
<<< Hoodens baksida
Skön Cat Tee
Eller hur?
Puuurrrrrrrrrrrrr!
