Ett penseldrag – en tanke – en katt

I den kinesiska konsten värderas tuschpenselteckningen väldigt högt: Färgen dras ut ofta i nästan ett enda drag med en speciell, mycket våt pensel på ett rispapper. Penseldragen förefaller vara synnerligen enkla, men det är en komplicerad konst och kräver en lång tids övning, det är inte alls så lätt som man kan tro. Bildkompositionen följer också en lång tradition där olika element formar en bild som ska inte bara vacker att se på, utan också bringa lycka eller ge energi enligt tanken om yin och yang.

Katter är populära motiv, och i synnerhet svartvita katter blir älskade motiv i den svarta tuschen. Här är några charmiga exempel:

cat_oriental
small_cat

Nästan likt en Wikki och en Nova, eller hur!???

lovely_cat

Begrunda denna vackra film hur en tuschteckning av en katt växer fram: https://youtu.be/odD-5iV-m6o

…om man bortser från den mystiska inledningen med hunden så – visst blir man mållös över handlaget med penseln! Vilken katt!

Att söka ett hem

66

Katter har en stark revirkänsla, och beskyddar sitt inmutade område med tänder och klor. Hemlösa utekatter är helt beroende av att ha ett revir där deras egen ensamma strid eller flockens gemenskap tryggar tillvaron i kampen för mat och boplats. Därför kommer mer än en katt till katthemmens omsorg med bistra ärr, som vittnar om den hårda tillvaron där den starka vinner och den svage körs bort.

Ibland händer det också att den tryggaste tamkatt drabbas av revirkampen, och försvinner från en älskad familj, bortjagad av motståndare som övertagit området och helt enkel hindrar hemmakatten från att komma tillbaka.

Såg du tv-programmet HITTA HEM (Avsnitt 6, TV4 i tisdags 21/4, som du kan se på TV4 Replay ett tag till) om katten Sigge, som kom hem till sin familj efter 7 år? En sorglig men underbar historia med lyckligt slut – Sigge försvann från sin familj för hela 7 år sedan, men hittades svulten och frusen intill en väg. Med öronmärkningen spårades hans ägare som blev väldigt förvånad – de ”hade ju ingen katt”! Men det var ändå deras Sigge, han hade varit lagårdskatt sedan han försvann. Men när gårdsägaren dött och stället stått övergivet länge, så då var också Sigge övergiven och for illa. Nu tog hans ursprungliga ägare hand om honom – och han kände igen dem!

Tänk om Sigge kunnat berätta sitt liv? Kanske kunde han då berättat om vad som skrämt bort honom från sitt ursprungliga hem!?

Om att bland annat sova där man trivs

65

Många hittekatter har levt ett mycket vilt liv utan bekvämligheter, mat eller värme, utomhus utan kontakt med människor. Så fångas de in, tas inomhus, ofta väldigt skygga och ibland också skadade.

Den ”fria” kattens liv är i de mänskliga ögonens synvinkel farligt för katten så till vida att den svälter, fryser och drabbas av sjukdomar utan att få vård. Därför förväntar sig också mången ovan ”katträddare” att den infångade vildkatten omedelbart ska bli en kelig, lycklig och hanterbar misse, bara den ”kommer in” och får mänsklig omsorg.

Men vad har de fått in egentligen: Jo, ett i stort sett vilt djur som inte har något annat än dåliga relationer till människor! Något lika svårtämjt som en grävling eller räv… Det blir en rädd vaksam katt som sitter inkrupen under sängen, soffan eller badkaret, som inte låter sig klappas och som sover i toalådan, trots att de mjukaste bäddar erbjuds – en totalt umgängesfientlig varelse, enbart inställd på flykt!

Är det då så konstigt, om vi ser det ur kattens synvinkel? Katten tänker egentligen inte så mycket på om den är ute eller inne, den är bara i en miljö där den fortfarande försöker överleva, precis som den gjort i tidigare miljöer: Genom att hålla sig gömd och vara på sin vakt. Undvika farliga andra djur – och människor. Att sova i mjuk torr sand i toalådan är inget konstigt jämfört med att sova på marken ute – en mjuk filt däremot är helt främmande.

Därför gäller det för den som vill hjälpa en ”skyggis” att tänka sig in i hur katten reagerar och varför. Att anpassa hjälpen därefter:

  • Om katten slukar all mat i ett enda svep – till att börja med är det bättre att ge den många små portioner ofta, dels så att magen inte chockas av för mycket ny mat, dels så katten inser att maten inte tar slut och den inte svälter längre. Kan ta tid!

  • Om katten ratar de gosiga utlagda mjuka kuddarna och filtarna – lägg dit en rejäl pappkartongbit, det värmer faktiskt mycket att ligga på och känns naturligare. Kan ta tid!

  • Om katten kryper långt in bakom möblerna och inte vill bli klappad – sätt en vante eller något mjukt på en pinne/kvastskaft, stick in det till katten och rör vid den då och då under lugnande prat. Så småningom fattar missen att beröring inte är farligt. Men det kan ta tid!

  • Framför allt: Lämna katten mycket i fred och låt den våga sig fram själv. Det lönar sig inte att tränga sig på i för stor hast. Tilltro är något bräckligt som måste byggas upp med varsamhet och tålamod. Låt det ta tid!

_494

(Bilden ovan: Fastän jag levt ett gott kattliv kan jag med förtjusning peta ned mattes papper från bordet och sen lägga mig att sova på dem… så jag vet hur gosig en kartongbit kan vara! // Wikki)

Återupprätta katt-tanten!

anitaandcatsbygenzoman

Stora matte är på krigsstigen! Hon kräver respekt och uppskattning för alla världens utskrattade och förlöjligade katt-tanter, och skriver:

Den moderna katt-tanten är ingen stollig gumma som har lägenheten full med 30 skabbiga katter, där hon linkar runt i hårig kofta och häller ut gammal mat direkt på golvet. Den moderna katt-tanten är en cool, kunnig, världsvan kvinna med stort hjärta och glöd, med passionen att göra det rätta för ett nyttigt men underskattat väsen som katten! Hon finns i alla åldrar. Vår tids kloka katt-tant kan trolla fram skyggisar ur gömställen, föda upp show-vinnare och samtidigt hålla ihop ett värdefullt värmande familj- och arbetsliv, plus stötta sin hittekattsorganisation. Hennes passion är välvilja och omsorg. Det är verkligen dags att 2000-talets kattkvinna kliver fram och tar plats! Vi katt-tjejer ska inte dölja våra engagemang – vi ska kräva omgivningens delaktighet och respekt, ge ett kattklös åt dem som inte fattar! Nu! Mjau!

Visst håller vi med om det?