Månad: november 2013

Du har tid på dig till i kväll kl 20.00 att posta din gissning i tävlingen om det här fina vinstpaketet:

Och Örebro Katthem har som alltid på söndagar sitt ”Öppet Hus” på Sockengatan 5 då du kan träffa katterna som söker hem från kl 13 till kl 16. Välkommen!

En riktig skeppskatt är han, vännen Luddwig! Hoppas husse firar dig med en äkta Krongrädde och något riktigt gott från kattdelikatessen! KurrJam KurrJam KurrJam!

Ha en skön kväll! Nu smyger jag ut och tänder ljus för alla katterna i ”Wikkis Minneslund” – och många fler därtill! HalloweenTass på er!

Så här ser det ut i min bloggprofil, alldeles för många utkast som inte blir färdigskrivna! Suck – fakta saknas, svar om tillstånd att använda bilder inväntas, eller inspirationen tryter. Det finns en hel kattong med kladdlappar med bloggidéer också… Jag skulle vilja göra så här med dem:

Nej, faktiskt inte katt på huven i full fart – men bilden lurar ögat. Den här bilden har cirkulerat på reddit.com och fått många att yla högt i förskräckelse… Men enligt fotografen så har bilen bara startats och kissen som suttit på biltaket tar sig försiktigt utför rutan för att hoppa ned på marken. Jag vill hoppas att det stämmer! *ryser*

Nu hoppas jag att jag lyckas få ordning på alla promenadbilder från i förrgår!
Här ser ni mig – eller rättare sagt, min glada svansplym!

Jag har konstaterat att det här katthuset är helt felbyggt – men med lite mer väggar, isolering och lite uppvärmning så skulle det kunna trygga tillvaron för några utekatter, eller hur? (Får ta ett jam med snickrande Stora husse sen…)

Här ser ni ett av mina nya klätterträd! Jag tar fart med matte hängande efter i slowsnubbel och RUSAR uppför stammen – fast aldrig högre än två meter! Matte ska ju nå mig ifall kopplet fastnar!

Mjau, så måste jag visa min fina reflexbricka också! Men matte säger att hon ska leta reda på min reflexväst, så att vi kan gå ut när det är mörkt också.

Som ni ser, så har jag satt nästan full vinterpäls! Det är skönt att ha Wikki Fluff nu…

Så här ser de andra av mina nya träd ut, de är perfekt klättervänliga och på lagom avstånd från varann. Nästan som om någon trädgårdsmästare tänkt på oss katter här!

Puss på dig, Välkomnaren! Om du fryser så kan du få låna min blåa stickade tröja!

Men oj vad mina små ben blir trötta efter fyra halvtrappor uppåt…
Kan du bära mig sista biten, matte?

 Nu är det Halloween, de dödas högtid. Då duger vi svarta katter som tjusiga fest-accessoarer…

Men resten av året är vi på många håll bortglömda. Undra på att jag ser sorgsen ut… Om inte mina ungar hittar goda hem snart, så kommer de också att vara som jag, en svart skugga ute på parkeringen, när jag letar sopor vid återvinningsstationen. Jag försäkrar mina ungar att de verkligen är vackra nog för att vara älskade varje dag, året runt, och försöker glömma att min kropp värker av kylan från den blöta asfalten och mina tassar är såriga av glassplitter bland soporna. Jag försöker ju bara hitta mat, så jag kan ge mjölk till de små.

Människorna här har så bråttom, de ser mig inte. Jag hör ihop med mörkret, smutsen och skuggorna. Det här är min sjätte kull ungar. Vad som hänt med de andra ungarna, det vet jag inte. En del blev inte så gamla, jag kunde vakna med en kall död liten vid spenen, och veta att de andra i kullen skulle gå samma väg. En del hann bli stora och ge sig av, en del bara försvann.

En lycklig unge vet jag bor i ett av de höga husen hos en människa. Han är rödrandig med vitt. Jag ser honom på håll i ett fönster ibland och då känner jag stolthet, han ser blank och tjock ut. Men jag undrar alltid varför inte människan tog in den svarta systern som låg bredvid honom i lådan under cykelskjulet där jag födde dem. Man förstår inte människor.

Ibland har jag funderat på om det finns någon som vill älska en svart katta som mig. Jag har lika mycket kärlek i mig som vilken katt som helst. Alla dagar…

Och klä ut sig när det är Halloween!?? Här kommer en Zombie!!!
Fniss fniss fniss!