En kär bloggvän och mycket älskad katt har tassat över Bron för att möta SkaparKatten:
Hedersmannen och gentlekatten Frasse, som tillsammans med matte Gunilla via sin spalt hos Allas varit en lysande symbol för fin kattkärlek och värdefull kattgemenskap, lämnade i fredags sina älskade människor i djup sorg och saknad efter en sjukdom som till slut inte gick att kämpa sig igenom.
Det gör som alltid ont i oss när någon speciell katt lämnar vår cirkel av gemensamt hållna tassar, för att få sina vingar hos SkaparKatten! Frasse hade genom sitt och mattes forum skapat en så omfattningsrik krets av vänner att det är svårt att räkna dem alla. Han delade vår vardag och vår fest, våra bekymmer och våra glädjeämnen. Till stor tacksamhet har jag fått vara Frasses vän i många år, och det har varit en ära.
Ett samfällt sus av spinnande sorg som nu kommer att följa Frasse, det kommer att eka högt och länge! För en katt som Frasse finns det bara en utav! Och vi sänder all tänkbar tröst till matte Gunilla och familj, med mjuka nosbuffar!
”Ta ett djupt andetag, och hoppa nu, Frasse! Det gör inte alls ont längre!” säger Sankte Pelle. Han och SkaparKatten har tassat ut på den lilla blomsterängen alldeles ovanför PärlePorten, och uppmuntrar Frasse att känna hur skönt det är i kroppen, när den helats från all jobbig sjukdom och värk. Frasse känner sig lite omtumlad och ovan, men runtom honom är fullt av änglakattvänner – Sötnos, Fortuna, Kidi, Musse, Slampen och många fler, som uppmuntrande klappar tassarna… Han sitter på näst översta trädgrenen i det lutande uråldriga Världsträdet och tvekar – men så hoppar han!
Alla jublar! Frasses silvervingar bär, och han landar så elegant i gräset att ingen kan ana att han nyss kommit till Katternas Himmel. ”Så, Frasse!” säger SkaparKatten och puffar mjukt med nosen i Frasses panna. ”Här kan du nosa på Evighetens blommor, leka och vila, medans du väntar på din matte. Eftersom ingen tid finns här, så ses ni snart igen…” Frasse sträcker behagligt på sig och lägger sig intill SkaparKatten med en nöjd suck. ”Men du Store Skapare, vi är många som väntar här, hur ska våra människor hitta?!” funderar han, som alltid omtänksam om alla. Då breder plötsligt en stig av nyutslagna blåa scilla och hyacinter sig från dem fram till PärlePorten… ”Det är fullbordat!”