Månad: juli 2013

Å vad natten var lång. Tanja låg i allrumsfönstret och väntade.
Kommer inte min födelsedag snart? Hon suckade.

Och i morse sjöng Stora matte äntlligen ”Jam må du leva!” och det serverades tonfisk speciale ute i det fria…

Sedan kom äntligen paketet: Dreamies och sticks!
”Hur hade du tänkt att jag skulle öppna de här påsarna då?”

Med lite rask assistans var öppnandet snart avklarat och sticksen i Tanjas mage:

Sedan var det självservering ur dreamiespåsen tills Tanja var mätt och nöjd!

Nu ska jag vila magen ute på soffdynan, i skuggan under markisen!

Och i kväll blir det en glad kattfest i trädgården på Landet! Vi ses!!!

Det är inte alltid så lätt att ta kort på katter!

Särskilt inte väldigt nyfikna katter! Kamerapuss!

Som snyggingen Furro på Örebro katthem…

Varningarna om hur illa djur far i solheta bilar kan knappast ha undgått någon, men ändå sker otäcka tillbud med överhettade djur varje sommar.  Och ibland MÅSTE djur av olika skäl till nöds transporteras i värmen och det finns några knep fär att klara sig:

En kylande dyna som svalkar är fantastisk, det är inget elektriskt eller krångligt – dynan kyler utan vatten eller infrysning. Dynan blir automatiskt kall och sval när djuret ligger på den. (Jag begriper inte hur det fungerar – men det fungerar.)

Annars ska du veta att man kommer långt med en vanlig fuktad handduk! Mer tips, lite uttjatade men kloka, finns HÄR.

Men just i bilen dyker ibland också problemet upp att behöva ha fönstren öppna utan att något djur sticker ut nosen för mycket… Då kan ett specialgaller vara till hjälp!

Men notera att detta INTE betyder att det går bra att lämna en katt eller hund kvar i en varm bil ens för en kort stund!!!

Det bästa är ändå att lämna husdjuren hemma de varma dagarna!

….eller ihopvikningskatt?

Kommer ni ihåg kattungen med de förskräckligt ihopkakade skabbangripna öronen? Så här såg det ut:

Idag har lille Galliano så här fina öron:

Han och brorsan Daiquiri har nu fått flytta ut från karantänen och umgås med de andra katterna, vilket går jättebra. ”Första natten inatt har dom legat tätt tätt intill mig.” berättar fostermatte Mison. Nu längtar killarna efter egna hem!

På Östnytt har jag sett en försmak av TV-inslaget med Sigge Svamphund! Mjau, i kväll ska jag bänka mig vid tvn och se resten! Heja Sigge!

Å vad jag önskar att jag haft kvar Radio Sörmlands inslag inspelat när vår (Numera ÄnglaKatt) Ville Kantarellkatt och Stora matte slog en reporter med häpnad i en regnvåt skog… Dock finns en annan intervju HÄR med Studio Etts Anders Diamant 2005.
Mjau, vi passar på att minnas dig lite extra idag, Ville! När du var i alla tidningar som svampkatten… *sorgset leende*

När SVAs godståg kom till Munksund i Piteå gjorde städpersonalen som kom ombord ett förvånande fynd: En knappt 2 veckor gammal kattunge! Nu började ett akut arbete att hitta en amma till den lille…

Tänk vilken tur att de finns min vän Fjuttens kära katthem Kattakuten i Norrbotten! De annonserade efter en amma på sin facebook och fick napp hos kattmamman Berit, som bara hade fått en unge, Bollen. Berit adopterade den nyfunne lille direkt och gav honom både tvätt och di. Fosterfamiljens barn döpte ungen till Bengt!

Hela räddningsaktionen gick så kvickt att personalen på SCA kommenterar ”Vi är imponerande av ert snabba agerande, en halvtimme från vårt samtal till en i Luleå tills ni var vid grinden. Tummen upp och ett stort tack! /Skift 4 bruket.”

Men både Piteå tidning och Expressen och alla vi andra undrar: Har lille Bengt åkt ända från Växjö, de 130 mil som godståget färdats, och hur har den lille knatten ens kommit ombord?

För drygt tre veckor sedan hittade Multnomah County Animal Services personal en svartvit katt i sin fälla och tog den till sitt djurhem. Det visade sig inte alls vara någon vild katt utan en tam och tillgiven misse. Under hälsokontrollen scannades katten och det visade sig att hon var chipmärkt. Men det som förbryllade personalen på katthemmet i Portland, Oregon, var att chipet hade ett väldigt långt nummer på 15 siffror, och alltså inte var amerikanskt!

Ganska mycket detektivarbete lades nu ned på att spåra mikrochippet och efter åtskilliga samtal och internetsökningar stod klart att märkningen var gjord i Sverige!

Katthemmet resonerade som så att om någon haft sin katt med sig ända från Sverige till USA, så saknade man henne säkert. Tyvärr hade inte svenska register någon adress till ägaren i staterna. Så via Multnomahs Facebook kablades snart kattens bild ut med en efterlysning av matte/husse och den snappades upp av en lokal nyhetsbyrå. När matte Catherine såg bilden av sin saknade Kairi på tv var återföreningen snart ett lyckligt faktum! ””Jag är så rörd över allt arbete som lagts ned på sökandet. Kattens namn är Kairi. Hon har varit en del av min familj sedan hon var en kattunge i Sverige, och har flyttat flera gånger med oss.”, berättade hon. Kairi föddes i Sverige 2004, flyttade med till Österrike 2008 och har därefter bott i både Alabama och Portland. En berest kisse alltså!

Och igår kunde vi läsa hos Klosterkatterna om den lilla kattflickan som, tack vare annonsering på Facebook, efter fyra år på rymmen långt hemifrån kunde återförenas med sin matte!

Nu var det tur att hon kunde identifieras med ett kännetecken som bara hennes matte visste om – för katten var inte chipmärkt eller tatuerad i örat. Liksom att det föll sig att spridningen av bilden hamnade hos rätt person. Ett rent mirakel… Men med en registrerad ID-märkning kanske hon hittat hem snabbare?!

En del tycker att ”Min katt är en innekatt som aldrig kommer ut, så den behöver inte märkas…” och det är fullständigt FEL! Det är nämligen de bortsprungna innekatterna som ALDRIG VARIT UTE OCH INTE HITTAR HEM som verkligen behöver vara märkta när de kommer vilse! Det är så vanligt med innekatter som släpps ut av misstag, lyckas peta upp annars stängda dörrar eller fönster eller trillar från onätade balkonger, det syns dagliga exempel på det i kattefterlysningar i tidningar och på nätet – och de har sällan en aning om var de bor eller hur de ska orientera sig hem! (Katter som varit ute har ofta bättre koll på var de hör hemma även om de också behöver vara märkta för de kommer på avvägar.)

Du kan läsa mer om ID-märkning på mitt inlägg ”Jag är tatuerad!” och förhoppningvis kommer snart en föreslagen lag om obligatorisk märkning av katter att träda i kraft och göra skillnad för oss katter! (Förutsatt att lagutredaren gör ett bra direktiv också om hur omärkta katter ska omhändertas/hanteras under en övergångstid. Det viktiga är nämligen att den nya lagen när den kommer INTE får resultera i någon massavlivning utan på ett säkert sätt tryggar katternas liv och höjer deras status i samhället.)

Örebro Katthem har under året återbördat ett flertal katter till sina ägare efter att chip eller tatuering hittats på dem. ID-märkningen underlättar katthemmets arbete avsevärt och alla verkligt ansvarsfulla kattägare förstår också det självklara värdet av den!
Märk din katt om du älskar den!!!

Mjau, nu är jag förbryllad… Jag har ganska många beställningar på Hittekattsband och till alla som beställt så sänder matte en betalningsinstruktion med kontonummer och sådant. Och då skriver hon ”Märk betalningen med ditt namn! Om utrymmet är begränsat, skriv del av för+efternamn: Om du  heter Monika Grönsson så skriv MoniGrön till exempel!”

Men nu skulle jag vilja höra av den person som betalat in ett belopp men bara märkt det ”Kattband”!

Kan du verifiera din betalning (Belopp och datum) med ett mail till bloggkatten@hotmail.com för på min banksida går det inte att se namn på avsändaren. Och jag vill ju skicka band till dig som betalat!

”Du har tassat fel!” fräser Nova och bankar mig i huvudet med tassen. ”Husse har migrän! Det är en väldig skillnad!” Nå jam, nu är det väl det. Men om ni undrar varför vi inte jamat så mycket på bloggen idag så är det för att vi smyger tyst-tyst-tyst och tar tass om husse!