Parken Zoo dallrade i hettan… Det kändes dammigt och smutsigt, det märktes att den långa torrperioden satt sina spår. Tigrarna var rastlösa och var knappt stilla en sekund.
De tillhör arten Sumatratiger, en lite smäckrare skogstiger. Ovan en av de två ungarna, nedan pappa Bagus:
Tigrarna var också hungriga och spanade efter matleveransen. Enda tillfället när Bagus inte gick stressat omkring utan stod stilla var när han pinkade på ett träd!
Några som var stört omöjliga nästan att få på bild var sandkatterna – Parkens miniminitigrar! Det var samma här, enda chansen att fotografera Sahara var när han revirmarkerade i hägnet:
De här små katterna led jag med, de hade ett verkligen olyckligt stressbeteende med att ständigt springa utmed staketet. Och det blev inte bättre av att ostyriga barn stod och slog på plexiglasskivorna längs hägnet, skrek och sparkade, och formligen JAGADE sandkatterna från sin sida av staketet! Stora matte var jättearg och ställde sig ivägen när de värsta bråkbarnen kom rusande, vilket slutade med att hon fick skäll av föräldrarna för ”Barnen vill ju se!”… Det skulle de inte ha sagt, för då kokade lugna Stora matte över och fräste ”Hur sjutton kan de se något när de springer som galna gnuer och skriker värre än apflocken?! Om ni lärde era ohyfsade avkommor att man närmar sig djur med lugn, respekt och framför allt TYSTNAD så kanske de skulle få se nåt. Om ni kan lyckas få dem att stå still tillräckligt länge. Det hade varit bättre för kattdjuren om ni stannat på tivolit!”. Varpå ett annat barn som kommit ordningssamt vid farmors hand sa med klar röst: ”Nä det går inte, för tivolit stängde klockan sju!”