Mjau, vad händer med Djurskyddet i Kälby?

Ovissheten är kvarstående för katthemmet som Djurskyddet har i Kälby utanför Eskilstuna. Den artikel som finns i veckans nummer av Sméjournalen (Lokal gratistidning) ger heller inga nya fakta.

sme

Katthemmet har cirka 30 volontärer som hjälper till gratis, och 1½ tjänst fylls av fast anställda. Den halvtidsanställde är dock uppsagd och får gå i oktober.

”Framtiden är oviss, vi vet ingenting.” säger Christer Luthman som är ordförande samt katthemsansvarig. Det förvånar mig – han om någon borde väl veta någonting, om han är ansvarig???!

Och säga vad man vill om Djurskyddet, men katthemmet år inte försvinna… Det räddar livet på ett par hundra katter om året, och behövs sannerligen!

Callie Mae har inga ben!

En svensk veterinärkollega skulle nog ruska på huvudet och säga ”Går inte” men i USA är ”allt” möjligt – även att låta en katt med alla fyra underbenen amputerade att leva!

callie_mae

Katten Callie Mae var 6 månader när hon jagades upp i en elstolpe av en flock hundar och fick en elektrisk stöt som skadade alla hennes fyra ben. Veterinärerna gjorde allt de kunde för att rädda hennes ben och tassar, men under en lång tid med återuppstående infektioner, fick de amputera underbenen, det ena efter det andra. Theodore Veterinary Clinic, i Mobile, Alabama, förklarar ”It was not a one or two day process, it was a long time. One leg was removed then another later, another later. It was done to save her life. She’s a perfectly healthy cat, she just doesn’t have legs.”

calliex

Callie Maes förskräckta familj tog henne direkt till vård i samband med olyckan, men trodde allt hopp var ute för den medvetslösa katten. Men konstigt nog piggnade hon till och var som vanligt förutom några brännskador. För säkerhets skull hölls Callie Mae observerad ytterligare tid på veterinärkliniken. Då upptäcktes att blodcirkulationen i Callie Maes tassar inte fungerade och under 6-8 veckor behandlades hon i hopp om att vävnaderna skulle läka. Tyvärr skedde det motsatta. Nu hade familjen inte längre råd med Callie Maes vård, men veterinären och teamet som skötte henne hade blivit så förtjusta i katten att de tog över henne för att fortsätta hjälpen.

cal1

För att vävnadsdöden inte skulle sprida sig uppåt i Callie Maes kropp amputerades tassarna. Eftersom elchocken redan skadat nerverna hade hon ingen känsel och därför lyckligtvis inte heller smärta. Veterinären som tog hand om Callie förklarar att detta inte på något sätt var ett experiment utan helt enkelt ett försök att rädda en härlig katt: ”The decision was made that she would be better off without feet than infected stumps sticking out from her healthy legs. Yes, she does have legs, just not feet. She can get around and has been living at my house for the past 2 years very happily. My daughter plays with her and when she is here at the clinic, she is spoiled rotten. She is a very happy cat.”

cali

Callie är förståeligt nog inte som en vanlig katt – men hon klarar sig utmärkt, äter, sover, leker och är som katter mest. Hon sover i  bädd som står på golvet och kan röra sig omkring i hemmet. Det som är mest annorlunda är att hon inte kan gå på kattlåda – istället har hon lärt sig att göra ifrån sig på en handduk utlagd på golvet, och så få hon lite hjälp att hålla sig ren eller klia sig på ryggen.

Det var när Callies veterinärfamilj behövde söka ett nytt hem för henne, som någon nyhetskanal fick kännedom om den ovanliga katten och gjorde ett reportage. Callie, som levt ett gott liv de senaste två åren blev plötsligt kändis, men veterinären fick ta emot ilskna påhopp om att han utsatt katten för rent djurplågeri och gjort fel som låtit henne leva. Sorgset förklarade han situationen och tillade: ”I am sorry that this was portrayed in such a negative light but instead of thinking of her as abused I see her as a special cat that God wanted to live or he would have not let her survive the initial fall. I would never abuse or experiment on a patient. I hope all of you now have a little better picture of what you are condemning in your comments.”

cal
Och på bilderna och filmerna som finns på nätet ser jag en bestämd liten Callie Mae som – begränsad men inte besvärad – lyckligt leker med ett snöre, som en vanlig katt…

Då hade jag rätt i alla fall!

MysKurr & FnattSnurr & SvansDans! Idag är jag så glad och börjar inte alls med uppgiven trötthet och depp som igår. Tänk vad skönt det känns en sådan här solig dag!

Och varför, undrar ni? För att jag kände på mig RÄTT om Södertälje katthem att de INTE skulle lämna en övergiven randig kattpojke till avlivning, om inget hem hittades – som jag skrev om igår. Jag fick en jättebra kommentar på det inlägget från Kattson som jobbar på Södertälje katthem:

”Kära Wikki!

Här finns ett litet missförstånd om hur det hela ligger till. Katten togs om hand av Animalen som i sin tur kontaktade Södertälje Katthem. Som tyvärr alla katthem har även vi fullt till bristningsgränsen. Vi kunde därför inte ta in katten utan måste leta efter ett jourhem. I och med att vi inte tagit in katten är den, i juridisk mening, inte vår. Animalen har inte möjlighet att ha katten nån längre tid utan sa i LT att om inget jourhem hittas eller nån som vill ta hand om katten hör av sig, måste den avlivas. Det är alltså inget Södertälje Katthem sagt. Vi satte istället igång att leta efter en lösning, vilket inte varit lätt, men jag kan berätta att vi igår kväll var och hämtade honom på Animalen. Han är därmed Södertälje Katthems ansvar och vi avlivar inga katter om de inte är sjuka. Jag kan också berätta att det är en väldigt charmig kille och jag hoppas vi snart hittar en bra, varaktigt hem åt honom.”

tagan1
Så här är han, charmkillen! Hoppas det snart går att få bättre bilder på honom – och skulle du vara intresserad så hittar du kontaktuppgifter till Södertälje Katthem här.

Lyssna! Kan ni höra? Det är jag, Wikki, som spinner jätteHÖGT av glädje! Tack Kattson och Södertälje katthem!

Katten Lucas på äldreboendet

Jubeljam, svansdans och superspinn! Här kommer solskenet! Länstidningen i Östersund berättar:
lucas
Att katter är bra för människor kommer här ännu ett bevis på: Katten Lucas, som får bo hos sin matte 81-åriga Ruth Jönsson på äldreboendet Hällebo i Ede, tre mil nordost om Krokom. Här har personalen gjort allt för att Lucas ska kunna trivas med sin matte och även ha ett liv på Fri Tass.

lu
Att det ibland levereras en mus eller slinker in någon kattkompis gör inget. Matte Ruth är så lycklig över att få ha sin älskade katt hos sig, och det får henne att må gott. Lucas är hennes bästa vän, som sover under hennes täcke och som hon har sällskap av på dagarna.

Tyvärr det höll på att gå illa när Ruth och Lucas flyttade in på Hällebo, för Lucas rymde. Men då engagerade sig hela personalstyrkan och även hemtjänsten, och gav sig ut och letade. Till slut ställdes en kattfälla där Ruth bott tidigare och det dröjde inte länge förrän Lucas satt i den.

lu1
Efter det fick Lucas vara innekatt i ett halvår, och nu har han boat in sig och håller sig hos Ruth. När personalen tittar till henne händer det ofta att hon sitter slumrande i sin mjuka stol med Lucas tryggt i famnen… ”Katten är mitt allt och utan honom hade jag aldrig flyttat hit!” säger Ruth och kärleken till Lucas lyser om henne!
 De varmaste TassKramar vill jag sända till den kloka personalen på Hällebo, som på detta sätt gör livet ljust för såväl katt som människa, och det vore ju en dröm om detta kunde förunnas fler gamla på äldreboenden eller servicehem… Lyckan är ofta en katt!

Mera kattmusik

Ibland måste man ta till lite skön musik för att komma i bra gängor igen – här är ett par favoriter:
curelovecats2
”We missed you, hissed the LoveCats!” – det svänger om the Cure och här har ni en video som många minns:


Man känner sig som Thomas O*Malley och måste bara dansa!??
jimmys
Men Sippo, är du omslagskatt också? Här lirar ”The Cat” hammondorgel så att svansarna svänger… Swing it, katten!


Nu känns det bättre!

Tappar ni också orken ibland?

Jag läste igår kväll i LT om katten som övergavs i söndags utanför Animalen i Moraberg och sedan togs vidare till Södertälje katthem:

tagan
…och en del av texten i artikeln har ekat i mitt huvud hela natten:

Liksom andra övergivna kissemissar måste katten avlivas om ingen vill ta hand om den. Liksom andra övergivna kissemissar måste katten avlivas om ingen vill ta hand om den. Liksom andra övergivna kissemissar måste katten avlivas om ingen vill ta hand om den. Liksom andra övergivna kissemissar måste katten avlivas om ingen vill ta hand om den. Liksom andra övergivna kissemissar måste katten avlivas om ingen vill ta hand om den….

Mina ögon är alldeles rödkantade idag. Hur kan man tänka så på en veterinärklinik och så brukar det väl inter resoneras på Södertälje katthem? Att avlivning är det primära alternativet???

Jag blir så uppgiven. Varför säger inte katthemmet ”Missen får stanna hos oss tills vi hittar ett hem!”??? (Eller har tidningen vinklat på sitt sätt?) och artikelkommentarerna gör mig så trött, en reagerar som jag: ”So all you do is kill them. You don’t even give them a chance.”

*tårar på tassen* – Orkar bara inte skriva mer just nu…

 UPPDATERING: Katthemmet har i alla fall lyckats ordna ett jourhem tills vidare och det är jag så glad för! Hoppas det kan dyka upp människor som vill ta hand om missen!