Callie Mae har inga ben!

En svensk veterinärkollega skulle nog ruska på huvudet och säga ”Går inte” men i USA är ”allt” möjligt – även att låta en katt med alla fyra underbenen amputerade att leva!

callie_mae

Katten Callie Mae var 6 månader när hon jagades upp i en elstolpe av en flock hundar och fick en elektrisk stöt som skadade alla hennes fyra ben. Veterinärerna gjorde allt de kunde för att rädda hennes ben och tassar, men under en lång tid med återuppstående infektioner, fick de amputera underbenen, det ena efter det andra. Theodore Veterinary Clinic, i Mobile, Alabama, förklarar ”It was not a one or two day process, it was a long time. One leg was removed then another later, another later. It was done to save her life. She’s a perfectly healthy cat, she just doesn’t have legs.”

calliex

Callie Maes förskräckta familj tog henne direkt till vård i samband med olyckan, men trodde allt hopp var ute för den medvetslösa katten. Men konstigt nog piggnade hon till och var som vanligt förutom några brännskador. För säkerhets skull hölls Callie Mae observerad ytterligare tid på veterinärkliniken. Då upptäcktes att blodcirkulationen i Callie Maes tassar inte fungerade och under 6-8 veckor behandlades hon i hopp om att vävnaderna skulle läka. Tyvärr skedde det motsatta. Nu hade familjen inte längre råd med Callie Maes vård, men veterinären och teamet som skötte henne hade blivit så förtjusta i katten att de tog över henne för att fortsätta hjälpen.

cal1

För att vävnadsdöden inte skulle sprida sig uppåt i Callie Maes kropp amputerades tassarna. Eftersom elchocken redan skadat nerverna hade hon ingen känsel och därför lyckligtvis inte heller smärta. Veterinären som tog hand om Callie förklarar att detta inte på något sätt var ett experiment utan helt enkelt ett försök att rädda en härlig katt: ”The decision was made that she would be better off without feet than infected stumps sticking out from her healthy legs. Yes, she does have legs, just not feet. She can get around and has been living at my house for the past 2 years very happily. My daughter plays with her and when she is here at the clinic, she is spoiled rotten. She is a very happy cat.”

cali

Callie är förståeligt nog inte som en vanlig katt – men hon klarar sig utmärkt, äter, sover, leker och är som katter mest. Hon sover i  bädd som står på golvet och kan röra sig omkring i hemmet. Det som är mest annorlunda är att hon inte kan gå på kattlåda – istället har hon lärt sig att göra ifrån sig på en handduk utlagd på golvet, och så få hon lite hjälp att hålla sig ren eller klia sig på ryggen.

Det var när Callies veterinärfamilj behövde söka ett nytt hem för henne, som någon nyhetskanal fick kännedom om den ovanliga katten och gjorde ett reportage. Callie, som levt ett gott liv de senaste två åren blev plötsligt kändis, men veterinären fick ta emot ilskna påhopp om att han utsatt katten för rent djurplågeri och gjort fel som låtit henne leva. Sorgset förklarade han situationen och tillade: ”I am sorry that this was portrayed in such a negative light but instead of thinking of her as abused I see her as a special cat that God wanted to live or he would have not let her survive the initial fall. I would never abuse or experiment on a patient. I hope all of you now have a little better picture of what you are condemning in your comments.”

cal
Och på bilderna och filmerna som finns på nätet ser jag en bestämd liten Callie Mae som – begränsad men inte besvärad – lyckligt leker med ett snöre, som en vanlig katt…

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

2 reaktioner till “Callie Mae har inga ben!”

  1. Jag börjar mer och mer tro att vi kanske är för SNABBA att avliva djur i Sverige. Att man tror man gör det för djurets skull, men egentligen handlar det om att man inte vill må dåligt själv över att se ett sjukt/handikappat djur… Djuren verkar ju ofta ha en otrolig j-ar anamma och kunna anpassa sej till det mesta.

    1. I mångt och mycket så handlar det också om ett förmänskligat tänkande kring djuren – att de skulle lida. Men djur har inte fantasi att oroa sig för döden eller tänka sig den ens, de reagerar bara utifrån sina överlevnadsinstinkter, som klarar mer än man tror. Vid många tillfällen då veterinärer eller djurinspektörer dömt ut ”för osocialiserade katter” t ex har dessa sedan visat sig gå alldeles utmärkt att få tama – med rätt kunskap och rätt metoder. Jag tror det är viktigt att vara vidsynt och se efter mer än det praktiska – hjärtat måste också vara med! NosPuss Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *