Månad: juli 2010

I morgon 25/7 har ni på er också att skicka in bilder till min Sommartävling med kattungebilder!

Här kommer deltagare nr 26, Trollet:
…som verkar ha gjort sig ett eget Trollebo ibland växtligheten?

Matte Anneli berättar: ”Hej, här kommer ett bidrag från Trollet, han hittades alldelse ensam i centrala Kristinehamn Torsdagen den 15 Juli. Rädd och hungrig. Han har redan fått ett hem, tack vare Djurskyddet Kristinehamn så fick han snabb hjälp att fångas in och komma till oss. Jag tror att någon har haft Trollets mamma hemma som fött bäbisar, och när de sen tröttnat på hur vilda kattungarna är när de upptäcker livet, så har de slängt ut Trollet och syskon ihop med mamma nånstans, sen har mammakatt flyttat kattungarna för att det varit otryggt och lilla Trollet blev då ensam kvar i lådan eller väskan eller dylikt  när näst sista bäbisen blev ivägburen. Så lilla Trollet har irrat sig iväg och hittades som tur var innan nåt hände honom av Djurskyddet Kristinehamn. Den som slagit larm om Trollet har nu koll i det området efter mammakatt och Trollets syskon.”

Trollet själv tillägger: ”Jag heter Trollet för att jag har charmat alla som har sett mig, alltså CHARM-Trollet .  Matte tror det är så som hon skrivit här ovan då jag är 100% rumsren och jag slutade vara rädd efter bara 1 dygn inomhus.”

Mjau vad härligt! Och jag vet att Djurskyddet Kristinehamn är ett jättebra katthem som även bryr sig om skyggisar! T ex mina vänner Klosterkatterna Assar och Sixten kommer faktiskt därifrån, och fick den där första hjälpen av dem i Kristinehamn. *jubeljam och svansdans*

Kattungen Tore kommer här!

Och matte Marias berättelse är så fin, så den tar jag med som helhet:

”Jag har 2 katter, Sabrina och Tore, samt en ”änglakatt”, Julle. Av dessa 3 är Sabrina och Julle katthemskatter som jag köpte när de var vuxna, så tyvärr så har jag inga kort på dem som kattungar 🙁

Min tredje katt, Tore, köpte jag för 100 kr som kattunge när han var ca 10 veckor av mina grannar som bodde under mig. Grannarna hade 2 katthonor, mor och dotter (okastrerade, förstås) som båda var utekatter och hade kattungar jämt och ständigt. Jag och min dåvarande sambo kunde till slut inte värja oss när vi stod på vår balkong och tittade ner på 6 jättesöta småkillar, alla i olika röda och vita nyanser som busade runt på balkongen under oss. Så sambons dotter, då 11 år, fick överlycklig gå ner till grannarna och välja ut en kattunge till oss. Vi fick vänta ca en vecka för kattungarna skulle avmaskas först, men sedan en kväll fick sambons dotter bära upp honom till vår lägenhet och ställa ner honom på golvet, för att våra andra två katter skulle få hälsa på honom.

Kortet är taget på hans andra dag hemma hos oss. Han hade busat runt ett litet tag och skulle sova en stund och fick syn på sin matte (mig) som satt i en mycket klättervänlig rottingstol. Han klättrade upp och lade sig tillrätta för att sova på mitt bröst en stund. Sedan dess har hans stora kärlek varit mig. Han älskar att sitta i mitt knä, vare sig jag sitter framför datorn (då ligger han och pustar förnöjt) eller framför TV:n, han ligger bredvid mig i sängen på natten och när väckarklockan ringer på morgonen så ska ligga på mitt bröst och gosa en stund innan jag kliver upp.

Tore är fortfarande min lilla bebis, fast han idag är 7 år och en ganska bastant herre på ca 6 kg. För mig är han fortfarande det sötaste och goaste som finns, men han är också resultatet av något som jag idag aldrig skulle tänka mig att stödja, nämligen helt okontrollerad huskattavel. Jag behöver kanske inte tillägga att han förstås är kastrerad, ID-märkt och vaccinerad.

Den andra bilden är på Tore som han ser ut idag idag när han ligger i vardagsrumsfönster och sover.”

Lyckliga Tore! *spinner*

Mattarna plockar biggaråer, hussarna slår getingar och katterna flämtar i värmen…

Så förlåt att jag inte hinner svara på alla kommentarer direkt – vi försöker hinna med att njuta lite av sommaren också?!!

NosPuss Wikki

PS. Nova rekommenderar: ICA:s förpackning med sex stycken prasselmöss med snören! Just nu får Grön Råtta nr 1 en hård jakt! Orange Råtta nr 2 är redan borttappad. Matte får troligen gå ned till grannen under vår balkong och leta igenom deras uteplats… Men det är fyra kvar… Bild kommer senare!

Oj här kommer en riktigt festlig bild från Sams matte:

Ser ni Sam? Ser ni den otroliga blicken???!!

Matte Charlotta skriver: ”Vi fick hem en ny kattunge för snart ett år sedan, världens sötaste lilla sibiriska katt vid namn Black Sam. Ett par veckor efter att han flyttat hem till oss var vi ute och plockade mängder med gula kantareller, som vi smörstekte och lade på en hemgjord pizza (tillsammans med lövbiff, oliver och fetaost). Redan vid rensningen av svampen visade Sam intresse och här ser vi honom i husses knä, med sikte inställt på den färdiga pizzan! Han är verkligen ett litet busfrö med massor av spring i tassarna och lek i sinnet. Han är en otroligt social katt som vill vara med överallt och hatar stängda dörrar.”

Sam måste vara helt urtjusig idag?! *spinner*

Sixtens matte hade så svårt att bestämma vilken av Sixtens bilder hon skulle skicka till tävlingen så det blev ett litet collage! Och följande härliga berättelse hör till bilderna: ”Sixten är nu 11 år gammal, han har fått vara på Öland ända sen han var en liten kattunge då min pappa byggde huset där och vi först hade det som sommarstuga innan vi flyttade dit permanent. Sixten älskar verkligen livet på Öland, oftast när vi skulle åka hem så var han puts väck och vi fick alltid vänta på honom. Nu som storvuxen 11-åring är han Herre av Runsbäck(området där vi bor) har han nog större revir än någon annan kastrerad katt, stora jaktmarker som han nyttjar för fullt och ofta kommer han hem och visar upp sina trofeer med ett riktigt segerjam. På bilden vid diskbänken är han inte så gammal, är nog tagen bara en liten tid efter att han kom hem till oss. Då var han ej rädd för vatten utan mer nyfiken, men efter ett för nära besök av ett vattenfyllt badkar så avskyr han idag vatten. På den andra bilden i kollaget så är han lite äldre men man ser fortfaran kattungen i honom, han är nog ca 1 1/2 år där och ligger såklart och gosar in sig ordentligt på Mattes nystrukna kläder.
Jag hoppas ni alla tycker det är lika roligt som jag att se tuffe Sixten som en liten och gullig kattunge. Tass på er/ Puma & Sixten med Matte”

Jag kan inte annat än spinna imponerat – vilka jaktmarker du har Sixten, det låter som att halva Öland är ditt?

Å vad det är spännande att ha en tävling – det lyser trots allt upp tillvaron när man konfronteras med sommarens alla tragiska kattnyheter… Här kommer en bild som är så full av minnen och lycka:

Det är Tess som skriver: ”Tävlingsbild nr 21 påminde om min första katt så jag var tvungen att leta upp denna bild till tävlingen. Här är jag 5 år gammal och Tulo var runt 13 veckor tror jag. Året var 1985 och Tulo blev nästan 18 år gammal innan han gick bort.”

Å jag ser en famn full av kärlek! Tack Tess!

Till min blogg kommer många kommentarer, de flesta med hjärtevärmande ord och sköna bekräftelser för en bloggande liten katt. (Sedan finns ibland kommentarerna som är spydiga eller rentav dumma – men jag brukar både besvara sakligt inte ovänligt och publicera dem ändå, för dumhet brukar ofta straffa sig själv utan att jag behöver nedlåta mig till att bli likadan…)

Men så kommer kommentarerna som träffar mig som isande spjut i hjärtat, som får tårarna att bränna och tänka ”Men Goda SkaparKatt, vad ska jag göra?!! Hur kan det bli så här?!!”

Igår kom den här kommentaren till mitt första inlägg om de hundratals avlivade katterna i Grödinge som sätter sig som en tatuering i själen – en våg av smärta:

”Var är min Nisse? Myndigheter och ”kattvänner” som har haft kännedom om kattsamlandet hos dessa personer. Min hankatt Nisse här i Gröndal, Liljeholmen har blivit matad av någon under den här vintern. Han försvann helt í början av sommaren. Nisse har en tatuering i örat 92WA. Jag har misstänkt hela vintern att det finns en kattsamlare, massor med annonser om försvunna katter. Och så här får jag veta i texttv och nu när jag kollar i Google att myndigheter och ”kattvänner” har haft kännedom om denna kattsamlarfamilj, ingen varning någonstans. Jag mår illa. Paula”

Ja, hur svarar man, ärligt? Det är ju just sådant här jag är rädd för ska hända, när myndigheter har så obeskrivligt bråttom att göra det som är enklast för dem själva, så att inte liv skonas… Tänk om Paulas Nisse fanns bland dessa katter? Hur noga kollade de öron efter märkningar, katter efter chip? Inte alls, gissar jag, för då hinner man inte avliva hundratals katter på en dag! Å, det gör så ooooooooooooooont i mitt hjärta!

Hur ska det då inte vara för dem som kanske mist en kär och saknad katt i den där fatala insatsen från Länstyrelsen… Av all personal som fanns på plats där i Grödinge och assisterade den veterinär som skötte detta – vem såg närmare in i en rädd katts ögon och gav nåd?

Varför ställer jag frågor som inte har några svar?! *heta tårar på nosen*

…med en humla! Hon och husse cyklade till stan igår kväll och handlade lite och på hemvägen smackade hon ihop med den stackars humlan! Det blev ett rött märke under ögat på matte – men undrar hur det gick för den stackars lilla humlan?

När en liten hittekatt får förtroende för sin människa – en del får det direkt, för en del tar det lite tid – så kommer den härliga stunden då missen är helt avslappnad och man får klia på magen…

Matte Jenny berättar: ”Här kommer ett bidrag från min lille Zigge. Jag adopterade honom från KattKommandoSyd i Augusti 2009. Han och hans syskon hade blivit dumpade i skogen och de hittade hans syskon först. Sen några dagar senare så hittades Zigge. Han var så lycklig att återse sina syskon så de döpte honom till Lycklig och lyckligare katt får man leta efter. Han är alltid snäll och glad. Han har bus i varenda klo och är helt klart den livligaste av mina 3 katter. Jag brukar kalla honom på skämt Monstret. Hans första halvår var han sjuk i klamydia och det var svårt att bota men till slut gick det. Jag tyckte han var livlig när han var sjuk men herre jisses vad han blev busig när han blev helt frisk. Zigge fyllde 1 år i maj så han börjar växa upp och bli stora killen.”

Sånt här gör mig varm i hjärtat! Att få en matte som kämpar t o m för en svårt sjuk katt, det är något alldeles extra! Lyckliga Zigge, det namnet passar verkligen!

Från mina uppskattade vänner Nalle och Lasse (Som är på väg mot ny marknad i veckoslutet, Kalmar igen tror jag det var – med mig som ”FlatCat” med i bagaget!) kommer en så vacker kattungebild:

Ser ni den belåtna minen hos den lilla kattungen? ”Hos den här människan är jag trygg och varm och får god mat!”

Nalle beskriver bilden så här: ”Lasse nappar en av våra små hittekatter.  Busan är för länge sedan borta… En alldeles liten speciell dam som vi fortfarande minns med stor kärlek och som vi ofta pratar om.”

Jag ser kärleken i bilden, Nalle. Och att bli ihågkommen är att få leva vidare. Busan ler i KattHimlen!