I onsdags åkte matte, Stora matte och husse för att hälsa på vännerna Klosterkatterna i Otterbäcken. Eftersom jag varit ute på krigsstigen fick jag stanna hemma och slicka mina sår och vila – men här kommer en liten rapport i alla fall!
I Klosterkatternas gemenskap ingår sju katter och två människor… Människorna som katterna äger heter Carina och Birgitta, ett par kattsjälar i tvåbent skepnad. Och på SkaparKattens uppdrag i mer än ett avseende öppnar de både hjärta och hem för dem som Hans Tass leder dit…
Regerar över hushållet gör rexen abbemissan Imma (Som av hänsyn inte besvärades med en massa fotograferande, hon är en skör liten dam) och till sin hjälp har hon säkerhetsrexen Conny (Ovan, han gillade att posera på bild så han ska få ett eget inlägg senare med fler fina bilder). Där bor också skyggisarna Assar och Sixten, som också lämnades ostörda – de behöver fortfarande få erövra sina trygga områden i huset utan att visas upp för främmande.
Desto gladare att visa upp sig var Majsan och Jenny! De såg till att få dessto mer uppmärksamhet och personifierar verkligen epitetet ”Lyckliga katter!”, sånt som man blir glad av. Med säkerhet känner man att dit kommer Assar och Sixten också att komma en vacker dag, i den kärlek som detta hem ger dem. Den sjunde katten då, undrar ni?
Jo, det är Ängelbrekt, den lilla änglakatten, som står i Klosterkapellets fönster och vakar över katter och människor… På hans ena vinge sitter en liten specialantenn som gör att han har direktkontakt med SkaparKatten. Det ni! Om det är någon som vet sitt uppdrag, så är det han!
Tack för en underbar dag hos er, säger matte, husse och Stora matte! Och håller med det som matte Carina skriver på Klosterkatternas blogg: ”Det är som om kattmänniskor tillhör samma andliga familj, eller hur jag skall uttrycka det. Som om vi hör ihop med osynliga band och genast känner igen varandra när vi möts…” Mjau, katters magi är outgrundlig – men den öppnar all världens dörrar, portar och grindar, och förenar människors hjärtan. ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?