Månad: april 2010

Händer det er också ibland? Man vaknar klockan 3 och har drömt att man försovit sig, rusar upp, ser att det är fel, somnar om. Det går tre minuter, så vaknar man igen – det känns som flera timmar senare, man har försovit sig igen, men klockan är bara fem minuter över 3 och så somnar man om igen. Vaknar några minuter senare, samma dröm…. Börjar kännas tjatigt och blir inte bättre av att det fortsätter likadant, vaknar var femte minut tills väckarklockan verkligen ringer klockan 5.

Vad pågår i kroppen? Ska man lita på att det är en signal att det kanske är något man borde stiga upp klockan 3 och fixa? Eller är det bara ”Nattsnurr” i hjärnan, bäst att somna om igen?! *gäspar*

Att markera revir är något som både människor och katter gör, fast på olika sätt. Vad människor sällan inser är hur vi äganderätts-märker även dem, dagligen! Varje gång en katt gnider ansiktet/kinden mot sin människa, så är det inte bara förtroligt kel utan också noggrannt genomförd doftmarkering av densamma. Med hjälp av dessa hormonella etiketter kan vi sedan skilja ut ”vår” människa bland alla andra, och andra katter kan förstå att den tillhör oss.

Ibland märker vi områden på mer synbara sätt. Här är t ex Novas favoritkuddar klädda med svart sammet… (Man kan ju undra varför matte valt en så opraktisk färg till en röd katt, men svaret är att sammetsplyschen fanns där långt innan Nova flyttade in.) Av samma skäl har många människor sina kläder täckta med en uppsjö av olikfärgade katthår, beroende på hur många katter som ger dem.
Den mest ultimata revir- eller ägandemarkering en katt gör är dock att demonstrativt lägga sig på sin ägodel. Detta gäller oavsett vem eller vad som ägs. Markeringen är obestridlig.

Ibland kan dock flera katter dela på och markera samma ägodel.

Vi katter har en annorlunda värdeskala än människor. Det som ser ut som skräp är ofta en katts värdesak!!! I synnerhet när det gäller leksaker. Så kasta inte bort eller trampa på en katts käraste, värdefullaste skatter, sådana som:

– Mjölkpakets-flärpen (Eller vad dom heter?)

– Snörstumpsnystanet – ju trassligare, ju bättre

– Papperstussen

– Mattfransen

– Papperskassen (Oavsett skick)
– Svanstippen

Vi katter ber alla människor att för trivselns skull memorera ovanstående och respektera våra önskemål! Tack!

Den här ljuvliga bilden på oemotståndliga Slumpen har jag lånat från matte Vimsans blogg. Kan ni fatta att den här snygga kattpojken i början av augusti förra året dygnsgammal slängdes i en soptunna inknuten i en plastkasse med sina fyra syskon? Som tur var råkade rätt personer passera den dagen, och även om de fyra syskonen inte klarade sig, så kämpade Slumpen sig till livet…

Så här såg han ut, och kanske var det den intensiva aptiten på moders-mjölks-välling som gjorde att han klarade sig…

Slumpen har ”feber-päls” på bilden, ett feno-men som orsakats av vistel-sen i soporna. Den har idag vuxit ut till en elegant bred tabby-teckning, och Slumpen hör så klart hemma för alltid i hundflocken på gården hos Vimsan.

Men fortfarande kan ingen av oss fatta hur någon kunde kasta bort en så fin katt…

I förra veckan visade matte mig en tjusig kattkille på Stockholms katthem: Aspro – en sliten vit gammelkille med svart svans…

 Han är cirka 5 år gammal och har gått hemlös länge i Fittja, smutsig och skadad och illa hanterad. Men ändå har han tillgivenhet för människor…

https://youtu.be/xX3XVXwgcRU
Därför blir jag så innerligt glad att se att han är bokad för adoption! Lycka till, Aspro, hoppas du får ett gott och tryggt liv nu med mycket kärlek!

På det här fotot lyser hennes ögon av lycka och kärlek:

Karolina 8 år och kattungen Sebbe 7 månader var bästa vänner. ”Var”… Det gör ont att skriva. Idag ler inte Karolina, hon gråter!

Igår tog flickan med sig sin käre Sebbe med ut på gården i deras bostadsområde i Bromma. Där mötte hon en granne som inte hade kontroll över sin stora hund och katastrofen var ett faktum. Hunden tryckte upp huvudet under Karolinas arm, bet tag om Sebbes ben och slet honom ur sin chockade lilla mattes armar. Den fortsatte med att hugga Sebbe över hela kroppen när han föll till marken. Katten dog på vägen till djursjukhuset, och Karolinas sorg är enorm. Hunden bet även sin matte när hon försökte ta ifrån den katten, så hon fick föras till sjukhus av polisen. Men ändå finns hunden idag kvar i området –  till oro för Karolinas  familj.

Man kan undra hur det kunde gå så illa? Man kan undra när såren i Karolinas hjärta ska läkas? Om jag kunde, skulle jag skicka henne de mjukaste nosbuffar och berätta hur Sebbe har det i KattHimlen – men för en åttaåring med bilden av en söndersliten kattunge ännu på näthinnan är det nog inte lätt att ta emot den trösten…

*djup darrande suck* – så fort det växlar mellan ljus och mörker på en dag…

Tänk att lyckotårar kan kännas så underbara!??! Titta här:

Det här är ytan för nya katthemmet Kompis! Visst är det otroligt?!! Så vackert som bara ett blivande katthem och en nyfödd kattunge kan vara…. *snyft snörvel leende sniff* Här syns slingorna för golvvärmen – kan ni fatta, hittekatterna ska få GOLVvärme!!! – och armeringen för grundplattan, som ska gjutas i den här grundformen. Titta vad stort det blir! Sonny och Maritha står på varsin sida och begrundar verket.

Hur skönt ska då inte detta  kännas för dem? Tänk att få lämna minnena av den fruktansvärda nyårsdagen bakom sig, och se detta växa fram i vårsolen?

Och alla ni katter och kattvänner som lämnat och fortfarande lämnar bidrag, ni kan stolta höja era svansar och med klar röst jama ”Jag har hjälpt till med det här katthemmet!” – för ni har gjort en fanKATTastisk insats! *mer glada nostårar*

För den som vill fortsätta bidra med hjälp är postgironumret till katthemmet Kompis konto: 35 74 82-9. Och tack för allt ni hittills gett!

Nu är den härliga våren här, och det dyker upp mycket goda vårprimörer i alla former!

Färsk sork fångas bäst på en solig dikeskant, undvik dock exemplar som håller till för nära stora och hårt trafikerade vägar! Avnjutes naturell och som given dryck till detta kan man ta ett småbubbligt bäckvatten!

Nyss uppkommet gröngräs är en höjdardelikatess just nu, de tidigast spirande stråna vid en söderhörna kan redan vara förvuxna, så leta upp gräs som växer i en slänt med morgonsol, det brukar smaka bäst! Strån av kvickrot är särskilt kraftiga och saftiga, och brukar komma tidigt. Spill av fågelhavre som grott och fått upp till 10 cm långa blad är också gott.

Som innekatt behöver man faktiskt inte förtvivla – de flesta människor med någon form av handlingsförmåga kan skickas ut i naturen med enkla redskap och gräva upp en grästuva till sin katt. Det är bara att ta med en bordskniv, med vilken man skär en djup cirkel runt tuvan, och sedan sätter man in den diagonalt i tuvan och drar upp gräset med en liten hävstångsrörelse. Kan planteras i vad som helst, håller sig ett par veckor med vattning, och finns utomhus gratis i obegränsad mängd. Alternativet är en frodig ampellilja från ICA/COOP för en tjuga!

I mina katt-tårtfunderingar tidigare grubblade jag på hur jag skulle få tag i svart karamellfärg eller svart sockermassa (Sugarpaste) att göra Wikki-dekoration utav… Tänk vilken hjälp man har då av vännerna på nätet! Här är Tudors tips:
  
Svart karamellfärg fanns att hitta på Tradera, i alla fall just nu. Och sockermassa i svart fanns hos Shoppingbutiken. Tack kompis!

Nu återstår bara för mig att komma på önskad design på min tårta!

Möjligheterna är ju oanade! *kattleende*