Månad: mars 2010

Jaha, nu fick jag i alla fall upp en av texterna jag skrev igår… (Förlåt husse att jag frustrationsklöste lite först på tapeten i hörnet i sovrummet!) Jag fick helt enkelt kopiera hela texten plus bild och länkar i html och lyfta över till ett helt nytt inlägg, så gick det att publicera sedan, och skrota det gamla inlägget.

Dumma gamla blogg, men jag tycker om dig ändå!

Efter flera månaders konvalescens kan Melonie (Katten till höger) leka med kompisen Mojje och röra sig som en normal katt igen…

I mitten av januari fick matte Sofie i Ljungbyholm hem sin katt i ett förfärande skick: Flera tänder var utslagna och svansen så gott som avsliten… Veterinären konstaterade att det inte var en påkörningsskada utan resultat av en grym misshandel! Barometern berättar att Läckeby Djursjukhus bara gav en 50% prognos att Melonie skulle klara sig, och han fick stanna där för vård i flera veckor. Han kunde inte kissa själv, och svansen fick amputeras. Men nu är han glädjande nog äntligen återställd och hemma igen.

Det är förfärande och obegripligt hur någon kan göra så mot en katt?! Omfattningen av detta meningslösa våld mot katter och andra djur, som pågår dagligen runtom i vårt land, är skrämmande. När jag ”googlar” på ämnet skulle jag kunna fylla bloggen dag ut och dag in med hemskheter i flera veckor. Katter som spikas fast i träd, katter som tänds eld på, katter som kastas ut på en snabbt trafikerad gata framför bilar som inte hinner stanna….

Kära SkaparKatt, vad är det för slags konstruktionsfel på mänskligheten?

Så fort jag försöker att publicera ett inlägg som varit utkast tidigare, så kommer detta meddelande:

Ja, minsann, jag har ju så mycket färdigskrivet som bara VILL synas, men det går inte alls… *suckar*

Bara för att husse är sjuk idag och måste pysslas om av oss katter, så höll jag inte koll som jag brukar… Mina inlägg som skulle ha kommit upp automatiskt under förmiddagen (Som jag gjorde i ordning i går kväll redan) har rymt! De är helt försvunna. Undrar om de också blivit sjuka? Doktor Katt får undersöka min blogg också!

Volvon hade extra klös under huven, skriver Aftonbladet, när mekanikern Milad Mohammadian på Nybergs Bil lyfte på huven till den blå V70:n flög något svart iväg och gömde sig! Det visade sig vara en uppskrämd kattunge, som Milad kunde fånga in och ta in på det mindre oljiga utrymmet i kontoret.

Först fick kattungen vara i en kartong, men sedan uppgraderades den till en bur med kattlåda. Den stora frågan är hur den hamnat under motorhuven. ”Det enda möjliga vi kan komma på är att han klättrat in underifrån. Att det har varit kallt ute och sedan har han lagt sig där för att värma sig när motorn varit varm.” säger mekanikerteamet.

Här kan ni höra intervjun om kattungens äventyr i spilloljehörnan och se fler bilder. Bilägaren från Habo äger ingen katt och vet inte hur den lilla kattungen kan ha hamnat i motorn. Det är mycket troligt att den kommer från samma område. Om ingen ägare dyker upp skall killarna be Djurens Vänner om hjälp. En sådan här sötnos blir nog adopterad i ett huj, gissar jag! (Å vad skönt att få skriva om något positivt i kväll!)

Känner du igen katten? Kontakta i så fall Nybergs bil på
telefonnummer: 036-30 46 00.

När allt såg ljusnande ut för Skatten (Som jag berättat om i ett tidigare inlägg) hos KattHjälpen i Göteborg, tratten var bortplockad och han lekte och njöt av livet som allra bäst, och var på lyckad sjukgymnastik i torsdags, så kom ett bakslag: Det var något som inte stämde med Skattens kissande!

För alla er som vet hur lurigt och svårt det kan vara att märka att en katt har problem med kisseriet, så måste jag ge en eloge till Skattens jourhem, som var uppmärksamma och tog honom till Blå Stjärnan fast det var lördag. För han hade kristaller i urinen som var på väg att göra urinstopp – och en allvarlig luftrörskatarr som visade sig medans han var hos veterinären! Så Skatten fick ha kateter och stanna ett tag på djursjukhuset, berättar bloggen.

Som ni förstår, så slank det iväg en rejäl slant på sjukhusnotan igen. Så jag ska ta och tassa iväg en liten stödpeng till Skatten! En SkattSkatt som jag hemskt gärna erlägger!

Tre döda katter – ihjälskjutna – hittade en hundrastande kvinna i snön i en glänta i skogen utanför Riddersberg, Jönköping, i söndags. Chockad anmälde hon fyndet till polisen, som tog hand om katterna. Den helröda katten var sönderskjuten av hagel (På bilden ligger de inte kvar på den ursprungliga platsen) och patron-hylsor låg kvar intill, berättar hon på Kattforum, där det också finns fler bilder.
(VARNING! Bilderna är fruktansvärt sorgliga!

Polisen har konstaterat att katterna saknar märkning, berättar JönköpingsNytt. Att en licensierad jägare avlivar katter med skott är fullt lagligt, men det ska ske ”djurvänligt” vilket det knappast kan ha varit i det här fallet, och vidare är det inte tillåtet att dumpa kropparna i skogen utan vidare. Några vidare uppgifter har man inte.

De stackars tre katterna ser välpälsade, vackra och välmående ut, och det är med sorg man konstaterar att någon inte unnade dem möjligheten att söka upp ett nytt hem istället?! *tårar på nosen*

Återigen slås jag av nöden i vårt kattSverige, där ett älskat husdjur inte har högre status eller högre värde än att detta ovärdiga slut drabbar tre vackra missar… Matte, matte, håll om mig och trösta mig!!! Hjärtat gör så ont i mitt bröst just nu….

OTÄCK BILD NEDAN!

Konstruktionen för en japansk neko chigura är urspungligen från en typ av babykorg, tillverkad av rishalm, som omformats till en bekväm kattkorg. Så här tillverkas den:

https://youtu.be/SpYbryGQpQ8
(Hittade tyvärr ingen film med engelskspråkig speaker, så ni får gissa det mesta! Notera den hängivna fyrbenta medhjälparen!)

Du kan faktiskt göra en egen chigura av ett stadigt rep och tygremsor! Så här snygga blir neko chiguras som Andrea tillverkat:

Här hittar du beskrivningen! Lycka till med korgmakandet!

Jag har legat vaken i natt och tänkt mycket på det där med Katthemmet Kompis bygglov. Och på allt som hänt sedan det brann ned den 1 januari. Till exempel bilden på skadade Jussi och hans brända tassar sitter fast i på min näthinna. Jussi är frisk igen, men hur mycket finns gömt i hans lilla kattsjäl? Det som hände Kompis har förändrat mig mer än jag förstår just nu. Säkert har det påverkat många många fler, väldigt mycket.

För länge sedan läste jag en bok om en sjuk man, som fick frågan om hur det var att klara livet med så mycket plågor och bekymmer. Han svarade ”Det svåra är inte att leva med smärtan. Det svåra är att leva med den sorgens spindel som kramar ens hjärta.” Känns bekant, eller hur?

För en månad sedan stod det på Kompis hemsida ”Så fort snön försvinner berättar Maritha att hon ska gå igenom askan i det nerbrunna katthemmet för att se om det eventuellt finns några rester från några omkomna katter. De la ut presenningar över askan innan den värsta snön föll och Maritha har redan gått igenom en del av den utan att hitta någon katt.” Tårarna fyllde mina ögon och droppade ned på tassarna. Det gjorde ont bara att läsa.

Hur ska det då inte kännas för henne, för Maritha och Sonny? Sot, aska och brända saker… Hur orkar man se framåt när brandlukten fastnar som ett klister i allting? När man bara behöver blunda för att se alltsammans igen? Hur svårt skall det inte kännas? (Jag läste förut också Monica Oswaldssons blogg från fältarbetet på Haiti. Och jag funderar. Hur svårt skall det inte kännas?) Hur tar man sig framåt? Jo, man Hoppas! Hoppas hoppas hoppas….

Så det ger en berusande glädjekänsla att få läsa att nästa vecka startar arbetet med brandplatsröjning och grundläggning! På katthemmets blogg skriver Jenny ”Om allt går som planerat kommer vår sponsor Nybro Gräv & Schakt AB att påbörja röjningsarbetet i slutet av nästa vecka. Samma företag kommer även att gjuta plattan till huset. Detta är första steget mot ett nytt katthem. Ni följer väl med på resan?” Jag gillar det där lilla ordet SPONSOR, och Nybro Gräv & Schakt verkar kunna lite av varje:

Det inger förtroende. Och kanske – fortare än vi anar – växer något fint ur askan?

…mina tassar håller
ytterst varsamt om det Hoppet!