Din Tass I Cyberspace!
NosPussar och TassKramar till alla er som gjort att jag ligger så här i mina bloggkategorier just nu:
Örebro Katthem har Öppet Hus idag kl 17-19 på Sockengatan 5, med ingång nere på hörnet!
Välkommen!
Min matte är där, och jättesnälla Jossan! Här sitter Jossan med en av sina älsklingar, Kurt, som tränar på att ”Få vara i någons famn!”:
…och jättesnygga Örebro Katthem-tröjor* har de också! 
* Jag ska kolla om det finns några kvar att köpa och vad de kan kosta…
Hur rund ska en normal 1-veckas kattungemage vara? Oj… så här rund kan en maine coon-kull vara:
Det här blandis-gänget har fri tillgång till mamma Katts goda mat, och så här vill jag minnas mina egna ungars runda magar! Mamma Katt måste ju veta bäst?
*spinner*För stjärnglada katter kan jag rekommendera Heavens-Above där du på ett fiffigt sätt kan lägga in plats-koordinater, datum och tid och få exakt den stjärnkarta som du behöver!
På hemsidan under rubriken ”Configuration” väljer du ”Select from map”. Klicka på aktuellt land, håll musknapp nere och dra markeringen till kartbildens mitt, använd sedan zoomskalan till vänster och förstora. Upprepa tills du har karta på detaljnivå och kan hitta din önskade plats. Klicka där. Zooma ut igen och klicka på ”Submit”. Klicka på ”Home” och sedan under rubriken ”Astronomy” klickar du på ”Whole Sky Chart”. Simsalabim, där har du DIN stjärnhimmel!
Under stjärnkartan finns möjlighet att ange annan dag/natt eller tidpunkt. Du kan faktiskt kolla hur stjärnhimlen ska se ut om 100 år!
Oops, nej det är inte någon kattras – det är ett meteorregn som inträffar nu mellan 10-14 augusti. Är bara stjärnhimlen klar och månen inte lyser alltför starkt, så kommer de bästa förutsättningarna att se flera stjärnfall att vara ikväll och i natt.
Hitta en mörk stjärnhimmel: Undvik både dagsljus, stadsljus och moln så mycket du kan. Det senare kan bli lite knepigt om man ska tro väderprognosen, men det är ju värt ett försök. Gå ut sent (eller tidigt). Perseiderna syns bäst efter midnatt. Titta rakt upp eller där himlen är mörkast, och vänta. Åtminstone tills mörkerseendet börjar funka, men gärna längre. Filt rekommenderas.
Tona ner förväntningarna en smula: Månen lyser lite för mycket och gör de svagare meteorer svåra att se. Om du ser några stycken stjärnfall på en halvtimme så har du förmodligen haft tur. Tänk på ett osynligt, gigantiskt, glest moln med rymdgrus som jorden åker igenom, det är det som finns kvar efter otaliga gånger som kometen Swift-Tuttle farit tyst förbi i sin bana runt solen, och det är det som ger oss perseiderna.
Blir du uttråkad, kolla på Jupiter istället. Den ligger och skiner sjukt starkt i söder, den har fyra månar som du kan kolla in om du har kikaren med dig (kikaren är ingen hjälp i själva meteorprojektet). Det finns andra planeter också. Mars kommer upp i öster kring midnatt, efter kl 02 dyker Venus upp redo för att bli morgonstjärna och slår till och med Jupiter. Har du en bra stjärnkarta kan du leta fram Uranus en bit öster om Jupiter, och har du teleskop och en riktigt bra karta så finns även Neptunus där ganska nära Jupiter.
Lycka till!
Varning för tårar! Här kommer berättelsen om Ugly:
Everyone in the apartment complex I lived in knew who Ugly was. Ugly was the resident tomcat. Ugly loved three things in this world: fighting, eating garbage, and, shall we say, love.
The combination of these things combined with a life spent outside had their effect on Ugly. To start with, he had only one eye and where the other should have been was a hole. He was also missing his ear on the same side, his left foot appeared to have been badly broken at one time, and had healed at an unnatural angle, making him look like he was always turning the corner.
Ugly would have been a dark gray tabby, striped type, except for the sores covering his head, neck, and even his shoulders.
Every time someone saw Ugly there was the same reaction. ”That’s one UGLY cat!!!”
All the children were warned not to touch him, the adults threw rocks at him, hosed him down, squirted him when he tried to come in their homes, or shut his paws in the door when he would not leave. Ugly always had the same reaction.
If you turned the hose on him, he would stand there, getting soaked until you gave up and quit. If you threw things at him, he would curl his lanky body around your feet in forgiveness.
Whenever he spied children, he would come running, meowing frantically and bump his head against their hands, begging for their love.
If you ever picked him up he would immediately begin suckling on your shirt, earrings, whatever he could find.
One day Ugly shared his love with the neighbor’s dogs. They did not respond kindly, and Ugly was badly mauled. I tried to rush to his aid. By the time I got to where he was laying, it was apparent Ugly’s sad life was almost at an end.
As I picked him up and tried to carry him home, I could hear him wheezing and gasping, and could feel him struggling. It must be hurting him terribly, I thought.
Then I felt a familiar tugging, sucking sensation on my ear. Ugly, in so much pain, suffering and obviously dying, was trying to suckle my ear. I pulled him closer to me, and he bumped the palm of my hand with his head, then he turned his one golden eye towards me, and I could hear the distinct sound of purring.
Even in the greatest pain, that ugly battled scarred cat was asking only for a little affection, perhaps some compassion.
At that moment I thought Ugly was the most beautiful, loving creature I had ever seen. Never once did he try to bite or scratch me, try to get away from me, or struggle in any way. Ugly just looked up at me completely trusting in me to relieve his pain.
Ugly died in my arms before I could get inside, but I sat and held him for a long time afterwards, thinking about how one scarred, deformed little stray could so alter my opinion about what it means to have true pureness of spirit, to love so totally and truly.
Ugly taught me more about giving and compassion than a thousand books, lectures, or talk show specials ever could, and for that I will always be thankful. He had been scarred on the outside, but I was scarred on the inside, and it was time for me to move on and learn to love truly and deeply. To give my total to those I cared for.
Many people want to be richer, more successful, well liked, beautiful, but for me… I will always try to be Ugly.
Nu är det bara en liten sopkattunge kvar….
*heta tårar trillar längs nosen*
Kämpa, hjärtat, kämpa!
Gissa vad det här är:
1. En tvättmaskin för lortiga katter
2. Ett solarium för bleka katter
3. En foderautomat för hungriga katter
4. En toalett för nödiga katter
Rätt svar: 4
Det du ser på bilden är EU-modellen av ”Litter Robot” en självrengörande kattsandlåda för den late kattägaren!
Så här ser den ut konstruktionsmässigt:
…och fungerar så här:
Kisse kliver in och gör toalett i den klumpbildande sand som ska finnas inne i globen.
En sensor känner av att katten är där, och efter att kisse gått ut igen finns en timer som väntar i 7 minuter innan den slår på kattlådans motor.
(Undrar om den låter mycket? Det ska i alla fall garanterat inte hända att den startar medans katten är kvar i maskinen!)
Nu börjar det spännande hända! Globen börjar rotera och ett gallerfilter släpper igenom den rena kattsanden men fångar upp det som kisse gjort…
Det lär fungera med de flesta typer av kattsand. Men jag undrar bara hur den skulle fungera för olika typer av katter och hur de ”gör det de gör”! Ta Nova t ex som gräver ned sitt kiss allra längst ned i lådan och helst skulle gräva en meter ned i golvet också – det sitter fast som betong i lådans botten… eller som när någon misse är jättelös i magen – hm…
Till slut ska i alla fall sandklumpen trilla ner i behållaren under globen, luckan stängs och allt snurrar tillbaka igen, redo för nästa nödiga kisse.
Litter Robot tillverkas i Tyskland, kostar 349 euro och är tänkt att vara en hjälp för den som behöver lämna sina katter ensamma med toabestyren.
Men jag tror faktiskt att den här uppfinningen inte får några guldstjärnor utan ett halvt MORR av mig istället! *suckar* För man SKA inte lämna katter ensamma utan tillsyn i flera dagar, och definitivt inte förlita sig på teknisk aparatur som kan krångla… Nej tacka vet jag gammal hederlig manuell mänsklig kattlåderensning. Det ger människorna en överblick hur kisses mage mår, och det borde bidra till en ödmjuk syn på verkligheten: Att städa kisses låda är ett privilegium som människor får, när de väljer att leva med katt!
