Ibland är det bara människors oförstånd som skadar oss djur. Tänk om dom tänkte – lite bättre?
Ibland räddas vi av deras välvilja. Tänk om lite fler ville väl?
Ibland är livet en balansgång…
*suckar* Wikki
Din Tass I Cyberspace!
Ibland är det bara människors oförstånd som skadar oss djur. Tänk om dom tänkte – lite bättre?
Ibland räddas vi av deras välvilja. Tänk om lite fler ville väl?
Ibland är livet en balansgång…
*suckar* Wikki
Visst är det spännande med katter som kan ”toa på toa” men jag hade ju inte behövt se den sista snutten på resultatet?
…jag föredrar nog ändå att få krafsa en riktig grop?!!
– Ska man börja tidigt med grundliga närstudier:
(Varning, otäck bild!)
– Hur kan en katt fortfarande vara trygg, förtroendefull och spinnande i en människas famn efter det den råkat ut för?
Det här är katten Herr Olsson på veterinärens operationsbord:
Herr Olsson, som katten numera heter, sökte sig till balkongen hos 83-åriga Edith Olsson. Till en början var han skygg, men efter ett tag kunde Edith klappa honom och då upptäckte hon att något var på tok: När hon klappat honom på halsen blev händerna fulla med något stinkande! Edith fångade in den vackert tecknade bruntabbyn och Kattsamariten tog den till distriktsveterinären.
Det visade sig sitta ett spännband, av den sorten man förr band ihop skidor med, runt kattens hals så hårt att han andades med tungt snarkande ljud. Bandet hade skurit genom alla lager hud och in i musklerna – veterinären hade aldrig sett något liknande!
Herr Olsson fick behandling och fick flytta till Kattsamariten i Mo, Hudiksvall. Infektionsrisken var väldigt stor, så fyra gånger om dygnet sköljdes det stora köttsåret med natriumklorid. Personalen passade på duscha honom med natriumklorid i en sprayflaska, medan han fick mat. Trots såret och de hemska upplevelserna visade sig Herr Olsson vare en livlig katt, tillitsfull och med god aptit. De första fem dagarna åt han smärtlindrande plus antibiotika, och läkte fint efter skadan.
Artikel Hudiksvalls tidning: hem.passagen.se/hudiksvallskattsamarit/ht29juli.htm
Ska saker och ting krångla till sig, så gör de det när man har som minst tid-lust-råd och då gör de det dessutom med precision. Som att lånedatorna jag fick hem igår visade sig vara låst på en domän till vilken en liten bloggkatt inte hade vare sig lösenord eller access. Det hjälpte inte hur jag än jamade och klöste på tangentbordet!
Så idag börjar vi om från början. NetOnNet, är det en pålitlig leverantör? Suck…
Jag ska ju ha prisutdelning i min kattävling, men det får bli när jag fått tag i en fungerande dator… Så ni får ett par extra tävlingsdagar till mitten av veckan! Tävlingen gäller min ”fulsöta kattljushållare” – ja ni får leta reda på inlägget lite tidigare i bloggen!
Ni har säkert sett den här videon på katten Sparta och hans husse förut på min blogg:
Nu har jag hittat ett svar på den, nämligen ”The Nice Kitty Song”:
”My kitty’s so nice….” – han är svartvit också, rätt lik min kompis Mjurre?! Lyssna och njut! *fnissar*
Alla ni som saknat mig i helgen – tyvärr, min dator gick tillde sälla jaktmarkerna, och nu får jag blogga lite desperat när det finns möjlighet att låna en här och där.
Fy kattsingen för krånglande teknik, det säger jag bara. Inte kan man precis meka ihop en död hårddiskdrive med nos, tassar och klor även om man är en händig katt…
Så nu återstår att se om de tre halvklara inlägg som jag jobbade på när datorn packade ihop, om det finns NÅGOT UNS kvar av dem… Suck! *torkar nosen med tassen*
Annars kan jag rapportera att husse och jag tog en väldigt lyckad skogspromenad igår, medans matte var på katthemmet. Mina tassar hade glädjefnatt trots det blöta gräset, husse fick rejält med motion, hi-hi!