Månad: april 2009

Det smäller och brakar,
raket på raket,
och elden den sprakar
glödande het.
Gömd på altanen
lillkatten ser
de vuxna och barnen
som stojar och leker.

Men matte hon vet
att kisse blir skygg,
hon sätter sig ner
och smeker kattens rygg.
En nos smyger in
i handen helt stilla:
Hos dig är jag trygg,
berättar den lilla.

Tänk – överallt i landet tänds eldar i kväll, för ett helgon som världen mestadels glömt, men som ger människor skäl till att samlas och fira. Förr i tiden var ValborgsMäss en natt för vårfester, och eldarna tändes långt innan helgonet Valborg knöts till firandet. Detta var natten då det onda skulle skrämmas bort, innan husdjuren släpptes på bete.

Men tänk om, grunnar jag, människorna lade lite mer kraft på att i dessa moderna tider ta hand om sina husdjur – hemlösa katter till exempel – än att bara dricka sig så hejdlöst berusade som möjligt? Om en flaska öl kunde ersättas med en burk kattmat till en svulten katt – då skulle det bli en helt annan fest?

I natt kommer massor av människobarn att ha sitt första fatala rus och en del kanske kommer att råka illa ut.

Eviga Katt, håll din tass över så väl mina människor som alla andra, både ungar och stora!

är ett kärt kapitel. När jag hörde att stora matte var sjuk och snörvlig så kom jag att tänka på den här:

Det här är den japanska katten Tama. Hon är 9 år och jobbar som tågstationsvärdinna vid Wakayama Electric Railway Co på Kishikawa linjen i staden Kinokawa. När det japanska tågbolaget gick med stor förlust skaffade man en lyckobringande sköldpaddsfärgad katt som maskot. Och då japaner älskar just dessa katter, så var det en klok satsning.
Allt Tama gör är att sitta i entrén på Kishistationen i sin stinsmössa och posera för resenärernas foton.

Från början var Tama en alldeles vanlig katt som bodde vid matbutiken nära järnvägsstationen i en isolerad stad med några få tusen innevånare, det sista stoppet på en sviktande järnvägslinje. Men med sin mössa, ofta i en vinglig vinkel, lockar hon till sig turister från när och fjärran, och enligt en studie från Osaka University har man räknat ut att Tamas popularitet pumpat in minst 10 miljoner dollar i den lokala ekonomin! Och Tama fick nyligen sin titel ändrad till “super-station-master”. Vilket kattliv!https://youtu.be/r6JCbmrAjyk

Liten blåklocka, Campanula rotundifolia L. heter Kissan-kello (”katt-klocka” på finska. Det låter vackert! Bättre än det tråkiga svenska namnet! Den är vanlig över hela Norden och växer rikligt framför allt brokigt blomstersmyckade ”ängsbackar” och ”örtbackar”, som man kallar de varmaste och torraste delarna av den nordiska ängsmarken.

Kattfot (Antennaria dioica) är en flerårig, krypande och revbildande som blommar på våren och försommaren i torr och grusartad jord, som vägkanter och diken. Den går jättebra att torka precis som eterneller, och doftar svagt men gott. Kattfot odlas också som trädgårdsväxt.

Kattmynta (Nepeta cataria) är faktiskt inte en myntasort. Det officiella namnet kattmynta och de mer lokala namnen ”kattlusta” och ”kattleka” kommer av örtens effekt på katter. Kattmyntan är älskad av de flesta katter.

Den kan göra katter som galna, de rullar runt och dreglar. Detta beror på att ett ämne i kattmynta liknar ett ämne som även finns i honkatters urin. Hankatter har därför en benägenhet att bli mer uppspelta av kattmynta än honor. Hur mycket en katt reagerar på örten är individuellt. Det är kattmyntans grågröna blad som avger en karakteristisk doft när de krossas. Den kan vara ett tips för nyblivna kattägare att spraya kattmynta på klösträdet. Förutom katter så lockar den även till sig bin och fjärilar. Vanligast är en blåblommande art, men det finns även ljuslila och vitblommande kattmynta.

Vad finns det mer för kattblommor?

Hurra vilken logisk fråga! Om en katt har 18 klor, har den då 4½ klo per tass? Frågan kommer från Sara (www.metrobloggen.se/myloove).
Svar: Ja, i genomsnitt! Men genomsnitt är en matematisk term långt från verkligheten.

De flesta katter har 18 klor. Fyra på varje baktass och fem på varje framtass. På framtassen syns för all del fyra tår med klor precis som på baktassarna, men sedan har vi ”tummar” med klor på insidan av frambenen. De fungerar i stort sett som människors tummar när vi ska greppa om något.

Men sedan finns det katter som är polydaktyla, d v s ”fler-tåiga”, De kan ha extra tår med klor på både fram- och bakbenen. Det är inte alltid till någon fördel, och på rasrena katter opereras extra-tårna bort för att inte ge besvär, samt att man inte avlar med dessa katter.

Polydaktyli är ärftligt, och lär vara ovanligt vanligt bl a på katter norr om Mora, i Dalarna. Det finns en del som kallar sina stortassade

missar för ”skeppskatt” och vidhåller en myt om att dessa användes på fartyg som duktiga musjägare, då de kunde klättra i master och tåg bättre än andra katter. Tyvärr är det inte sant, för extratårna har dålig greppförmåga och är mest till problem. I andra delar av världen marknadsförs de t ex som ”belgiska råttfångare”. Det är egentligen en genetiskt styrd missbildning och dyker upp spontant i alla raser. Den enda ras där det dock är godkänt (och bara i USA) är på Pixie Bobs.

I Guinness rekordbok nämns katten Tiger med 27 tår! Undrar om han snubblade ofta på sina tassar?

Läs mer om polydaktyla katter HÄR!

Jag fick en öppen fråga av Linda Rosa Chica (www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp) om mina eventuella kvällsplaner, och kom förvånat på något: Vi katter planerar inte! Vi bara inte gör det!

Det här födde en tanke och den bet sig fast: Kan det vara detta som är felet med många sönderstressade människor i världen? De planerar för mycket! De funderar så mycket på framtiden och vad de ska göra med den, att när den väl kommer, så har de inte tid att uppleva den, för då håller de på med planeringen för ännu längre fram… och så där rullar det på.

En katt lever i nuet. En katt har varken gårdag eller morgondag, den har bara sitt nu. Därför betyder tiden heller inget för katter. Att vänta fem minuter eller fem dagar på att husse/matte ska komma hem spelar liksom ingen roll: Katten litar på att husse/matte kommer och när det sker lever den helt och fullt ut i nuets glädje att möta sina människor. Utan att klaga över att det tagit tid eller vara stressad av en stunds väntan. Männsikor mäter tid. Vi katter bara ÄR.

Det enda tillfälle vi katter använder vår röst till att beklaga en långsamt rinnande tid, det är när matskålen är tom och påfyllningen dröjer… men det har med hunger att göra!

Som svar på frågan ”Vad ska du göra i kväll då?” måste jag svara helt ärligt: Det vete katten!

Matte däremot vet vad hon gör, för hon har åkt till Katthemmets Öppna Hus kl 17-19 på Sockengatan 5 i Örebro (ingång på hörnet), och inbjuder till alla kattälskare att komma dit och kanske adoptera en  misse! Välkomna!!!

eller ni kan inte ’äsa?
Vad sjutton är KARRLUR? Jag hade råkat skriva det istället för KATTLUR i föregående inlägg. Tur att ingen upptäckte det! Nu är det tillrättat…

Det är bevisat att de som sover middag lever längre! Något som vi katter känt till och levt efter i alla tider – att ta en ”catnap” (På svenska säger man ”tupplur” men det borde ju översättas till ”kattlur” för vem har sett en tupp sova särskilt gott?) på 20-30 minuter är bra för hela tillvaron!

Forskare har visat att middags-sovarna minskar risken att dö i hjärtsjukdom med 37% i en blandad undersökningsgrupp. I en grupp med enbart arbetande män var siffran ännu högre, 64% mindre risk för hjärtåkommor!

Middagsluren är alltså hälsobefrämjande, och känner man sig sömnig efter lunch, ja då ska man följa sina instinkter och leta upp en plats att sova en stund på. Det ger en fysisk återhämtning och man blir klarare i tänkandet.

Den som sovit för lite natten innan kan också effektivt ersätta ett eventuellt sömnunderskott (20 minuters lur kan ersätta 1-1,5 timmes förlorad nattsömn). Men – då minskar förstås sömnbehovet i motsvarande utsträckning och nästa nattsömn kan komma att bli lite mer svårstartad. Den som har sömnproblem ska hellre hålla sig vaken och gå till sängs lite tidigare på kvällen, förklarar forskarna.

Men för att må riktigt bra: Sov som en katt!