Månad: juli 2011

Sådant här är mys för en Wikki:

Äntligen klar att gå ut! Notera stuket på morrhåren som pekar rakt fram som valrossmustascher – det är en Viktig Signal på Nöjd Katt! Sedan bestämmer jag vart vi ska gå med glatt höjd svans:

Först kollar jag av vid parkeringen och sopstationen:
En tämligen sönderbränd mikrougn – den stod inte här igår… NosKontroll utförd, området säkrat, matte! Nå jam, den lär inte gå ned i dessa soptunnor, så man kan ju undra varför folk tror den ska gå till soptippen av sig själv bara man ställer ut den på trottoaren?

Okej, då tar vi lite trädinspektion i dungen vid lekplatsen, matte!

Hmmmm… Något doftar intressant här. Kom och titta matte!
Men lille kotte, du trasslar ju in dig i nätet?! Bäst vi lämnar den i fred! Jag känner att jag behöver göra något ”naturligt” när vi är ute så här…
Varje katt som levt ute vet hur gott det känns, sådant här. Hoppsan, värmen gjorde att benen slutade fungera.  Bär mig resten av vägen in, matte?!

Vännen Neko har skickat mig det här festliga kattungeklippet:
httpv://www.youtube.com/watch?v=JDABjGGeZzM&feature=player_embedded
Önskar att alla kattungar i världen kunde räddas…
Stöd Ditt Lokala Katthem!!!

Nu är de här, tigerungarna i Junsele djurpark! Aftonbladet presenterar de två små, en vit pojke och en gul flicka, som tyvärr inte mamma Shira ville ta hand om, utan de har fått födas upp med flaskmatning av djurparkens chef Ulf Henriksson med familj:

Och nu kan du tävla om ”Tigerpaketet”: Att få vara tigerskötare för en dag genom att hjälpa Junsele djurpark att döpa tigerbarnen! I paketet ingår möjligheten att tillsammans med djurparkens personal få uppleva tigrarna på morrhårsnära håll samt två nätter i en av djurparkens campingstugor!

Så här gör du: Maila in namnförslag på tigerungarna, ett hannamn och ett honnamn,  till tigerungar@aftonbladet.se senast den 24 juli. Må bästa katt vinna! Lycka till!

Skogkatten Pejst höll fortfarande på att jobba intensivt med att fiffa till pälsen så att han skulle se bra ut på bild när han och Jansson tog emot sitt auktionspaket…

Men han var ju knappt stilla en enda stund och så blev bilden som den blev: En ganska suddig Pejst som glatt kör ner nosen i påsen. Jansson då undrar ni?! Ja, han är betydligt blygare och ville inte lockas fram som ”vilken knäkatt som helst”…

De här två skogkatterna bor med sin matte och husse i ett fint litet radhus med stor härlig inhägnad gård, helst passande döpt till AlCatraz… Båda två har långa fina stamtavlor och är utställda flera gånger.

Vad har det då med oss hittekatter att göra? jamar frågvis läsare. Jo, det här är katter med hjärtat på rätta stället. Precis som många av mina bloggvänner så räcker de ofta och generöst ut en hjälpande Tass när vi har Loppis och Auktioner till förmån för både Örebro katthem och andra behövande katter! Och tänk, sådana vänner är så gott att ha! För även om inte alla kan ta emot en hemlösa kattunge eller upplåta sitt hem till jourkatter, så kan man stödja bra Kattighet på andra sätt!

Så vi skickar stora TassKramar till Jansson, Pejst och ALLA ANDRA KATTER som lånar ut sina mattar och hussar, eller bjussar ur sin dentabitskassa…

Nu får ni njuta av ett potpurri med bilder av killarna i alla fall:

Först Pejst igen som har tagit på sig snyggslipsen! Fast den var sydd för honom när han var i kattungestorlek och nu syntes den knappt i den fluffiga halsmanen!

Matte och husse fick även träffa Janssons och Pejsts mamma Bella och pappa Kalle, som till all förnöjelse bodde i huset bredvid! Killarna har fin utsikt över allt som händer på gården.
Sedan kan man ju klättra in bland husses målarsaker, myser Jansson. Och vänder sin vackra rygg åt oss för att spana på något som bara katter vet….
TackJam för fikat och att vi fick komma och göra hemma-hos-reportage!
Vem ska vi hälsa på här näst?!!

Det är svårt att säga vad som fick huskatten Sigge att under sista delen av sitt liv börja dagligen vandra hemifrån till företagshuset ProNova i Norrköping, för att där på ett för en katt ganska ovanligt sätt söka kontakt med både vänner och främmande människor. För hans matte blev det ett dagligt hämtande av Sigge när han skulle hem och äta mat – för han tassade snart tillbaka igen. Så ett anslag på väggen fick berätta för de besökare som träffade Sigge under sin vistelse på gymmet, på kvarterskrogen Durkslaget eller de anställda på ProNovas olika företag att denna katt hade ett hem, han var inte en hemlös katt som sökte hjälp.

Ändå fick Sigge flera resor, både till katthemmet Fiahemmet i Norrköping, och hem till människor som trodde han var övergiven. När de ringde polisen så blev Sigge kungen av ProNova snart identifierad och kunde återbördas till sin älsklingsplats… Han klappades av mängder av människor och bjöds på godbitar ut matlådor och lunchtallrikar, eller särskilt medtagna kattgodis. För många blev han ett efterlängtat inslag i vardagen och Sigge gladde oerhört många med sin kärleksfulla tillgivenhet.

Och så är det med Sigge som med Snuffe – en liten katt kan beröra så många hjärtan, att det på något sätt förändrar världen till en godare plats med utrymme för kärlek! Efter att Norrköpings tidning skrivit ett ömsint reportage om den 14-årige Sigge hittade mängder av människor till Sigges egen facebookgrupps sida och glada hälsningar strömmade in!

Men i måndags, på grund av sjukdom, tassade Sigge över Bron för att möta SkaparKatten. Och NT berättar hur denna ovanligt sociala katt som hälsade varje främling som en vän nu sörjs och saknas av hela ProNova. Ibland gör en katt tassavtryck som förändrar människors hjärtan! Och människor som saknar Sigge föreslår att en staty eller minnesmärke borde sättas upp på hans favoritställe!

SkaparKatten tittar på Grindkatten Sankte Pelle, medans PärlePortarna slås upp. Där nere vid Regnbågsbrons fäste sitter en randig gammal hankatt och tvättar lugnt tassarna. Han verkar inte ha särskilt bråttom någonstans.  ”Så sker Din vilja alltså: Sigge ska få hjälpa mig att välkomna nya katter här i HimmelRikets Entré? Det känns som ett hedrande uppdrag för en trogen gammal tjänare…” Sankte Pelle ler godmodigt och buffar tillgivet på SkaparKatten med tassen.
Nu har Sigge rest sig upp, sträckt sig lojt och lite mjukt som bara katter kan, och han tassar målmedvetet uppför Bron. Några glada små ÄnglaKattungar skuttar fram och kikar nyfiket. Så står han inför SkaparKatten, som jamar:
”Välkommen, Sigge! Du har skött ett Viktigt Uppdrag att glädja människor under ditt liv. Du har fått många människor att förstå en katts Sanna Värde, och jag vet att det kommer att vara till nytta när de sedan möter andra katter – och som de eviga ringarna på vattnet har du spridit denna GodHet.  Evig frid ska du  nu njuta här i entrén till KattParadisets AffärsCentrum, och vara en av mina käraste KattÄnglar!” Och med ett spinnande som får nya djurarter att skapas och världsrymder att blomma sveper SkaparKatten sin väldiga Svans sig om dem alla…

Matte har blåst på sin dator, den hade ont någonstans men nu hoppas vi att det gått över och den fungerar igen!! Håll tassarna för det! ♥

Jag har varit ute på en häftig promenad med Stora matte, men det blev inga foton – tyvärr. Jag råkade nämligen i klammeri med en dalmatinerhund på en tvärgata på andra sidan parkeringen och det håll på att sluta med ett riktigt anfall. Ja, faktiskt att jag anföll mot hunden, för jag var så ARG!!! Det var ju bara en liten trevlig flicka på andra sidan staketet som jag skulle pjurra med, när hennes familjs hund kom farande med ett språng! Må vara att det var en rejält stor hund, men det var tur för den att den var på andra sidan staketet, för Stora matte fick hålla fast mig i kopplet – jag ville försvara mig! Det blev en våldsamt uppblåst Wikki som fällde ut den största borstsvans jag nånsin haft, och så steppade jag med krökt rygg och så bakåtstrukna öron att dom inte syntes ens med bredsidan mot hunden!!! Som sagt, hunden hade tur att det var staket mellan oss, och att matte drog mig därifrån… Det lär troligen dröja innan jag får gå till det kvarteret igen!

Nu ska jag försöka hinna i fatt med att besvara kommentarer, och får blogga lite mer i morgon om allt annat som hänt! NattJam på er!

Har lite datorstrul just nu men det kanske fixar sig – har haft en underbar dag och varit och hälsat på Jansson och Pejst, som fick sitt auktionspaket! Och nu fortsätter det där städandet som mattarna ska ha för sig, *dubbelsuck* och jag får vara glad om jag midnattsblogga!! Vi hörs! KurrJam!

…men allt blir opp-å-ner?
Alltså, det är jättebra när Stora matte kommer – för då händer det massor av saker! Till exempel så blir det en person till att snacka med om det där att maten tar slut väldigt konstigt fort på vår tallrik! Att få mat tre gånger (Ibland fyra, för husse kommer inte alltid ihåg om han gav oss mat igår eller idag!) när det finns fler människor att tigga hos, det är inte dumt!

Men sedan blir det jättesvårt att hinna med att blogga, svara kommentarer och skriva viktiga saker här, för dessa människor ska prata och planera och stöka och fixa… Att få en lugn stund på balkongen? Nej, då ska blommorna ansas och golvet sopas. Krypa ned i sängen? Nej, där ska bytas filtar och ordnas med klädhögar. Får era människor också städfnatt på helgerna?

Men dock: Jag får promenad! Sele och koppel på – nu är det dags!!! HurrJam!

Vi ska ägna oss åt att fika och jama lite med varann och kanske ta en liten promenix innan det blir mörkt! Jag lovar att återkomma med en bloggrapport om det senare – eller i  morgon… Nu vill jag bara bli kliaaaaad!