Oj. äntligen kontakt igen…

Matte har blåst på sin dator, den hade ont någonstans men nu hoppas vi att det gått över och den fungerar igen!! Håll tassarna för det! ♥

Jag har varit ute på en häftig promenad med Stora matte, men det blev inga foton – tyvärr. Jag råkade nämligen i klammeri med en dalmatinerhund på en tvärgata på andra sidan parkeringen och det håll på att sluta med ett riktigt anfall. Ja, faktiskt att jag anföll mot hunden, för jag var så ARG!!! Det var ju bara en liten trevlig flicka på andra sidan staketet som jag skulle pjurra med, när hennes familjs hund kom farande med ett språng! Må vara att det var en rejält stor hund, men det var tur för den att den var på andra sidan staketet, för Stora matte fick hålla fast mig i kopplet – jag ville försvara mig! Det blev en våldsamt uppblåst Wikki som fällde ut den största borstsvans jag nånsin haft, och så steppade jag med krökt rygg och så bakåtstrukna öron att dom inte syntes ens med bredsidan mot hunden!!! Som sagt, hunden hade tur att det var staket mellan oss, och att matte drog mig därifrån… Det lär troligen dröja innan jag får gå till det kvarteret igen!

Nu ska jag försöka hinna i fatt med att besvara kommentarer, och får blogga lite mer i morgon om allt annat som hänt! NattJam på er!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

6 reaktioner till “Oj. äntligen kontakt igen…”

    1. Mjau, det tyckte jag också! Men hon tyckte att vi skulle bespara barnet den kalabaliken och det har hon kanske rätt i! TassKram Wikki

  1. Puh, vi är glada för det där staketet, både för din och skällisens skull. Klor och tänder kan göra så mycket skada. 🙁 Synd att skällisen kom skuttande och förstörde din mysstund med den lilla flickan. Kurr och burr.

    1. Mjau, jag hävdar envist att det var skällisen som hade mest tur, men matte påstår helt felaktigt att jag verkade tämligen förslräckt själv, när jag synnerligen snabbt tassade hemåt. Vi har uppenbarligen inte haft samma upplevelse av stundens allvar! NosPuss Wikki

  2. Det var tur för den där skällisen att det fanns ett staket mellan er! Förstår att du blev upprörd när du så uppenbart blev missunnad din mysstund med den trevliga lilla tvåbeningen.
    Heja dig, Wikki, du har mod i barm och kraft i tass!
    Kramar och tassklappar

    1. Mjau, jag är ju uppvuxen med hund så jag är inte precis blek i umgänget! *suck* TassKram Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *