Så här såg Ludde ut förra vintern där han gick frusen och svulten ute… Men han fick en tid – den bästa tid en katt kan få: Kärlekens Tid!
För Ludde Ludd innebar kärleken också en möjlighet: Att få tassa till SkaparKatten, därför att hans kropp var svag och skadad av svält och okända mödor, innan lidandet blev svårt för honom…
Det goda med Kärlekens Tid är också att det spelar ingen roll om den blir kort eller lång – för en behövande kisse kommer den att överskugga allt som dessförinnan skett och knyta band som varar ända in i KattHimlens Evighet!
Den 5 december gick Ludde som 29e katt i fällan på Östgötakatternas koloni och hamnade hos stödmatte och räddaren Malin. Han fick mjukstarta på torsk i miniportioner och morotspuré för att skona en trasslande svältmage. Innan hade han hunnit frysa ordentligt i kolonin och det fanns inget hull som hjälpte honom att hålla värmen…
Ludde fick åka till veterinären när magen lugnat sig något, den 15 december blev det kastrering och dessutom bad/rakning/föning så efter att varit en liten stinkis blev han ett väldoftande blankborstad kille – med vackra ögon som hypnotiserade alla som träffade honom!
Men det fortsatte krångla med Luddes hälsa, trots i/d-mat, pro-kolin och Malins tålmodiga vård. Han blev hängig en månad efter att han kommit in – mycket högt socker och en urinvägsinfektion som antibiotikabehandlades. Malin skrev ”När Luddegrabben sov så passade jag på att krama om honom och dra fingrarna genom hans päls… hans päls är som sammet, så mjuk. Han är dock en liten 3 kilos kisse som behöver gå upp mycket i vikt, men det har inte varit lätt med en kass mage.” och jag kunde riktigt ana med vilken kärlek hon smekt sin sovande skyddsling…
Ludde iakttog sedan avvaktande världen från den trygga kattlådans närhet… Men så i torsdags 20/1 skrev Malin lyckligt:
”Nu har det hänt Ludde vill bara gosa och hälsa på alla kissarna här hemma. Ikväll kom han själv fram till kompostgallret och hälsade på alla, var och en och blinkade så snällt mot dem. Han rullade och pep och pep och rullade.
Lilla älsklingen… nä… det går inte att beskriva, jag är dödligt förälskad i den här killen och han har tassat in i mitt hjärta för alltid, jag är såld! Jag skulle lätt byta bort 20 år av mitt liv för att kunna dela den här känslan med er… ni vet… när oron släpper och man ser bara… där är han… mitt livs kärlek, det är alldeles magiskt!
I morgon ska jag öppna dörren och se om han vill komma ut till de andra missarna och om han inte vågar så får de komma in några i taget för att hålla honom sällskap. Fri tillgång på torrisar och mjukmat 2 gånger per dag och han bajsar fina korvar. Livet är en fest!!!”
Vi delade Malins lycka! Men Luddes hälsa fortsatte att vackla, han drack för mycket, kissade för mycket och inför dagens inbokade veterinärbesök sov Malin hos honom hela natten. Hur skulle hon veta att det var deras sista natt tillsammans? Hur skulle hon veta att den där vändningen i torsdags var Luddes försynta sätt att tacka för all den hjälp och kärlek han fått – medans han hade chansen? Ludde – ”Killen som snodde mitt hjärta!”…
Hos veterinären idag konstaterades sorgligt nog att vackre Ludde Ludd hade fortsatt tappa vikt och hans värden var kort sagt hopplösa. Ludde fick hjälpen att tassa över Bron och mötas av sina kolonivänner Alice, Saga, Mysan och många små kattungar…
Malins sorg går inte att beskriva – och alla vi som mist en älskad katt, vi vet hur det känns! Att det spelar ingen roll om katten funnits hos oss i tio år eller tio dagar, smärtan är ändå lika ofattbar. Men Ludde fick Tid av Malin – Kärlekens Tid. För en katt som kanske aldrig blivit älskad förr är det ett SkaparKattens under!
Han gick lite sakta uppför RegnBågsBron
En luddig Ludd med vita Tassar och yvig Svans
Han kikade tankfullt dit han kommit ifrån
där en HemLös fått Kärlek han inte vetat fanns
Himlen var inte bråttom att komma till än
Luddes päls var täckt med tårdiamanter
från den som gett honom ett namn och ett hem
liksom värme, god mat och trygghet i natten
Ludde viskade ”Tack!” så stilla och spann
Han visste att det skulle hon förstå:
Att hon hållit en KattÄngel där i sin famn
men som SkaparKatten kallat på…