Kommer ni ihåg den vackra svartvita kattflickan som jag skrev om för ett tag sedan, som tassat in och slagit sig ned på äldreboendet Storängsgården i Finspång? Folkbladet kommer med goda nyheter:
Birgitta Österberg på avdelningen Granen, där katten med förtjusning funnit sig tillrätta och kommit att uppskattas varmt av de boende, tog kattflickan till veterinär som lyckades tyda öronmärkningen. Ägaren hade skött kattregistreringen och kunde därmed spåras – det visade sig dock att han lämnat katten vidare till en vän, och därifrån hade hon rymt kort innan hon på egen tass flyttade in på Granen…
När Birgitta berättat hur Sessan vunnit de äldres hjärta och höjt trivseln för dem fick hon ett överraskande men glädjande svar: ”Då får ni behålla katten, sa killen till mig!” Sessan visade sig heta Lucy, vara 3 år och både kastrerad och försäkrad. Jag gissar att alla på Granen drar en lycklig suck av lättnad. ”När hon kom in här var det som att hon alltid bott hos oss.”
Visst är SkaparKattens vägar outgrundliga ibland!
(*Bilden är dock på en katt från ett helt annat äldreboende – men den visar att också en gammal människa har stor glädje av katters närvaro!)