Många drar sig för att skaffa en katt, för att de är rädda att katten inte ska trivas som innekatt. Ibland är det inte så mycket det att katten VILL ut, som att människor har en föreställning att ALLA katter på något sätt längtar efter ett fritt liv ute.
Men vad katter längtar efter, det är en sanning med modifikationer! Det finns massor av katter som helst vill slippa sätta tassen utanför dörren… De är alldeles tillfreds med att bo inne resten av sitt liv, och lider inte det minsta av det valet. Och det finns faktiskt ett medel-alternativ, som kan vara gagnande både för katt och för kattens människor: Att gå ut med katten i sele!
Tvärtom vad många tror, så går det att lära de flesta katter att gå ut i sele. Man måste bara inse att det är en process som kräver en del träning, olika mycket beroende på katten, och kattens ålder är helt oväsentlig – det går att lära såväl kattunge som gammelkatt!
I ett första steg kan man vänja katten vid att ha halsband på sig inomhus. Sätt en liten pingla på det, så att du hör var katten befinner sig. Låt katten ha halsbandet på sig i oregelbundna perioder, och belöna med en godbit vid av- och påtagandet. Vitsen är helt enkelt att katten ska förknippa halsbandspysslandet med något ofarligt, trivsamt och mysigt.
Vissa katter kan få lite panik av att ha något om halsen den första gången, så se till att vara i ett litet rum, t ex badrummet, med stängd dörr, så den inte far undan eller slår i något. Ha lite leksaker och godis med, och distrahera katten med dem. Bli INTE uppstressad själv – även om katten kanske backar runt i en kvart eller slår lite volter de första minuterna, så ska du vara lugn och ”agera normalt”.
Kom ihåg att du ska ta in katten i badrummet på lekstunder UTAN halsband också, så att inte rummet förknippas med bara tråkigheter!
När halsbandet inte längre är någon exceptionell upplevelse kan katten få gå omkring med det i hela bostaden. Men ta alltid av och på det några gånger, och ha avtaget på natten. Lägg till ett träningsmoment med att hålla i halsbandet och ”styra” omkring katten försiktigt, att ”stoppa” dess framfart genom att hålla fast och säga t ex ”Stanna!”.
Nästa steg är att lägga till selen, samma metod från början, med start i mindre utrymme, använd lugn röst och godis och lek kring proceduren. Det är viktigt att selen sitter ganska stadigt/hårt runt bröstet liksom att halsringen ska vara trång (Men inte strypande!) så katten inte kan krypa ur den. Håll inte fast katten i selen i början utan i halsbandet – en del katter blir lite oroliga om det ”fastnar” kring magen, och försöker vända sig om och backa ifrån det. Träna mjukt och lekfullt med olika övningar tills selen blir synonym med ”Ha trevligt med matte/husse” och kan sitta på längre eller kortare stunder utan att katten bryr sig så mycket om den.
I det här läget finns också utrymme att träna andra kommandon som ”Sitt”, ”backa” och ”ligg” – de flesta katter tycker det är kul att jobba, men de tröttnar snabbt och kan inte tvingas till det om de inte vill. Ett viktigt kommando som går att lära de flesta katter är också att komma på inkallning. Men som ni vet fungerar det till en gräns d v s om katten VILL…
Därnäst kommer kopplet till – också i inomhusträning. När katten förstår att den sitter ihop med sin människa och begränsas i framkomlighet brukar det kunna bli en ny dust. Det bästa är att i början bara följa med katten dit den går, vilket kan bli en tålamodsprövande promenad för matte/husse med många stopp.
Att göra den här träningen inomhus är ändå ganska viktigt, så att man vet hur katten beter sig om den blir panikslagen eller rädd. Innan man fortsätter träningen utomhus är det klokt att försöka hitta någon annan inomhusmiljö, t ex en trappuppgång eller källargång, som katten kan få utforska i sele och koppel, men där den inte kommer så långt om den sliter sig lös. Träna inkallningar, stopp, styrningar, lyft, i korta men roliga perioder, och ha massor av tålamod.
Ha kvar pinglan på selen. Ljudet kan verka irriterande men om kisse skulle komma lös så kan det hjälpa till att lokalisera den!
Så kommer nästa fas: Katten ute… Om man bor i en väldigt trafikerad stadsmiljö kan det vara klokt att vara mycket försiktig, och inte gå ut ensam med sin katt, utan ha en annan person med, som katten också är trygg med. Ofta brukar den första promenaden bara vara ut ur porten och gå någon meter och vända igen. Och det räcker bra! Det ska kännas tryggt att ha varit ute och vänt och så lära sig ”hitta hem” igen. Den korta turen kan få räcka flera gånger, innan kattens egen nyfikenhet tar den runt hörnet och in på nya upptäckter!
Under de första turerna ute, låt katten själv välja väg! Det kan vara lämpligt att bromsa så den inte går in bakom/under otrevliga buskar där kopplet kan fastna, och låt absolut inte katten heller klättra högra upp i ett träd än att du kan nå den! Katten lär sig snart att klättrandet tar slut på 170 cm höjd och stannar där…
Ha hela tiden ögonen på omgivningen – kommer något skrämmande; en lös hund, en gräsklippare, en skramlig buss – var beredd att lyfta upp din katt snabbt! Ha samtidigt koll på katten, som väldigt snabbt kan accelerera och rycka till i kopplet. Det gäller att vara alert!
Vi använder ett 5-meters rullkoppel för liten hund, det är lagom ”spelrum”. Längre lina behövs inte, det ökar bara risken för trassel.
Passa samtidigt på under utevistelsen att se omgivningen ut kattens synvinkel, det kan vara mycket intressant! Vad finns under parkbänken, bakom cykelskjulet, bredvid grannens bil?!! Hur många skalbaggar går det att fånga ute på gräsmattan och klumpiga matte, vi ska ju SMYGA på skatorna!!? Jag lovar, arbetet med sele/koppel-träning lönar sig, och blir kul för alla. Men glöm inte belöningen när ni kommer in igen!
Det ska vara kul att komma hem också!!!