…pågår just nu till följd av Länsstyrelsens projekt och inspektioner. Som ni säkert sett på katthemmets sida och i media, så har alltså Örebro katthem och dess verksamhet gjorts till ett ”projekt” – som troligen kan bli ganska normgivande för andra katthem beroende på hur det faller ut. Cirka 14 jourhem har inspekterats, liksom katthemmet. Det krävs att stadgar ändras, hantering av skyggisar ändras, katter avlivas på andra grunder om de är ohanterbara m.m.
…och vi kan inte vara med *suck* för här firar vi ju mattes födelsedag…
Känns lite synd att det krockar, för det finns många saker vi skulle vilja veta nu: Hur ser Länsstyrelsens krav på Örebro katthem ut? Vad kan styrelsen göra och vad kan hela föreningen behöva veta?! *oroliga morrhår* Jag är mycket rädd att allt det här tumultet stryper hjälp till många nödlidande katter.
Här finns en intressant tråd på HitteKatteriFokus som debatterar vad Länsstyrelser och Katthem har olika syn på när det gäller skyggisar, ett viktigt ämne tycker jag!
Tyvärr är rim och reson mellan Djurskyddslagen och verkligheten helt ur spel och det är för mig en gåta och en paradox att den instans som ska fungera djurSKYDDANDE – i mina ögon alltså föra djurens talan så att de sköts på rätt sätt och lever gott – istället blir en grupp bödlar som i många fall ordnar så att djur AVLIVAS snarare än att de RÄDDAS? Har man inte då syftat fel i sin funktion?!
I Örebro katthems stadgar står något som jag hoppas ALDRIG ändras:
”1§g. Att avlivning av katt endast får ske vid obotlig sjukdom eller om katten är så svårt skadad att den inte kan få ett fullvärdigt liv. Avlivning skall alltid ske av och i samråd med veterinär. Att vara rädd och skygg är ingen sjukdom.”
Sedan vill jag inte SÅGA alla personer på Länsstyrelsen. De saknar nämligen inte alla helt empati, och de är inte ute efter att göra sitt jobb bara för att de fötts med en lätt sadistisk ådra. De är tyvärr kringskurna av ett regelverk och en ekonomisk gräns som gör handläggning över tid både svårgripbar och obegriplig. Över huvud taget har de en otacksam och oaptitlig arbetsuppgift i att många gånger städa upp i skit som andra oansvariga personer ställt till – det är ju de senare som vi skulle morra mest åt!
Nej, jag skulle vilja önska en djurpolis som agerar FÖR djuren, MED djuren – och ställer laga krav på människors ansvar för sin djurhantering, men inte (Annat än vid svåra skador och liknande) väljer avlivning som ”smidigaste utvägen”. Jag skulle också välkomna en Oreos lag i Sverige…
Matte och jag återkommer med information när vi vet mer… Men nu ska hon få öppna paket…
Den stirrar!!!! *fniss*
