Din Tass I Cyberspace!
…men jag som så gärna ville se om jag passerade 6000 sidvisningar den här månaden missade det så klart???! 5966 stod räknaren på hela dagen igår, och det kändes så snopet.
Man vill ju ha koll på kommunikationen?
I morse började allt om på NOLL och det är för all del OK, men… jag hade ju velat veta.
Om ni lyssnar noga så hör ni musen pipa förskräckt när jag kastar mig på den… men missar tyvärr….
Den uppmuntrande rösten i bakgrunden är Stora mattes. Och så kan vi tyvärr inte göra mycket åt att kameran knarrar???! Den är så ljudkänslig att den spelar in ljudet när mekaniken zoomar in eller ut objektivet…
Suck… titta sen inte så mycket på mina tufsiga långkalsonger – de är betydligt bättre trimmade nu efter att vi fått den där bra pälsfixaren!
Alla fyra Landet-katterna sitter på verandan med Stora matte och tittar på RegnbågsBron. Den lyser så där som bara en sen september-regnbåge kan göra.
”Ser ni att RegnbågsBron slutar – eller börjar, hur man nu ser det? – precis vid vårt hängande TårPilträd, det som växer över vår lilla djurkyrkogård?!”
Bor du i lägenhet och har ett sådant där gammalt postinkast i dörren? Ett sånt som gjorde – förr när brevbärarna fortfarande orkade gå i en trappa – att man snubblade över sin post på dörrmattan när man kom hem?! Om du är katt – se upp för dem!
Efter att jag klämt tassen när jag nyfiket försökt klättra ut genom vårat brevinkast, började jag fundera på vad de skulle vara bra till?! Vi får ju i alla fall ingen post den vägen här i vårt område…
Och så hittade jag också de här bilderna, visserligen från 2006, men i alla fall, på hur det gick för katten Gustavsson när han fastnade i brevspringan i dörren: 
När barnen Elias, 5, och Miriam, 3, kom från dagis öppnade de som vanligt brevspringan utifrån för att hälsa på sin katt. Men när Gustavsson ställde sig på bakbenen och försökte sträcka ut ena framtassen genom brevlådan, klämdes han fast från insidan! ”Han brukar alltid sitta där innanför.” säger mamman Marie. ”När jag öppnade dörren åkte han med ut i trappan. Tassen gick inte att få loss – och när brevlådan stängdes gjorde det ännu ondare. Gustavsson blev vettskrämd, skrek vilt och klöste omkring sig.”
Husse kom hem, men lyckades bara få bort halva brevinkastet, och Gustavsson satt fortfarande fast. Det blev KATTastrofinsats från Räddningstjänsten i form av tre brandmän i orange overaller, utrustade med handskar, kofot och skruvmejslar. Matte Marie höll i Gustavsson, som till slut var så utmattad att han inte orkade skrika. De fick montera bort hela brevlådan innan Gustavsson äntligen kom loss och som tur var blev inte följden värre än en svullen tass.
Men tänk om han pillat med brevspringan när ingen varit hemma? Jag ska nog be matte och husse att tejpa för våran!!?
Ibland blir hjärtat så stort, när man får ge bort något, bara för att man plötsligt vill…
Inte att ge för att man tycker synd om någon, inte att ge för att någon tigger eller ber om det, inte ge för att man känner sig tvungen. Utan när man inser att man har något som någon annan behöver bättre – och det känns som en befrielse att lämna det vidare till nytta, glädje och gagn!
Jag tror på den spontana gåvan, att som inte behöver vara dyrbar eller ens materiell. Ibland handlar det om att ge den där speciella klappen eller kramen, ibland handlar det bara om att lysa upp i ett leende!
Livets innersta glädje ryms inte i saker eller pengar. (Du har så rätt där, Neko!) Livets innersta glädje och finaste värden finns i de moment av djup och osolkad lycka som uppstår:
– När en skygg katt inte viker undan för klappen utan möter ens hand med en tillgiven buff och börjar spinna första gången
– När en saknad vän äntligen hör av sig
– När den älskade möter din blick med värme och ler
– När man tar den där första klunken varm choklad ut termosen medan man vilar en stund i skidspåret
– När handen känner att den sjuka kattens nos är sval igen och blicken återfått glansen
– När ett upprymt barn skrattar
– När den första tussilagon dyker upp på dikeskanten
– När en liten kattunge tar sina första stapplande steg
Livets värde är inte dina ting. Livets värde är allt det som du INTE kan stoppa i ryggsäcken när du går: All din kunskap, din klokhet, dina upplevelser och dina minnen… De är inte tunga att bära.
Resten kan man ge bort!
…nämligen Cat Stevens? Han sjöng med mjuk mild röst vackra melodiösa sånger som ”Morning has broken”… Här är lustiga ”Teaser & the FireCat” med den gåtfulla låten ”Moonshadow”:
https://youtu.be/_l81UXB84mk
”I’ve been doing this for a lot of years and I have to say that this is the worst case … I’ve seen animal’s feet duct-taped and their mouths duct-taped, but never a body suit like this,” förklarade George Bengal på PSPCA i Philadelphia, Pennsylvania, när polisen igår efter larm från en privatperson lämnade in denna katt för akutvård. Honkatten, som var totalt inlindad i silvertejp och hittades övergiven på gatan, lyckades man efter sövning och mycket varsamt klippande befria från tejpkokongen. PSPCA utlyser nu en belöning på 1000$ för tips.
Katten döptes raskt till Sticky…
En annons på Eskilstunatorget fångar mitt öga:
”Det finns en katt i Eskilstuna som har varit hemlös i flera år, en hane som nu verkar vara trött att vara ute. Troligtvis har han haft hem tidigare men som så många andra katter har han blivit hemlös.
Jag skriver detta för jag hoppas ändå att det finns snälla människor som kanske kan ta hand om honom, för jag själv har redan flera kissar som har blivit utelämnade till sin öde. Jag har erfarenhet av att även äldre katter som har varit uteliggare flera år är så tacksamma att komma till ett hem.
Den här katten är mycket lugn okastrerad hane, tyvärr har jag ingen möjlighet att ta hem honom, men om jag lyckas hitta någon som kan och vill göra det så hjälper jag gärna till att ta fast honom. Tveka inte att ringa om Du känner att Du kan hjälpa honnom, kanske ha en plats i stallen eller annat så ring! // Helga”
Ett samtal med damen som annonserat om den svartvita hankatten i Eskilstuna förklarar mer: Katten kan vara 4-5 år men börjar se sliten ut… han behöver få ett hem och kastreras!
Annonsören vill inte svika kattpojken, utan går nu och sätter ut mat åt honom varje dag, han kommer fram till ett par meters avstånd, har inte gått att klappa, men äter lugnt och verkar inte direkt rädd. Han haltade och hade ont i en tass, då la hon lite medicin i maten och nu är hältan borta. Avmaskning har han också fått förra veckan.
Katten traskar runt i ett rätt stort område mellan Munktellarenan-Valhalla-Årby och har flera ställen där den tar skydd (Dock utan värme). Det här blir i så fall troligen hans tredje vinter ute!
Vad den snygga hannen behöver är ett tänkbart hem, bör vara någon som är van att hantera en sån här avvaktande kattpojke!
Om du tror att du kan hjälpa till med ett hem – maila till mig!
Inte ska han behöva ha en vinter till ute?
