Din Tass I Cyberspace!
Kommer ni ihåg Slinkyn? Den där fjädern som ”gick nedför trappor” liksom av sig själv? Här är en Slinky-Katt!
https://youtu.be/T75s2RBQhSM
Och på den här länken hittar du slinky-katten Ty:
Tre små ”sopkattungar” klarade inte chocken och följderna efter eländet i soptunnan. Mitt i natten, efter utryckning av jourveterinär, somnade de bara in.
Tre små kattungar kravlade, som riktigt små kattungar gör, över Regnbågsbron. På något sätt, när så pyttesmå kattungar kommer, så fungerar den som en rulltrappa som formligen lyfter dem, ända fram. SkaparKatten tog dem mellan sina mjuka tassar och lade dem vid sin sida och spann för dem. ”Här ska ni få stanna för alltid! Här finns god kattmjölk och ni kommer att bli starka och friska!” Och kattungarna rullade ihop sig och somnade, trygga och mätta.
Men SkaparKatten tänkte: ”De fick i alla fall en tid av kärlek, ömhet och omsorg, räddade av en människa med gott hjärta. Den som bryr sig om en av dessa mina minsta små, den är en levande ängel!” Och alla katterna kring SkaparKatten sjöng mjukt mjukt mammakatternas vaggvisa.
Jag tror du kan höra den, om du lyssnar stilla.
Hoppas att de återstående två ska klara sig!
I kväll: Åska igen. Kan inte göra annat än dra ur sladden för det kommer närmare…
I morgon: TröstTass till min kompis Ville på landet som ska till tandläkaren kl 9. D v s vår snälla veterinär Maria. Ville får sådana där överlagringar på sina tänder av tandsten, hur mycket Stora matte än borstar dem åt honom. Så en gång var 11e månad är det tandputs…
I natt: Tänker jag på de fem små kattungarna hos min vän Vimsan som lagt de små liven i en låda intill sängen och matar en gång i timmen. Det är mamma-kärlek på en hög nivå! (Bättre bilder är utlovade… men det här får duga så länge!)
Sommar + semilånghårig Wikki = Tovor!
Min rygg och rumpa hade blivit bedrövligt toviga och jag grät och bet på den otäcka kammen – jag är inte den som låter mig kammas frivilligt i första taget, ska ni veta! – så nu har jag blivit delvis stubbad, ryggen och kalsongerna. Två mattar som hjälptes åt blev svårt att hindra… Men ÅHHH så skönt! Även om jag nu ser för bedrövlig ut istället nedom mitt vita ”midjestreck”. Pälsen växer ju ut igen till lagom jul!
***hmmmm*** skulle husse bli bättre i ryggen om han också klippte ryggen och kalsongerna????
Ibland kan hela kattungen se ”blekt ut”, som den längst till vänster. I många fall är de längsta stickelhåren extra glansiga och glittrande, just för att de blivit så pigmentlösa. Feberpäls – en del säger frostade katter, en del säger att det är två olika saker, det är lite förvirrande – kan komma av flera olika saker tydligen: Att kattmamman varit sjuk eller farit illa under dräktigheten, av för mycket fostervatten, ungarna haft låg födelsevikt, fel kroppstemperatur, eller av smärre infektioner. Feberpäls är tydligen inget farligt i sig, det är en störning i pigmenteringen och växer bort med tiden. Det finns kattungar som fått det till följd av ögoninflammationer, mastit hos mamman eller febertillstånd, därav namnet.
Jag har fått den jämförd med när en sjuk människa kan få ljusa naglar som sedan växer ut och blir som vanligt när man är frisk igen. En del rykten har gällt att visst foder gett feberpäls, eller kallt vaccin. Men när det ibland förekommer hos nyfödda kattungar så är det ju inte så troligt.
Det finns teorier om att det just är feber eller temperatur som påverkar pälsen – det finns de som kunnat berätta om hur de formligen kunnat se hur morrhåren på deras febersjuka katt ändrat sig från stålgrått till vitt när febern stigit, ungefär som på en sådan där plastremsa som reagerar med att visa olika färg vid olika temperaturer. Alltså skulle de mörka partierna på kattungen ovan ha varit de svalaste när/om den hade feber och därav blektes de inte lika mycket…
Om detta har någon släktskap med fenomenet himalaya-anlag för maskning – d v s som t ex siameser, ragdoll och birma är mörkare på huvud, ben och svans (de delar där huden är som kallast då den ligger närmare skelettet) kunde ju också vara intressant att få veta mer om. En sådan kattunge föds nämligen enfärgad (eftersom hela kattungen hållet en och samma jämna temperatur i moderlivet) och när den föds startar processen med ”utfärgningen”, där kroppen (som är varmast) behåller sin ljusa färg. I Birmaringens arkiv hittade jag en intressant artikel om detta.
Bilderna får tala för sig själva…
Min matte och husse är så fina…
Det gäller också för en resande katt!
Men igår hade Stora matte lånat en bil med liten AC så att vi skulle åka svalt och skönt till Örebro igen, och det blev ett stopp hos husses kära farmor i Arboga – men jag fick inte tassa på undulaten Nisse den här gången heller! Och sedan komma hem till MIN och Novas balkong, det kändes riktigt bra. Jag är så nöjd med vår lilla semester!
”Jag har klarat Djungelträning grundkurs 1 och går nu in för del 2 med Manövrar i vedstapel grundkurs 2 och Klättra i extrema träd del 3” berättar Nova. ”Det måste bli en intensivkurs, eftersom vi ska åka hem i eftermiddag. Ville och Mjurre håller i kursen. De har lång erfarenhet som utomhuskatter på landet. Men jag slipper delen ”Grävlingskonfrontation och andra större vilda djur” för chefskatten Semlan säger att de är för svåra för mig just nu.”
Som ni förstår är Eder trogna rapportör Wikipedia med och håller en vakande tass över lillsyrrans eskapader!
Vi plockar vinbär med Stora matte. Det är rena grottorna under buskarna och så skönt att tassa omkring där!
Husses rygg är bättre efter ett solnedgångsdopp i Sandviken, Mälaren. Matte plockade upp sjösnäckor med tårna och de doftade jättespännande när de kom hem!
– Att träffa landetkatterna…
Själv äter jag gräs och nässelfjärilar. Råkade kräkas upp dem på Stora mattes nyaste duk, men hon skrattade bara och sa att det inte gjorde något. Nu hänger nytvättad duk ute i torkvindan.
Här har vi katter det bra! Liksom hussar och mattar!