Månad: juni 2008

Orkar ni? Bara ett par röstningar till?

Vi är tio tävlande kvar. Och jag är bara en liten katt.

Här kan du rösta om du vill: www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp och om du inte vill så är jag glad att du tittar förbi i alla fall!

Under tiden kan du få njuta av en vacker bild:

Foto: Mordoc

…som gick vidare i tävlingen ”So you think you can blog” – nu är vi tio kvar av 300 tävlande. Av hela brygden har vi kokats ihop till den yppersta mest välsmakande soppan (får man hoppas!) utav kräsna kockar och kreativa kritiker.

Det gör mig tacksam och ödmjuk. Från och med nu är det inte rimligt att jag – en liten kattblogg med enkla kattfilosofier och lite pälsiga foton – ska klara mig vidare. Det gäng som är kvar är så otroligt bra.

Gårdagens tablå slutade så här:

Jag torkar rörd nosen med tassen! Snuff…       =^:^=

Just nu faller tisdagsskymningen. Morgondagen är långt borta, om den vet vi inget. I trappuppgången tystnar ekot efter grannens steg och grannbarnens ylanden dämpas av en lägenhetsdörr som stängs. Alla stänger dörrarna om sina små världar, kryper till sängs, blundar och somnar med djupa andetag.

Jag sitter vaken i fönstret och stirrar ut på skymningen, på den ljumma juninatten. Från ventilationen susar det tyst. Det är som att vara i en glaskupa, en overklig värld avskild från allt runtom. Vet någon att jag finns? Tänker någon på mig?

Hur länge finns man egentligen?

Svaret är: Så länge någon minns dig. När någon uttalar ditt namn för sista gången, det är då du bleknar bort.

Kanske borde vi rista våra bloggar i sten i stället?

…och överlåter till vännerna att vaka över bloggvärlden! På mjuka tassar smyger jag mellan då och nu, när och fjärran, här och där.

Tack alla 20 vänner som gett mig en röst – jag har inte spammat er ett dugg idag och jagat röster, så det kanske är därför?  *ler kattigt*

Nu ska jag se om jag kan bota mattes hemska huvudvärk med lite tass-healing och magiskt spinnande. Jag har fångat en nattfjäril åt henne att gnaga på, det är nyttigt!

                        =^:^=

Den snyggaste pälsigaste gladaste:

Så klart ni hittar till min blogg och röstar också?!!

En glad katt dansar iväg för en swing i sin hängmatta! (Med räkan!)

…men jag fick räkorna som blivit över. Sedan har jag ju alltid den här lilla räkan att busa med:

Som hämnd skall jag rasa runt med den klockan tre i natt!

Så i omröstningen är jag mitt i listan och det är helt OK. Elva vänner har i alla fall tagit sin tass till mitt stöd, och jag är jättetacksam – Jonas och alla ni andra!

Själv har jag röstat på Hemligahaggan som är den roligaste blogg jag hittat i tävlingsfältet just nu! Hon borde komma i vinnarfältet!

Vad tusan, inte en enda färsk räka kvar? Bara den här???

Okej, jag beslagtar din kvarglömda skinkmacka, skyll dej själv. Kom hem med en fisk så är du förlåten!

Vi väljer inte våra liv. Vi föds till dem. Det finns ingen möjlighet att byta liv, hoppa över till ett annat, bättre, mer lyckat. Vi kan inte pause livet, inte backa och inte göra om. Vi kan bara gå vidare, dag för dag, i de liv vi fått oss.

För många människor innebär livet en meningslös väntan på döden. De känner sig som offer, som nedtrampade blommor, ser bara sina tillkortakommanden och oförrätter. Det finns inget ljus för dem i gryningen, bara mörker i kvällningen.

Andra däremot ser varje ny dag, varje stund, varje sekund som en möjlighet. Allt går att påverka, styra, förändra, alla vägar är de som man medvetet väljer, följer eller inte följer. Inget sker utan att man påverkat det till sitt eget bästa.

Gissa vilka som lyckas i tillvaron av dessa två versioner människa?

Det är inte svårt att bestämma i vilken grupp man VILL vara. Och att sedan anstränga sig lite utöver den grå vardagen för att höra dit. Alla har en möjlighet till det. Du också.

Varför leva mållöst och uppgivet i en längtan till den tillvaro efter döden som vi inte vet något om och inte har några garantier för? Det är ju livet FÖRE döden vi ska leva – NU!!!

Matte är en bågskytt som valt riktningen för sin pil, sitt liv. I denna stund är hon och fiskar. Jag tror att hon njuter fulländat av sitt NU. Det behöver hon….

Husse kommer ur duschen och matte tycker han skakar som om han hade parkinson… Han har knappt sovit. Jag försöker pigga upp dem: Katt-Rally från balkongen till köket, från köket till sovrummet till balkongen igen? Häng på då husse, fånga min svans? Nähä…

Fin katt går i kattlådan, väldiiiiigt oväsen, ser ni mej då?

Matte, igår fungerade det ju när jag apporterade gå-ut-selen, jag kan hämta den igen? Jag släpade fram den och lade den såfint vid dina fötter igår, då fattade du vinken direkt och tog ut mej på en härlig promenad. Kan vi inte? Matte? Titta, jag viftar på svansen och kvittrar det vackraste jag kan???

Okej, men om du nu tar med metspöet och metar medans husse är hos doktorn, så LOOOOOOOOOOOOOVA att du kommer hem med en firre?