Det började tidigt i morse, jag signalerade till matte ”Vakna! Jag vill…” – och en yrvaken matte lade ut armen att ligga på och så sa hon ”Kom och lägg dig här då, gumman! Jag ska bara sova lite till!” och så kliade hon mej lite under hakan och somnade om. Jag trampade runt och trampade runt. Det var ju inte sova och gos jag behövde. Jag jamade lite och knuffade på matte, som vände sig om och suckade ”Jag behöver sova, Wikki hjärtat!”. Så somnade hon om igen.
Jag signalerade ”Matte, jag vill…” ”Var tyst, Wikki, husse behöver också sova!”. Suck.
Efter en stund klättrade jag förbi mattes kudde till sängbordet. Med tassen puffade jag runt bland mattes saker. Det hördes en smäll när asken med halstabletter for i golvet. Jag tittade på matte, hon drömde något. Jag drog i boken och efter ett par tassningar så dunsade den också ned. Matte stönade ”Wikki vad gör du?! Sluta!” och jag svarade med ett gällt jamande. Matte gömde huvudet under kudden.
Gnag gnag tugg! Jag satte tänderna i mattes korsordspenna, den skulle allt få! Ett par extra bett i den redan ganska misshandlade lådkanten till boxen med mattes origamisaker – ja ni vet ju hur det är: När man är frustrerad så måste man bita i nåt, bita ifrån! Tugg gnag bit tugg!!! Nu vaknade matte lite mer: ”Men för helskotta Wikki fy! Du får inte bita i den sladden! Fy!” och så tog hon undan mobiltelefonen och laddaren. Jag hoppade ivrigt ned på golvet och jamade glatt ”Du matte, nu när du är vaken, kom, det är en sak jag vill!”. Men matte snarkade redan i sin dröm igen.
Nu tog jag i och skickade in en ensam övergiven katt i mattes dröm! En skygg katt… Så tog jag sats och hoppade upp på mattes ben och knuffade igen. Matte stönade och satte sig upp samtidigt som väckarklockan pep. Hon blängde på mig som om det var mitt fel att den just startat. ”Jag vill soooooooooooova!” klagade hon och såg ynklig ut. Jag trampade glatt och buffade på henne som morgonhälsning. ”Wikki du har ju haft ned allting!” sa matte anklagande. För säkerhets skull sprang jag före henne in till köket i fall hon skulle få idén att be mig plocka upp!
Matte stapplade efter mig ut i köket och jag jamade uppmuntrande och visade ivrigt ”Här matte, kan du se att jag vill…” men matte fortsatte in i badrummet muttrande ”Sluta skrik, Wikki! Jag måste duscha och tvätta håret och sedan åka till jobbet!” och så drog hon på duschvattnet. Men hjälp – nu var nöden stor! Jag satte mig nedanför badkaret och ylade! ”Miaaaaaaaaaaaaoooooooooooooooooooooooow! Matte ser du inte att det är katastrofläge?! Aaaaaaaaaaaaaooooooooooooo!” Vattnet skvalade men matte hörde mig ändå och kved ”Snälla Wikki! Ge dig!” och så skvätte hon lite på mig.
Bedrövad gick jag ut i köket. Hur skulle jag göra? Jag hoppade upp på köksbordet och letade efter något att ha ned. Nova var inte ens i närheten så att jag kunde daska till henne med tassen och visa mitt missnöje! Matte schamponerade håret och sköljde, hade i balsam och sköljde. Var hon inte klar snart?
Då fick jag en lysande idé, där stod ju den öppna påsen halvfull med kattsand – om jag bara kunde hoppa ned i den och… Jag tog fart från köksbordet, hoppade ned på närmaste stol och siktade ned i kattsandspåsen: Rassel prassel krasch! Påsen vek ihop sig när det liksom var så att jag var större än öppningen och jag landade bredvid på golvet!
Nu anföll jag påsen med tassar och tänder för jag skulle bara IN i den! Just då kom matte inlindad i ett badlakan och hennes steg var bestämda: ”Vad fasen Wikki! Vad i…” men så såg hon hur jag satt där vid kattsandspåsen, desperat och slokande. Jag pep ynkligt ”Jag vill gå i lådan matte men den är ÄCKLIG! Jag har försökt säga det till dej i ett par timmar nu!!!” och nu fattade matte!
Locket åkte av kattlådan och det var ju så att min söta lillasyster grävmaskinen varit där. Och hon ska ju alltid gräva sig djupare än Kirunagruvan vilket innebär att alla gömda kattbajsar och kissklumpar sprids hur vilt som helst. Jag tassar dit och försöker skotta över men hon gräver och krafsar hur som helst. Till slut går det inte att hitta en enda ren fläck att sätta ner svansen!!! Matte suckade och började röja. Hon skyfflade först loss allt som Nova pluggat fast i botten och sedan allt löst. ”Det är snart klart, Wikki!”
Så lade hon tillbaka locket, knöt soppåsen om det bortplockade och gav mig en klapp ”Nu kan du hoppa in!”. Jag tittade besviket på henne medan hon kastade skräppåsen i hinken under diskbänken. In i det där? Jag marscherade ut i hallen och jamade ett besviket ”Maaaooo maao aaaaoaoamao!”. Matte kom efter mig. ”Men Wikki lådan är ju fixad nu!”
Tänk att man måste visa allt i detalj för sina människor? Jag gick tillbaka i köket och började klösa på kattsandspåsen och stoppade ned huvudet i öppningen. Bakom mig hörde jag mattes röst med ett insiktsfyllt tonfall: ”Å Wikki vill du ha ny sand också?!”
Snabbt hällde matte i en halv säck ren kattsand och det tog inte en tredjedels sekund ens, så satt jag där. Å vad skönt det kändes under svansen! Å vad gosigt att äntligen få gräva i ren ny sand med tassarna! Puh! Men att det ska ta sådan tid att få t o m en väldresserad människa som matte att fatta när toalådan ska städas och sanden fyllas på? Jag funderar verkligen på vad för sorts signalsystem man ska behöva använda för att få det hela att fungera!!??
Matte suckade häromdagen att hon och husse knappt ses – han jobbar nätter nästan varenda arbetspass, och matte långa dagar. Skulle de för en gångs skull vara hemma samtidigt, så sover oftast en av dem… Men just nu känns det tryggt att nån av dem är hemma hos oss hela tiden – det har nämligen brunnit i vårt bostadsområde IGEN!!!!
Det här är en inte ovanlig situation när en katt leker med ett snöre: Helt plötsligt har det snott sig runt tassen eller kroppen! Vill det sig illa så har repet/snöret hamnat så att det ”låser sig själv” som en knop, och då kan inte katten ta sig loss för egen tass. Är det riktigt otäckt så sitter snöret fast i något och katten kan t o m bli hängande hjälplös, rentav strypas eller få svåra skador av stoppad blodtillförsel till delar av kroppen!
Alla onsdagar i juli har är det 
