Månad: augusti 2011

När jag läste på Sippos blogg om QR-koder så blev jag så nyfiken på hur en Wikki-QR skulle se ut… Så här ser den ut med adressen hit till bloggen:

Och gissa vad det står här:

Här är sidan där man kan göra sin egen QR. Fast jag fattar egentligen inte riktigt vad man ska ha dem till!

Stora matte träffade kära vänner som hon härjat Gotland med för typ mer än 30 år sedan, och kom hem vild i håret och glad i hjärtat, men mitt i natten, det är därför min presentation av Sigge och Sheba postades vid den tiden… Som tröst ska ni få är lite gutnisk högkultur till livs: httpv://www.youtube.com/watch?v=KsQg9eLJDpY&feature=related

Sen måste jag ju runda av med ytterligare ett par bilder som visar vissa likheter som jag och Sigge har:
 
Rejäla tassar – och svart fläck under hakan! *spinner*

Jag har hälsat på ett par äkta Vibblekatter – stiliga svartvita Sigge, som faktiskt har en nosteckning ganska lik min…

Och så pyttelilla söta Sheba, som först blev lite rädd för mig när jag hade råkat sätta mig vid hennes stol… men sedan när jag fått presentera mig och Sheba fått nosa lite på mig så blev vi goda vänner!

Sheba hade en märklig sköldpaddsteckning med röda tickningar som knappt gick att fånga med kameran – det var som ett guldskimmer fastän hon var randig, jättesnyggt!

Både Sheba och Sigge är f d katthemsmissar, så vi hade ju mycket gemensamma erfarenheter att jama om!
Och nu har jag bokat in besök på Gotlands katthem på måndag eftermiddag! HurrJam!

Jag byggde ett fint stentorn på stranden men Stora matte säger att det inte kan följa med hem?

Stora matte säger att hennes laptop kryllar av sandflugor och blir full med saltvatten, men det bryr jag mig inte om! Här på Fridhems steniga lilla klintstrand trivs jag alldeles utmärkt! Tänk att där jag sätter tassarna är det fullt av förstenade koraller och småkryp som är miljonstals år gamla! Och vi hittade en liten firre i vattenbrynet som fick skjuts ut i havet igen…

Så, kära vänner, det här är bloggat direkt från stranden där vi befinner oss nu, jag ska nosa fram lite fossiler och sedan ska vi fika på mysiga Fridhems strandcaf’e…

”Det mjuka molnet med samma färg som min päls det bar mig hit??!” Lusse lutar sig lite mot Fabiola och suckar. Hon slickar honom tröstande på örat och spinner. De ligger mjukt omslutna av SkaparKattens tassar och den Eviga trygghet som KattHimlens Frid innebär. Men Lusse funderar ändå: ”Linnsen och Frank tar väl hand om mina människor nu? De undrar väl varför jag inte kom hem igen?” ”Men du lyssnade väl på det SkaparKatten jamade? Att även om det var två av oss från Örebro katthems katter som kom tassande hit i natt, så är det vars och ens väg att vandra, när SkaparKatten kallar. Våra kroppar var sjuka, och våra goda människor hjälpte oss att slippa lida mer utav det. Och de vet, precis som vi, att vi kommer att möta dem igen här när den stunden kommer för dem också…” ”Mjau, men jag tyckte så mycket om mattens mjuka händer… Vet du hur skönt och varsamt hon borstade min päls? Jag hann inte visa så mycket hur lycklig jag var hos dem?” Fabiola håller sin nos varsamt mot Lusses kind och viskar ”Frank och Linnsen kommer att berättade det, var så säker! Precis som de andra katterna i mitt jourhem kommer att trösta min matte och husse… Alla vi älskade katter finns i ett nätverk av kärlek som bär…” ”Mjoooo – alla katter borde ha det så…” Lusses nos åker ned mellan tassarna och han somnar.

”Det är fullbordat!” sjunger ÄnglaKatterna. Och Lusses stora guldorange moln svävar stilla kvar över dem, och syns ända bort till de sörjande mattarna och hussarna som finns kvar i Livets Land….

Om man bortser från Gotlandskatten Knäcken, som rör sig hemvant i Visby innerstad, är jag kanske en av de få katter som tassat in i Domkyrkan. Men jag hade ett viktigt ärende:

Att tända ett välsignat ljus i kyrkan och tacka SkaparKatten för alla kattvänner som jag får möta!

Det var underbart vackra ljusträd inne i domkyrkan, och svalt och skönt, så när mitt kattljus var tänt satte Stora matte och jag oss för att njuta av färgspelet från sommarsolen som sken in genom de väldiga glasmosaikfönstren.

Tur var väl det att vi fanns just där! Stora matte var lite trött i värmen (Vi hade ju gått en hel del, hela vägen från Österport, Adelsgatan till Söderport och 9Liv, och tillbaka ner genom innerstan förbi Stora torget) men tog fram laptopen och skulle just skicka iväg lite foton på mig poserande i ljusträdet, när…

…Stora matte fick en ruskig näsblod helt plötsligt! Det var Visby blodbad!?? Som tur är hade hon blodstillande vaddtuss i sin väska att stoppa i näsan, och så fick hon hjälp av kyrkans värdinna som var sjuksköterska, väldigt lugn och trygg att trösta plus svabba undan allt blodet som hamnade på stengolvet…

Efter en timmes vila i kyrkan orkade vi ta oss tillbaka uppför Hästbacken till Österport och för säkerhets skull till apoteket efter en ny ask blodstillande vadd – tur att det finns!

Så nu ska vi ta det väääääldigt lugnt resten av kvällen!!!

Det var jätteenkelt att hitta dit, det ligger precis vid Söderport vid ringmuren. Är man osäker så är det bara att följa skyltar och tassavtryck…

Här träffade Stora matte och Wikki FlatCat så trevlig personal och pratade katt en bra stund. Vi fyndade en jättesöt randig rysk porslinskatt som ska få bli auktionspryl, tänkte jag. Och så läste jag i deras tidning om kattfamiljen som bodde under kroggolvet men som nu fångats in och räddats från sin utssatta belägenhet…

Och så har vi så klart bestämt oss för en utflykt till katthemmet så snart som möjligt…
Nu blev det gott att runda av med en äkta saffranspannkaka med hemlagad salmbärssylt…
 Mums!

Kanske var det mest instinktivt, kanske var det tur – eller otur, beroende på hur man ser det…

En man i Karlskoga väjde för en katt och körde av vägen, bilen blev skrot och själv fick han föras till sjukhus. Jag hoppas att han blir frisk och kry alldeles jättesnabbt ♥ – för människor med gott hjärta nog att verkligen väja de ska ha beröm! Alltför många är mer rädda om sina bilar och kör på, nåt som jag inte förstår… Ett liv är ett liv, och en bil är ju bara ett ting…

Den här lille raringen heter Pluto och vaktar huset där vår Stora matte ska bo på sin Gotlandssemester! Han har redan hjälpt henne att packa upp resväskan…