Månad: oktober 2010

Morgonen grydde grå och disig idag. Semlan hade krupit upp i Stora mattes famn och spann för henne en sista gång. Och Stora matte viskade i hennes öra ”Lillmatte kattungen är på väg hit till dig, mammakatt!” Då spann Semlan ännu mer, och somnade matt…

SkaparKatten såg smärtan i både Semlans och hennes människors hjärtan och bad höstsolen lysa upp för dem så mycket som gick. Ute under tårpilsträdet där Landets djurkyrkogård är hade Stora husse varsamt grävt, granrisklätt och smyckat en vacker grav – en plats för Semlan mellan schäfern Hollin och Semlans son MewTwo.
Vid middagstid kom ”kattungen”… (Semlan har nämligen alltid betraktat matte som sin lite förvuxna kattunge…) och Semlan samlade sina sista krafter för att spinna en stund också för henne!
Sedan åt hon en rejäl måltid med favoriten oxköttkattmat i tomatsås, avrundade med färsk grädde och tog en slurk vatten ur var och en av de fyra vattenskålarna…
Så var det dags för den sista resan… Semlan satt i Stora mattes famn och gick runt i huset och sade farväl… En stund satt hon på verandatrappan och försökte se ut över sitt rike – men ögonen orkade inte riktigt fokusera. Under den korta bilturen till vår snälla veterinär Maria jamade Semlan – men det var inte samma starka MJAU som vi brukat höra, det var mer ett viskat mjau till avsked.

När stunden var kommen var det alldeles alldeles stilla i KattHimlen. GrindKatten hade polerat Grinden och sin egen päls noga, och Grinden stod vidöppen, för en mycket Speciell Katt var på väg… Alla ÄnglaKatterna lyssnade gripna till mattes ord som ekade upp över Regnbågsbron: ”Jag älskar dig så oerhört, mammakatt! Men du får gå nu! Tack för femton fina år – vi kommer alltid att minnas dig!”

Och där kom hon uppför Bron – med så bestämda steg som bara en sköldpaddsfärgad katt kan gå, hennes päls lyste som en midnattssol…

SkaparKatten höjde tassen: ”Välkommen, Semlan vandrerska med rutiga tassar! Du har skänkt dina och många andra människor så mycket av din magiska kärlek och nu är din plats här i KattHimlen. Tiden finns inte här – så snart möter du dem igen…” Där blev han avbruten av att en stor eldröd hankatt helt enkelt bara klev fram och gav Semlan en väldig nosbuff! ”Mamma!” ”MewTwo!” Semlan började omedelbart tvätta sin store son mellan öronen! SkaparKatten bara log glatt… och nickade ”Det är fullbordat!”

Å det känns så tungt…

Men precis som min skugga hör ihop med mig, säger Semlan, så finns en annan dimension av mig, en evig del, som aldrig kommer att försvinna – kärleken! Den kommer att alltid bo kvar i era hjärtan! ?

Den lilla svarta är alltid rätt, säger konässörerna. Mjau, det där sista ordet betyder ”katt med noskänsla för fin smak”. I mitt fall beror valet på beslutsångest – jag skulle välja färg på kattvetekudden som jag vet att Stora matte önskat sig i julklapp:

Den finns nämligen i rött eller beige också… Fast jag tror hon skulle ha önskat sig en blå – så det blir att sätta en blå applikation på någon av dem?!! (En bra katt reder sig alltid!)

 

För en stund sedan avslutades auktionerna på Katten Nils-tavlan och de två fina halsbanden från Nalles konstnärliga hand. Jag bugar djupt och tacksamt för de generösa katter som lämnat bud och kommer att maila uppgifter hur det ”ekonomiska” ska lösas!

Bröderna Bus otroliga bud på 1800 kr kammar hem tavlan med katten Nils!!! Detta blir startkapitalet i Snuffes minnesfond! Jag vet att Snuffe spinner i sin himmel!

Det röda halsbandet har ropats in för 700 kr av katten Indra vars matte verkligen eftertraktat en röd halsbandskatt… och det svarta halsbbandet går till katterna Sambo och Roxy för 500 kr! Tack innerligt tack säger Livbojen som kommer att ta emot den väl behövda slanten!

(Jag har fler saker att auktionera ut men det blir senare – som ni vet blir det en tung dag i morgon och jag kommer att ha fullt upp att sköta om mina människor… Det kommer att komma upp några korta inlägg men annars blir det kanske lite tyst – hoppas ni förstår! ? )

Jag måste tassa iväg över Bron snart, matte och Stora matte och alla andra älskade människor! Min kropp tacklar av allt mer och att jag letar nu, letar med mina återstående krafter, efter det där speciella gömstället dit katter vill gå när det är dags: Ett undangömt skrymsle att krypa in i och invänta mötet med SkaparKatten.

När en gammal katt har fullföljt sitt jobb här på Landet, då känns det helt OK att tassa iväg… Den sista musen är fångad, reviret är lagt i arv till yngre förmågor, ansvaret för min älskade kattunge matte Miriam är överlämnat i Wikkis trygga tassar, och allt jag vill är att få sova, i lugn och ro, utan den här jobbiga kroppen som inte fungerar något bra längre…

Det har varit femton lyckliga härliga år som gått sedan jag kom hit till Landet, och då var jag ett par år gammal. Resan var lång från Ryssland och via katthemmet hit, men värd det. Min ålder motsvarar nu cirka 85 människoår, och det är tillräckligt.

Jag har alldeles nyss varit på en vinglig promenad ute. Det gick stappligt, men jag smakade lite gräs och fick lite sol i pälsen. Kanske är just en sådan här klar och vacker höstdag den rätta för att gå till Bron?! Det känns nästan så… Så jag har bestämt mig. I morgon gör jag den där sista resan!

Tack alla som smekt min päls och kliat min haka och öron! Tack för miljoner klappar, dörrar som öppnats, matskålar som fyllts och härliga dagar och nätter som vi delat! Tack min matte kattunge, som gjorde livet värt att leva – minns du:

Här är när jag ganska nyligen kommit till dig, det är strax innan jul  när du somnat i Stora mattes famn och jag ligger hos dig… Hur många tusen nätter har vi sovit tillsammans? De har varit de lyckligaste i hela mitt kattliv!

Minns du hur jag visade dig hur jag fiskat i de ryska floderna, fast från badkarskanten med dina badleksaker, matte? Eller när jag fångade harpaltar åt dig – fast då var du inte lika glad… Och minns du hur jag alltid gick och mötte dig vid skolbussen, oavsett väder?

På somrarna cyklade du och jag åkte med hem, sittande på din axel…

Jag har med glädje följt dig, matte, och även om jag nu tassar över Bron, så kommer jag alltid att fortsätta följa dig!

Du kommer att fortsätta höra mitt envisa bestämda MJAU både i vakenhet och dröm, och du kommer att veta när jag nosbuffar dig på kinden med min änglavinge! Du har mitt stora portätt som kommer att ”Titta till dig” där i vardagsrummet, och varje gång Wikki eller Nova kommer och tittar riktigt granskande på dig, så om du ser in i deras ögon så kommer du att se den där lilla hälsningen som jag skickar till dig!

Och jag lovar att titta till Stora matte och Stora husse också… med hjälp av de tre katterna på Landet. De har lovat att ta hand om hela Landet också!

Men nu är det dags att gå. I morgon stämmer jag träff med SkaparKatten. Jag är glad att jag får min vilja igenom med det, jag är ju inte för inte en sköldpadda av den bestämda sorten. På bilden ovan är jag i min glans dagar – dit längtar jag! I morgon, när ni är ledsna och jag har lämnat er, då vill jag att ni minns mig så här! För det är så här jag tänker se ut när jag leker med ÄnglaKatterna och träffar min son MewTwo igen…

Tack alla älskade!! På återseende!   // Semlan

Förra årets Halloween hade Yatzy en så här häftig pumpa:

Vad har ni övriga kissar för Halloweenbus för er?

Jag älskar att titta på olika broderade märken – sådana man syr på en jacka, har på en keps eller sätter över ett hål på jeansen… Jag har hittat en sida med nya favoritbroderier:

 

Och här den bästa:
  *kattfniss*

Som jag berättade i ett inlägg den 19/9: Det var sex ungar från början, och en röd unge övergavs av mamman men räddades av en tjej i stallet som flaskmatade den. Lite senare blev ytterligare en sjuk grå kattunge räddad på samma sätt. Kvar fanns kattmamman och fyra ungar, som hon misstänksamt flyttade runt så beskyddande hon kunde. Vilket betydde att ungarna inte hittades igen förrän den 12/10 trots att kattvännen Tessa letat förtvivlat efter dem:
Alla ungar levde lyckligvis men såg inte alldeles friska ut och matades av en farbror – och nu kunde Tessa komma dem lite närmare. Den 20/10 lyckades hon fånga in kattmamman (Som döpts till Lovis, mycket passande namn!) och en unge, de återstående tre fångades dagen därpå och samma dag kastrerades Lovis. På den här hemsidan ”Kattungar letar hem” kan du se fler bilder och läsa mer om kattfamiljen!

De små var i hög grad i behov av räddning och idag har de varit till veterinären och fått medicin, antibiotika mot kattsnuva och ögondroppar. Vaccination får vänta tills de mår lite bättre.

Lovis sköter sin familj med en kattmammas hela kärlek, men för Tessa som redan har fullt av djur i sitt hem är det ett bekymmer att inte kunna ge dem tillräckligt med utrymme att leka och röra sig – och därför behövs nu hjälp till den här kattfamiljen!

Kan du räcka ut tassen? Bor du i trakten av Vänersborg, och har möjlighet att hjälpa Tessa och kattfamiljen? Framför allt, inte kan det väl behöva bli nödvändigt att släppa ut mamma Lovis, den vackra sköldpaddan med den långa långa svansen, till ett uteliv i den här miljön igen:

Var finns du som kan ta emot Lovis, när ungarna blir flyttklara om cirka 4 veckor? Du hittar Tessas kontaktuppgifter här.

???? Love to Lovis! ????

*hoppfull knäpper jag tassarna…*