Din Tass I Cyberspace!
Husse Karl Mitchell tränar katter än idag:
Matte, jag vill nog ha skinnställ och hjälm om jag ska åka hoj!
Inför Halloween så har jag hittat en så cool ryggsäck som jag bara VILL ha:
Jag har inte många slantar, men en liten peng har jag nu tassat över till deras stödkonto Swedbank: (clearingnr.) 8480-6 (kontonr) 914618599-7 och det ska räcka till några burkar god kattungemat i alla fall!
Vill du också hjälpa Östgötakatterna, så finns en önskelista på vad de helst behöver här!
Ibland blir det diskussioner om vilka som är bäst – huskatter (Ofta utan stamtavla och av okänt ursprung) eller raskatter… Men för alla sanna kattälskare finns bara ett svar: Man måste inte välja ena eller andra slaget – alla är bäst, var och en på sitt sätt!
Och ibland kan en alldeles vanlig ”husis” vara det ultimata stödet för en egensinnig raskatt att leva ett bra liv – eller vice versa. Alla är individer. Visst finns det tysta och lugna orientaler, och visst finns det sjövilda exotics. Det finns nervösa bondkatter och supertrygga perser.
För oss som ofta placerar ut hemlösa katter i hopp om att finna det rätta hemmet, är det ibland ett pusslande för att hitta katter som passar ihop. Då är det en stor hjälp om små hemlösingkatter får relatera till och växa upp med lugna, trygga och stabila vuxna katter som fostrare och förebilder.
En fostermamma, amma eller t o m en äldre kastrerad hankatt kan vara den rätta att tassa en busig liten kattunge till att förstå allt från flockens regler till mattes önskemål, och visa exempel på hyfs på toalådan. Framför allt ska en kattunge helst inte växa upp utan sällskap av en annan katt. Jag skriver ”helst” eftersom detta är något man inte alltid kan genomföra – men det är ändå viktigt att veta att det faktiskt är föreskrivet i lagen att en kattunge INTE får skiljas från mamman förrän vid 12 veckors ålder!
Så ibland kan det upptränade lugnet hos en rutinerad utställningskatt skapa fantastiska förutsättningar för bra lärande när en föräldralös liten hittekatt ska fostras i kattvett. Så är fallet med det här inlägget där bilderna från Ligans blogg, föreställer framgångsrika Prinsen (aka S*Coppermines Sammy Sho), Vitnos och Pussel ömsint stöttande en kull hittekatters uppväxt på väg till nya egna hem! (Kika in på alla Inkans underbara foton och jag lovar, ni kan tillbringar timmar med att bara njuta av kattkärleken i dem – det gör jag!)
Det viktiga om man tar hem hittekatter, små ungar i synnerhet, är att se till balansen i flocken och också ge de katter man redan har chans att verkligen fostra och ställa krav i reviret.
Man ska inte heller vara rädd för att låta en hankatt** få chansen att vara den stödjande och fostrande tassen – de kan många gånger bidra med ett ”farbrorskap” som honkatter inte erbjuder.
En vuxen katts fostran kan verka lite hårdhänt ibland, men den måste få sätta sig i respekt och visa vem som sätter gränserna. Vildsint lek kan bli snudd på slagsmål, för att sedan snabbt vända till gos och tvätt, följt av sömn tillsammans i en enda stor hög.
Och vem vill väl inte vara med där, i högen av katter?
(**Det gäller framför allt kastrerade hannar – en fertil hanne kan behöva övervakas eftersom han ibland kan reagera instinktivt och för att hävda revir vilja köra bort ”rivaler” d v s yngre hankatter med hårda tag. Då är det viktigt att husse/matte sätter stopp.
Att en fertil hanne alltid biter ihjäl en rivals ungar är heller inte sant. En honkatt kan ha olika fäder till sina ungar i samma kull och katthanen kan inte märka skillnad.)
Devo är ett band med helt egen image. Och där ingår katter…
Här verkar kanske katterna ha ett hektiskt actionliv, men om ni tittar på den här sidan med fler devolåtar, så får ni se kattgänget i ett betydligt lugnare tempo!
Och passa på att njuta av musiken! När Devo sjunger ”There’s no place like home – to return to!” hoppas jag ni blir inspirerade att tänka på att skicka en stödjande Tass till Ditt Lokala Katthem!
Den speciella dikten av Jim Willis som fanns i ett tidigare inlägg rörde många. Och Jim Willis vet vad han skriver i sina rader – han har kallats ”a voice for the voiceless” och var 2008 World Animal Days** ambassadör i USA. I mer än 40 år har han kämpat för att rädda nödställda djur; hästar, hundar, katter, vilda djur och är en av världens mest kända ”djur-advokater”.
Här är ännu en dikt, inledningen till en bok med samma titel:
The Animals’ Savior
I looked at all the caged animals in the shelter…the cast-offs of human society.
I saw in their eyes love and hope, fear and dread, sadness and betrayal.
And I was angry.
”God,” I said, ”this is terrible! Why don’t you do something?”
God was silent for a moment and then He spoke softly.
”I have done something,” He replied.
”I created You.”
Jim Willis har skrivit flera böcker och vunnit hjärtat på många djur-räddande människor världen över. Boken ”Pieces of my heart” har getts ut i 7 länder och dikten ovan finns på cirka 45 olika språk! Han har dessutom byggt upp en ”tiergarten” i Tyskland, räddat djur i Afrika tillsammans med Jane Goddall, och även försökt att påverka djurhantering i Kina.
Bland Jim Willis många starka engagemang finns också något som kan låta dystert, nämligen kampen för smärtfri avlivning av sällskapsdjur! Det handlar nu inte om att vara FÖR avlivning, men att vara EMOT onödigt plågsam avlivning. I USAs många shelters är nämligen överskottet på herrlösa hundar och katter enormt, och det görs massavlivningar på sätt som aldrig skulle godtas i t ex Sverige. Kampanjen heter ”Killing with kindness” och är alltså emot avlivning som lösning över huvud taget.
Och här är ännu en av hans gripande dikter:
So this is where we part, My Friend,
and you’ll run on, around the bend,
gone from sight, but not from mind,
new pleasures there you’ll surely find.
I will go on, I’ll find the strength,
life measures quality, not its length.
One long embrace before you leave,
share one last look, before I grieve.
There are others, that much is true,
but they be they, and they aren’t you.
And I, fair, impartial, or so I thought,
will remember well all you’ve taught.
Your place I’ll hold, you will be missed,
the fur I stroked, the nose I kissed.
And as you journey to your final rest,
take with you this…I loved you best.
**World Animal Day firas för övrigt den 4 oktober, alltså om bara några dagar! Vad kan du göra för att delta?! Läs mer på den här länken!
Jag vet inte om det är en ”grej” som bandet Klaxons hittat på, men omslagskatten Orphee anges som en norsk skogkatt av sorten ”Norwegian Blue”… (Det får mig hjälplöst att associera tll den döda papgojan i Monty Pythons sketch, men det är en helt annan sort av Norwegian Blue….) – så jag börjar ju undra om det finns något som heter så. Hmmm….
Eller har det något att göra med hur Orphee bidrar till bandets musik, som han också sägs gilla?
https://youtu.be/R-GwO85RA7o
Matte är på Örebro Katthems öppet hus alldeles just nu, och klappar en kelig liten mager svart-vit dam, som just kommit in för att bo på katthemmet i hopp om att bli adopterad!
Men när matte klappade Takita blev hon förvånad – det som sett ut som en jättetjock fluffig päls var bara ett tunt tunt lager med långa täckhår, hon hade knappt någon underull alls! Precis som det blev för katten Rafael när hans pälstovor slets loss! Och hade Takita gått kvar ute på Tengvallsgatan där hon hittades högdräktig i juni, då hade hon inte haft särskilt goda utsikter att hålla sig varm nu när hösten/vintern kommer allt närmare. Så det är gott att veta att hon är inne i trygghet.
.jpg)
