Månad: maj 2010

Tack, kattvänner, som gett mig en tankeställare och jamat ”Bojkotta den där feta katt-kalendern som du skrev om igår!”

Ibland är jag nog lite spontant tanklös, och det är självklart att överfeta katters situation är något som man inte helt utan vidare kan dra på munnen åt! Å andra sidan – jag tror inte att bara rata Fat Cat Calendar 2011 löser problemet. Och dessutom, det finns flera slags ”mediautnyttjande av katter” som kanske faller under kriteriet djurplågeri…

Snarare: Skulle man ha kunnat vinkla detta med en tjocka-katter-kalender på något sätt så att det hjälpt människor att förstå hur illa det faktiskt kan vara när en katt blir överviktig?

Många tror ju att en katt bara äter vad de behöver, men faktum är att katter, likaväl som människor, kan få ett rubbat ätbeteende som innebär att de inte känner när de nått mättnad och borde sluta äta. Det felina matintaget bygger ju på uråldriga instinkter från ett rovdjurs mattillgång, d v s att äta massor när det finns mat och sedan kanske ha liten eller ingen tillgång på föda under perioder med brist på byte.

Om katten levt naturligt med dessa fluktuationer i tillgången på mat, så skulle den aldrig bli fet. Våldsamt feta katter är snarare ett symptom på en brist eller missuppfattning hos kattens ägare att man helt enkelt inte tar till sig att katten mår illa av för mycket eller fel sorts mat  eller övergöder den i all välmening. Mycket sällan handlar det om en faktisk sjukdomsbild hos katten, utan är snarare en välfärdssjukdom som människor orsakar. Ofta spelar ett inaktivt liv in – kastrerade katter rör sig t ex 30 % mindre än okastrerade, innekatter mindre än utekatter.

Tjocka katter riskerar att få diabetes mellitus, njursjukdomar, leverproblem (Fettlever), cirkulationsrubbningar. De kan heller inte hålla sig rena på ett naturligt sätt och får hud/pälsproblem. Belastningen påverkar även leder och kan ge problem med rörligheten. En normalstor katt som väger över 6,5 kilo är faktiskt i riskzonen. (Större raser som maine coon och skogkatt har naturligvis högre vikt.)

Och lösningen på problemet är egentligen enkel: Begränsa kattens kalori-intag och aktivera den mer! Men hur lätt är det? Ofta spelar mattillgången in – det kanske är fler katter i hemmet som för sin hälsa måste ha fri tillgång till mat, eller också står matte helt enkelt inte ut med att ha en till synes svulten katt ylande halva natten. För det mesta går det – men inte utan lite jobbande! – att förändra så att den tjocka katten får en regelbunden men begränsad mängd foder av en lågkalorityp, och att se till att dess aktivitetsnivå höjs. Framför allt gäller det att stå emot en tiggande blick och bedjande tass…

Tips om bra sida att läsa:
Att hantera fetma hos katt

Avalisas katt-ansikte kan du få i 17 olika färger – – alltid matchande!

   
Hm… jag tror jag ska skissa på ett ”Wikki Wallie Face” – det borde bli en storsäljare???!

Otroligt vilken flod av nya kattprylar jag hittar… Det tycks aldrig ta slut!! *spinner*

Varje år har vi fullt av kattkalendrar på väggarna, i köket och i hallen – man kan bara inte låta bli att ta den där Mjau Kattmatkalendern i matbutiken, och så får man kanske någon i julklapp, eller har vunnit någon fin kattbildkalender… Men 2011 års kalendrar finns redan i startgroparna, och jag vill ha varenda en!!!

Vad sägs om en ”Bad Cat”-calendar? Inte för att det finns några riktiga Bad Cats, men humorn kan man behöva? Tanja paxar för den här:

Den här kalendern säger ”The bigger the cat, the bigger the attitude” och det stämmer ju bra!? Och jag lovar – det finns kalendrar med bara vita katter, bara svarta katter, bara tuxedokatter, nyfödda kattungar, maine coons, katter i hattar, perserkatter, sömniga katter… Här är en av mina favoriter:

Zen! Och Proverbial Cat är så vacker att man vill rama in varenda sida:

Du hittar ditt lystmäte av kattalmanackor på calendar.com, jag lovar!

Ibland sker små mirakel… Ibland blir väldigt mycket fel, men ändå rätt… Ibland är verkligheten fantastisk!

Den här katten hittades, tovig och mager, av omtänksamma människor i Älvängen norr om Göteborg och lämnades in till Blå Stjärnan, eftersom de inte kände till något bättre ställe. Där blev tovorna bortrakade på honom och hälsan stabiliserad. Han var ID-märkt men inte registrerad, Blå Stjärnan fick inte fatt i någon ägare trots annonsering, så beslut togs om att han skulle avlivas.

Men då ryckte Katthemmet Tigerharen in och tog i början av april hand om den magra katten. Han fick namnet Aslan och placerades i ett jourhem för att kunna ”äta upp sig”. På hemsidan lades en annons på ”En sällskaplig och trevlig herre som säkert haft ett fint hem en gång.” för vidare adoption.

Men som ni ser på bilden från jourhemmet hos snälla Johanna, så sitter Aslan och funderar intensivt: ”Hur ska jag gå för att hitta hem, bara jag kommer ut??!”

Givetvis kontrollerar Tigerharen och Blå Stjärnan med polisen och andra katthem i Göteborg om de hört någon som saknat Aslan, men utan napp. Det här visar hur viktigt det är att inte bara märka utan också registrera sin katt, i antingen Sverak eller SKK:s register.

Historien om Aslan visar också på hur bristfällig polisens hantering av upphittade djur kan vara. Visst ska man polisanmäla en upphittad eller bortsprungen katt, men det finns inga garantier för att det räcker!

I annan del av Göteborg fanns en familj som sökt och sörjt sin saknade katt Laban hela vintern. Matten Linda berättar på sin blogg: ”I oktober-november 2009 skulle vi åka på semester. Hundarna fick åka på sitt pensionat och kissen Laban skulle till min kompis i Nödinge, på andra sidan älven från oss sett, där han varit tidigare när vi åkt på semester. Allt verkade gå jättebra. Laban gick ur sin transport, gick genom huset och intog läget under sängen, efter att ha blängt bort den katt som låg där. Till saken hör att Laban varit Kung i det huset…. men nu fanns där några små nya fröknar.. så … det passade inte tydligen…. Ja, så Laban bestämde sig för att ’gå hem’! Vid första bästa tillfälle som han fick gå ut .. så stack han!”

Förr hade han skött sig exemplariskt och gått in och ut utan bekymmer i detta hem. Lindas vän var ute och ropade och letade.. satte upp flygblad, och kontaktade t o m en djurpratare, som menade att Laban bestämt sig för att gå hem!

När Linda kom hem efter 2½ vecka var Laban fortfarande försvunnen.
Hon försökte anmäla honom försvunnen hos Polisen men blev bara slussad runt. Via nätet gick inte att polisanmäla och det sista telefonnumret hon fick där svarade aldrig någon trots att hon höll på att ringa regelbundet i en vecka.Linda hittade en hemsida där hon lämnade en efterlysning på Laban, kollade på Blocket och en massa kattställen – men ingen Laban.

Så kom värsta vintern i mannaminne! ”VAR var min kisse??? Var han död? Hade han hittat någon vänlig själ som förbarmat sig över honom?” Linda var fruktansvärt orolig – Laban är en katt som inte går fram till någon ute, så VEM skulle kunna få fatt i honom?

I mars ringde en man från Älvängen som sett en katt som liknade Laban under kyrkan där. Familjen åkte dit upp flera gånger och letade utan resultat. Mannen lovade att fortsätta hålla utkik men Laban sågs inte till något mer.

Men så tidigt på morgonen 28 april pratade en kvinna in ett meddelande på Lindas mobil och sade: ”Jag har sett en annons om en katt som liknar din. Jag hittade din efterlysnings-annons och de är så lika så har du inte fått fatt i din katt tycker jag att du skall kika där!”

Det visade sig att Laban verkligen VAR i Älvängen. Det var Lindas katt som var under kyrkan, men han hade sedan förflyttat sig vidare upp igenom samhället till skolan. Laban hade nämligen nästan hittat hem… Älvängen ligger nämligen i exakt samma höjd på kartan som Kareby där familjen bor. Det var bara ett problem: Den stora Göta älv var i vägen! Laban kunde inte ta sig över!!! Så han stannade kvar i samhället där….

Dessutom, just katthemmet Tigerharen hade Linda inte hittat på nätet… Men det hade andra! Och därifrån rullades allt igång med telefonsamtalet, och tack vare dessa vänliga människor som brytt sig och ingripit, kom katten Aslan-Laban äntligen tillbaka till sitt hem!

Här vilar han ut med nya kompisen Brisa…

Linda skriver: ”Fortfarande förundras jag över att Laban ÖVERLEVT ensam hela denna vinter!!!!! Vill ni hjälpa oss och Laban att visa vår tacksamhet?? Skänk gärna en liten slant i Labans namn till Tigerharens postgiro:  16 07 71-2!”

Så jag säger som vanligt:
– ID-märk alltid din katt, men kom också ihåg att registrera ID-märkningen så spårning av upphittad katt kan fungera!
– Och stöd Ditt lokala Katthem!              =^:^=

Det finns orättvist lite snygga dam-t-shirts med coola kattmotiv… Mern jag har hittat några, man får bara vara beredd på att de inte finns i Sverige… Den här Ninja-katten finns för 16$ hos Zumies.

Cheshire-katten är ett hett motiv i år, den finns i hur många varianter som helst…

Den här är från Miss Selfridge för 20£, och var i alla fall en där den galna katten ”ser ut som den ska”!

Massor av andra Cheshire saker finns också, ringar, smycken, halsband…. *kurr*

Men här är dagens favoriter:

En liten sötnos från Yesstyle… Mjau!

Nästan som en Wikki ser hon ut, vackra svartvita Kiruna som finns i ett stödhem i Umeå:
Det var i slutet av sommaren 2009 som denna 8-10 år gamla kattdam kom intraskande på gården, där hon bor idag i väntan på eget hem.

Katthemmet Tigerharen berättar: ”Vi letade på alla möjliga vis efter det hem som Kiruna måste kommit från men utan att hitta det. Så klart fick hon bo kvar hos oss. När Kiruna skulle kastreras visade det sig att hon har en hjärtsjukdom som gör att hon måste äta medicin dagligen. Att få medicin tycker Kiruna inte alls är något problem och hon kommer gladeligen och säger till om vi inte är tillräckligt snabba med att ge henne den när det är dags. Kiruna är en mycket charmerande och pigg dam som gärna umgås och gossar. Hon är mycket social och vill alltid vara med där det händer saker. Hon bor nu tillsammans med flera andra katter och det fungerar mycket bra.

Vi söker ett hem som har möjlighet att ge denna fantastiska katt den goda omvårdnad hon och hennes hjärta behöver. Kiruna vill kunna vara både utomhus och inomhus men hon tar sig inga längre turer när hon är ute, utan håller sig i närheten av gården.

Kiruna är en helt underbar personlighet. Hon är tydlig med att berätta hur hon vill ha saker och ting och hon är mycket lätt och kärleksfull att bo tillsammans med.”

Kanske Kirunas hjärta klappar för dig??

På en hemlig innergård (i en svensk stad) helt undangömd, glädjande bara ögonen för dem som känner till det, står ett magnifikt kejsarträd, skyddat för vinterköld och havsvindar. Stora matte berättar om det med längtan i rösten…

Kejsarträdet (Paulownia tomentosa) tillhör dessa fantastiska träd som, likt magnolian, blommar på bar kvist nu på våren innan bladen kommer.

Blommorna är enorma, de sitter i stora klasar, och skiftar från violett till ljusblått och turkost ibland, men är mest lila, och doftar sagolikt.

Det finns också ett kejsarträd i Botaniska Trädgården i Visby, för den som är nyfiken… Samt i Kungsparken i Malmö finns det också tre stycken. I mitten av maj brukar de börja slå ut, så du hinner kanske se dem?!

Naturen är fantastisk!

Kan du motstå hans vädjande blick?

Petter finns hos KKS. Det är DIG han tittar på! DIG!!!!

Har ni sett hur det ser ut som vita gräddklickar i skogskanterna? I alla fall här på mina breddgrader… Vitsipporna lyser som vågskum i de bruna fjolårsgrässlänterna, mellan asp och björk. Humlorna jublar!

Mjau, Sippo-tider, det är något helt annat… *kattleende*

Vem vinner i det långa loppet, tror ni? ”Jag pinkar på din kattskrämma!” säger en taleskatt för de fria katterna…

Alvin och hans matte Nina tipsade mig om anti-katt-prylen nr 1 – i alla fall enligt tillverkaren/marknadsföraren av kattskrämman ”MOTAVÄCK” för katt:


Dilemmat kommer när man vill ha sin egen katt i trädgården men inte andras – ? Då återstår endast att välja att ha en döv katt!

*fniss kattfniss* Jag undrar när ”MOTAVÄCK – svärmor” kommer?!