Din Tass I Cyberspace!
Tack till alla som röstade!
Matte och husse har hjälpt oss klä granen så fint så ni kan inte ana! I år sitter det dessutom två stycken pälskulor i den…. Den största är jag. *kattfnissar* Tyvärr vill inte bloggen ta emot bilderna just nu, nånting krånglar – men de kommer senare, jag lovar!
Och så kommer rapport från Stora mattes besök på Djurskyddets katthem i Kälby utanför Eskilstuna också, senare idag! Där finns ett gäng supervackra katter… 
https://youtu.be/eImt22Zw9dc
Skaparkatt, håll din tass över alla dem som längtar hem, längtar hem i julenatten…
Det blir många bilder på den här bloggen, några egna, många andras. Ibland funderar jag på vad som händer med dem sedan… Om några år, kommer allt det här att finnas kvar? Alla tusentals ord jag tassat ned, kommer någon att minnas eller läsa dem?
Titta en stund på den här bilden:
Året är 1925, hela åttiofyra år sedan. Det är den 29e juli. En kattmamma bär sin unge över en trafikerad gata, sedan polisen vänligt stoppat trafiken. Bilden kommer troligen att överleva alla mina egna foton på grund av sitt unika ursprung… och ni som ser den kommer att minnas den!
Harry Warnecke, fotograf på tidningen New York News, fick ett tips om att trafiken stoppats av polisen på en med dåtida mått ”hårt” trafikerade gatan Centre Street för att en kattmamma skulle kunna bära hem sin unge. När han anlände till platsen var hela dramat redan över – men för att få bilden ovan övertalade han polismannen och kattens ägare att återskapa händelsen! Så trots att polisen inte var road, samt att kattmamman försökte slinka över gatan på snedden istället för framför bilarna, plus att bilister tutade ilsket, fick Warnecke slutligen sin bild – på tredje försöket!
Tidningen blev fullständigt överhopad med brev från människor som gripits av bilden och ville ha kopior på den. Och den hjälpsamme polismannen fick några dagar senare rekommendation till högre befattning. Det var medias genomslagskraft på den tiden.
Med andra ord: Bilder är inte alltid så ”SANNA” som de utger sig för att vara…
Den här bilden är också ”fusk”, ett montage.
Vilken av mina bilder i bloggen kommer du att minnas? Kommer någon av dem att finnas om 84 år?
Med Angelas generösa godkännande återger jag här en underbar julberättelse för er kattälskare:
Perhaps if she pushed just a little harder the gap would widen just enough for her to squeeze her way in. She summoned all her remaining strength and was rewarded as the wooden board gave way with a resounding crack allowing her to make her way inside.
Behind her the full moon shone down, its diamond clear light revealing the track of pawprints now frozen into the freshly fallen snow. So many steps had brought her to this place tonight – her journey had been fraught with danger and full of fear.
The little cat had been driven to find shelter by instincts as old as time itself – she knew that she must seek safety for the events yet to come. This had been the compelling force that had brought her through the blizzard – the storm had been relentless with frozen flakes as sharp as needles and winds that had chilled her fur until it stood frosted and unyielding – offering no protection from the bitter cold. Just as her resolve had begun to weaken the clouds had scurried away unveiling the friendly face of the moon whose illumination revealed a small wooden shed almost hidden in the shelter of the silhouetted trees that surrounded it.
Now within the dark interior she paused momentarily, her sharp eyes adjusting to the gloom. Cautiously she sniffed the air; her ears pricked, listening for the slightest sound, the smallest indication of danger…. All seemed safe. Shaking her ice-covered coat she proceeded to search for a place to rest – exhaustion was rapidly approaching, she must be quick. In a dusty corner was a pile of boxes, a little dirty and worn, but just what was needed for her purpose. Pushing open the flaps of the uppermost, she slid gratefully into its confines. There, she quietly curled into a small ball of fur, tucking her nose under her tail for warmth – too weak even to groom herself; she fell into a restless sleep – waiting……
Her short life hadn’t always been like this, once, not so long ago, she had known human kindness and all its security. There had been a home, warmth, food and love – all a kitten could desire. There had been small humans too – they had stroked and played with her squealing with delight at her feline antics. However, as she had grown, their interest had faded – when she rushed to them expectantly, seeking the affection she remembered, she found herself pushed roughly away. Computer games and other toys now held their attention – she was no longer small and cute – just another unwanted accessory in their consumer driven world.
One night she was snatched up from her cosy bed and bundled into a carrying basket – what happened next was beyond her understanding. Terrifying noises, smells and movements surrounded her, then silence. The carrier door was opened and she was tipped out – the noises began again and then faded away. She was somewhere unfamiliar, outside, alone and dreadfully afraid……
She was awakened suddenly from her slumbers by a sharp pain that racked her body, and although startled, she somehow understood that this was supposed to be happening – this was the time she had been preparing for. Sure enough, when eventually the first small kitten emerged she knew exactly what to do and nurtured him and the other three siblings that followed with the greatest of maternal care. There in the darkness was no outward sign of the small miracle that had just occurred but if you had listened very carefully you may have heard the soft, gentle purring of the new mother as she nursed her tiny babies and their minute sounds of contentment as they lay beside her……
“George, you really will have to get started on the Christmas tree soon! It’s well after 9 now and at this rate you’ll still be decorating it on Christmas morning. You promised Lucy that you would have everything ready when she woke up – remember?!”
It was bitterly cold outside now and just beginning to snow again. Large, soft, fluffy flakes drifted slowly down – George pulled his scarf tighter around his neck as he scrunched his way up the path to the shed at the end of the garden. The door complained loudly as it swung open on old rusty hinges, he stamped his icy feet once inside and reached for the light switch. He sighed with relief on seeing the pile of boxes in the corner – he had been worried that the removal men had lost them in transit. Christmas Eve was certainly not the time to move house by choice – but their buyers had insisted they were in for Christmas or no deal!
He gently carried the largest box into the house and placed it carefully beside the majestic fir tree. As he opened the box to begin his task he let out a cry of surprise and delight. “Margaret – come look – you’ll never believe this!” As she stood beside him tears ran down Margaret’s cheeks – “Oh you poor dear thing, you’re so young to be having babies – you’re not much more than a kitten yourself”.
The little cat gazed up at their faces – she had been too weak to run when she had heard the man approach, besides, she never could have abandoned her little ones. So she had lain fearful and silent hoping in her heart that these new humans would not hurt them. As she looked up into their eyes, so full of kindness and compassion – she knew that her wish had been fulfilled and she and her kittens were safe at last.
Later, as she lay purring contentedly with her offspring in her makeshiftbed beside the roaring log fire – she heard her humans talking softly together…… Little did she know that they were discussing the letter that a certain little girl had written to Santa. It only contained one wish:
Dear Santa,
please bring me
a kitten
to love and care for
From Lucy
x x x
No comments necessary…
Kattgodis?
Lika hårig som katten nästan?
Sängkatt! Mjau!
Men tänk om! Män med katter är sexiga!
Om det beror på att katter (På helt felaktiga grunder!) betraktas som enbart mjuka och gulliga, och i sitt bejakande av känslomässiga uttryck anses ”omanliga” kan vara en förklaring. En karl som visar öppet att han älskar katter bevisar därmed att han är säker på sin maskulinitet och – eftersom en katts sätt att visa affektion är mycket fjärran hundars formliga dyrkan av husse – har självförtroende. Som sciencefic-tionförfattaren mr Scalia uttrycker det: ”Cat’s don’t “do” adoration. The man with a cat is comfortable with love and affection that isn’t always on his terms. The man who loves cats is secure within himself, asserting that he is, after all sharing his space with a predator.”
Så den kattälskande man som är öppen med sin relation till sin katt måste vara något av den mest tilltalande varelse en kvinna kan söka – en katts kärlek är nämligen inget man bara får lättvindigt…. Den måste förtjänas varje sekund!
Sedan är vissa katter mer toleranta än andra:
Relationen katter och män hyllas härligt på många sätt. På sajten ”Men an cats” finns den här kalendern för 2010:
..och vi ska definitvt inte glömma den underbara svenska almanackan ”Brandmän med klös 2010” som kan beställas här:
Tufsiga, skygga, sjuka och magra…. gänget som fångar in kolonikatterna i Östergötland gör en fantastisk insats och har nu flera katter inne i trygghet.
Tippen är också infångad och kastrerad. Det visade sig bli en lite ovanligare kastration för det visade sig att Tippen var en Tippan samtidigt – alltså tvåkönad! Jag vet inte hur vanligt det är att katten är en hermafrodit (dubbelkönad). Men operationen blev större på henne/honom då de både tog testikel, äggstock och halv livmoder. Tippen och en katt som kallas Dumlan har fått flytta in i Linas kök.
HJÄLP BEHÖVS!
Gänget som nu räddar den ena katten efter den andra, med mödosamma och frusna vakta-fällan-pass i kölden, behöver hjälp med resurser: Materiella saker som kattmat, transportburar, filtar, matskålar – det kanske just nu inte är så mycket behov av kattleksaker och ”det gulliga” för sådant är de här katterna inte vana vid än, utan mer det praktiska: Mediciner, näringsrik kattmat för känsliga magar, toalådor, klösbrädor…. Och säkert hjälp med fler ”kattskydd” att ställa upp ute på kolonin! Kan du hjälpa till? Kontakta ostgotakatterna@live.se