Modermjölksersättning, pipett eller nappflaska för katt
***
En katthona ska föda sina ungar mellan 58:e dygnet och 71:a dygnet, annars kommer de få mycket svårt att överleva.
Var beredd från 63:e dygnet
De flesta får på 65:e dygnet
Kontakta veterinär senast på 70:e dygnet, tidigare om hon verkar ansträngd eller får illaluktande flytningar.
***
Idag händer det! Hur vet man?
* Hon kommer och hämtar dig! …eller kommer att på alla sätt klargöra för dig att: ’Just nu är hon hela din värld och inget annat är viktigt’. Du kommer inte att missa det!
* Kroppstemperaturen sjunker en hel grad 12-24 timmar innan
* Magen blir mjuk och sjunker… och honan ser plötsligt mycket smalare ut (oftast 1-2 dagar innan)
* Hon tvättar sig ofta i stjärten
* Honan blir orolig och man kan se de första värkarna genom lätta sammandragningar
***
De flesta honkatter föder själva, men vill att matte eller husse ”håller tassen”. Att du finns med och sitter bredvid känns tryggt för de allra flesta honor… och det är viktigt att du själv är lugn och inte blir stirrig, eftersom det bara inverkar negativt på kattan.
***
Anteckna löpande under förlossningens gång vad som händer och när (t.ex. ’6.15 vattnet går’, ’6.30 krystvärkar börjar’ osv…).
Sådana anteckningar är ovärderliga om man måste kontakta veterinär. Det kan också vara bra att ha klockslagen uppskrivna eftersom man gärna tror att det har gått längre tid än det i själva verket har… när man sitter där och väntar.
***
Själva förlossningen börjar med att honan får sina första sammandragningar, bestämmer sig för var hon skall föda och lägger sig där. Man ser på andningen att det är på gång och ansiktsuttycket är på samma gång koncentrerat och frånvarande. Vartefter som det närmar sig kommer det klar eller lätt blodig vätska från slidan.
***
Sedan kommer de riktiga krystvärkarna. Vid de riktigt starka värkarna kan man se fosterblåsan och då tar det bara ett par krystvärkar till och kattungen är född.
***
Varje unge ligger i en egen fostersäck och fostervattnet avgår för varje unge. Ibland händer att ungar föds ’i påsen’, dvs. att fostersäcken inte har brustit. Det är inget onormalt även om det är ganska ovanligt.
***
Sitt på händerna om du inte kan låta bli mor och ungar, du skall bara finnas till hands ”om” något händer. Moderkakorna kommer ut förr eller senare – ungens rörelser/sprattlande stimulerar till värk som trycker ut den.
***
Vissa honor kan bli väldigt oroliga strax innan en unge ska födas. De kan hoppa upp ur lådan, springa omkring och t.o.m. rulla sig. Detta beteende brukar oroa oroliga uppfödare som förväntar sig att kattan ska ligga prydligt i sin låda, men det är faktiskt helt normalt. Hindra inte honan från att röra sig! Genom att springa runt och rulla sig kan hon ändra läge på ungarna i magen om de ligger lite fel…
Andra honor hoppar ur lådan och sätter sig på huk för att pressa fram ungen… vilket också är helt normalt.
En del honor försöker ’springa ifrån’ obehaget och kan tappa ungen någon helt annanstans än i lådan.
Under alla dessa situationer är det viktigt att matte/husse tar det lugnt och följer efter kattan utan att hindra henne. Försök aldrig pressa ner henne i lådan och tvinga henne att uppföra sig som du vill. Hon vet bäst själv!
***
När en kattunge är född brukar mamman slicka rent den och bita av navelsträngen.
***
Om inte mamman slickar rent ungen tillräckligt (nästa unge kanske redan är på väg) så får man själv ta bort alla hinnor från kattungens ansikte. Det är viktigt att kattungens andningsvägar är fria. Om en kattunge har svårt att andas måste man slunga den tills den andas själv.
***
När honan navlar av börjar hon alltid vid moderkakan (ofta äter hon upp den) och tuggar sig närmare ungen utefter navelsträngen. Moderkakan innehåller en hel del näringsrikt blod och genom att pressa ihop den (vilket sker när honan tuggar på den) så pressas allt detta blod genom navelsträngen och in i ungens blodomlopp.
Det bästa är ju om honan biter av navelsträngen men det gör inte alla honor. Då är det näst bästa att nypa tag om strängen tills blodflödet i den avstannar och sedan att ta av den med naglarna, eller en sax om den är svår att få av. Då kläms blodkärlen ihop på samma sätt som när honan gnager och blödningsrisken minimeras.
Klipp inte för nära mot magen då det kan innebära att ungen förlorar mycket blod. Man kan se på navelsträngen var man skall klippa av, det blir som en bredare bit ca 2 cm från magen.
Klippa skall man heller aldrig göra för tidigt för då kan honan få svårt att få ut moderkakan. Ha tålamod tills moderkakan kommit ut och om honan då inte visar något intresse för att bita av den, då först kan man klippa av den (man ser det på henne med en gång).
Obs! Använd steriliserade verktyg (koka i vatten en liten stund) för undvikande av infektion och man måste givetvis ha helt rena naglar, det är jätteviktigt!
Om ungen blöder när man knipsat av strängen kan man ta en liten garntråd och knyta runt så den inte blöder ihjäl.
***
Efter kattungen ’föder’ honan fram moderkakan och sedan äter hon upp den, vilket är bra eftersom den innehåller näring (honan kan få lättare diarré). Antalet efterbörder måste stämma med antal kattungar… ring annars veterinären!
***
Kattungar kan födas både med svansen eller huvudet först.
***
Om ungen inte andas och förefaller livlös
– Tag bort fosterhinnorna
– Klipp av navelsträngen
– Ta en tunn frottéhandduk och torka ungen framförallt runt näsa och mun
– Öppna munnen på ungen och dra ner tungan från gommen så att andningsvägarna blir fria
– Slunga ungen
– Efter varje slungning torkar man bort fostervätska från näsa och mun
– När man tror att man fått bort all fostervätska fortsätter man med att torka och massera ungen. Man kan också pressa rytmiskt på bröstkorgen och ev. ge konstgjord andning.
Ge aldrig upp för lätt!
Många ungar förefaller helt livlösa när de kommer ut men hämtar sig förvånansvärt snabbt!
***
Om en unge fastnar
En unge som kommer framlänges fastnar mycket sällan. Om så skulle ske är det ändå inte så farligt eftersom ungen kan börja andas så fort den har huvudet utanför moderns kropp.
Om ungen däremot kommer baklänges och fastnar på halva vägen kan man behöva ingripa.
– Nyp ett stadigt tag i ryggskinnet på ungen, gärna med en handduk emellan för att få bättre tag (ungen är ju våt och slipprig). Nyp ett rejält tag! Ungen skadas inte av detta grepp… på sin höjd får den ett blåmärke… Genom att ta i huden skadar man inte något inre organ vilket man lätt kan göra om man tar om hela kroppen. Det är absolut förbjudet att dra i bakbenen!
– Dra utåt, neråt i takt med honans värkar. Försök inte dra när hon inte krystar! Var noga med att dra i rätt vinkel även om honan ligger ner.
Ungar som suttit fast, kortare eller längre tid, bör alltid slungas… eftersom de praktiskt taget alltid har dragit i sig fostervatten.
***
Tiden mellan ungarna kan variera kraftigt. En del honor vilar upp till ett par timmar mellan varje unge… medan andra föder i rask takt.
***
Plocka inte bort ungarna från mamman utan försök få igång ungarna att dia så snart som möjligt. Diandet stimulerar produktionen av hormonet oxytocin som i sin tur stimulerar värkarbetet.
***
Om något är fel under födseln bör du kontakta veterinär
Kattförlossning 
