”Ni är lyckliga ni missar som inte vet någonting” säger matte, och vi försöker att jama uppmuntrande till henne. Vi har ju ändå hört vad hon och husse pratat om: Kissen som blivit påkörd och dödad borta vid Lidl. Som matte tagit vara på och skall begrava i morgon…
Kissen har tassat vidare nu, matte, till det eviga livets katt, där alla änglakatter leker. Den har tassat genom Bortom-Livets grind, till platsen där det inte finns hårda bilar och där inget gör ont! Matte, jag kan torka dina tårar med min päls!
Husse och matte hade varit på Eurostop och handlat, och på promenaden hem fick de se några killar stå och titta på en kisse som låg vid vägen. Matte kan aldrig lämna en sådan plats, hon vill alltid se om det finns liv att rädda. Men det gjorde det tyvärr inte. Den brun-svarttigrerade kissen levde inte. De vita tassarna skulle inte springa mer.
Katten låg alldeles vid infarten till Lidl i Vivalla, och en kvinna stannade genast med sin bil och frågade hur det var med den. Mattes tårfyllda ögon räckte. ”Åh, hade den varit vid liv så hade ni fått skjuts till veterinären!” sa hon vänligt. Tänk vilken bra människa, som tog sig tid att stanna mitt i fredagsrusningen och vilja hjälpa till! (Vi tänker väldigt tacksamma uppskattande tankar om henne!) Men tyvärr fanns det inget att göra.
Mer än den sista tjänsten – att låta katten slippa ligga som kråkmat vid vägen, ta hand om kroppen och begrava den, och att försöka hitta någon som katten kanske tillhört. Matte ska försöka ordna det på något bra sätt, annons på katthemssidan och sånt. Hon tänker sorgset på den som kommer så mycket att sakna en omärkt vacker bruntigrerad katt med vita tassar och vit haklapp…