Månad: augusti 2008

Senast de var ute på grillkväll så klappade hon vattnet…

…och rökte husse. Eller hur det nu gick till. Jag fick ju inte följa med, för jag kunde bli uppäten av de Svartån-degenererade stridsÄnderna….

…och överskottet på böcker skall packas ned i lådor. Som garanti för att allt ska bli bra packat så har jag testat och utvärderat alla de tomma lådor åt henne.

De här som det varit skrivarpapper i är bekvämast!

Jag blir som en älskad men sällsynt gäst och Ville frågar vart hon tagit vägen, hans buskompis, när stora matte kommer hem utan den svartvita flickan. Och Mjurre som är så blyg, han går till alla ”Wikkiställena” och nosar. Tänk att jag, som aldrig varit välkommen i en kattflock förut, plötsligt tillhör två stycken ”kattflockar”; min egen flock med matte och husse, och så stora mattes flock på landet – med henne, stora husse, deras 4 katter, samt också min matte och husse, som också hör ihop med storflocken. En härlig känsla!

Ville och Mjurre, jag kommer snart tillbaka!

Så arg så jag klöser…. fast på min klös-stolpe för säkerhets skull. För vem har hittat på detta dumma väder?

Just när husse och matte och jag klätt på oss allt gå-ut-jox som byxor, jackor och selen, då blir det värsta stormen och allt…  jag var så arg så jag grät: Det var ju livsfarligt att gå ut!

Kära SMHI, jag ska be å få beställa bättre väder genast!

Ett av mina inlägg ligger publicerat 6 gånger fastän jag bara lagt upp det en enda gång. Och när jag försöker ta bort de felaktiga inläggen så händer ingenting, men de ser ut att bli utkast. Istället försvann inlägget om att husse och matte äntligen var hemma igen, det från i måndags kväll. Har bloggen fått sommarsjuka?

Tasskram Metrobloggen, krya på dig!

Eh innan jag tuggade av snöret och den tappade ögonen?!

Men jag måste ju visa vem som bestämmer!

Jag har levt ett ganska tufft liv och haft många hem fastän jag bara är två år. Så jag blev väldigt orolig när det började packas väskor och donas då för en vecka sedan när husse och matte skulle resa på sin semester. De hade visserligen berättat för mig att de skulle bort ett tag och att stora matte skulle ta hand om mig på bästa sätt, men jag blev så orolig… Försökte gömma mig i deras resväska och packade ned mina egna saker så de skulle förstå att jag hör ihop med dem, de är MINA människor.

Men stora matte körde dem till tåget och kom tillbaka själv, det kändes konstigt. Jag fick krypa in i reskorgen och resa ENSAM till landet. Men där hade jag ju som sagt en fantastiskt skön vecka och hade underbart kul med fria tassar i gräset.

Här leker jag tittut i köksfönstret med Mjurre.

Sedan åkte jag med stora matte tillbaka hem till MITT hemma, men husse och matte hade inte kommit tillbaka, och jag letade i alla vrår efter dem. Stora matte sade att vi skulle göra fint åt dem som överraskning, så vi körde tvätt och planterade blommor till balkonglådan och pysslade en hel dag. Den natten sov jag med nosen i stora mattes hand och det fick duga. Annars var det skönt att kunna krypa upp i sitt torn igen också…

Stora matte kammade mej väldigt fin och jag fick ha mitt örtdoftande halsband kvar på mig, överallt i lägenheten var det putsat och fejat. Och så kom dom! MATTE OCH HUSSE KOM HEM TILL MEJ!

Fattar ni hur mycket spinna det finns i en liten svart vit katt? Jag har pjurrat all kärlek jag kan på mina människor nu så de håller sig hemma i fortsättningen. Om nätterna slår jag tassarna runt och stoppar in nosen i mattes hand så jag får sova nära nära, och hon kan känna hur jag vibrerar av lyckligt kurrande.

Sen blev det en massa väskpackande igen, så jag gömde mej förskräckt allra längst in under sängen. Jag vägrar åka bort nåt mer! Men det var som tur var bara stora matte som tog med sig en massa onödiga prylar från vårt förråd plus de tomma resväskorna. Så här sitter vi och vinkar hejdå till henne:

Puh nu är allt i sin vanliga trygga lunk igen, husse matte och jag. Så här vill jag att det alltid skall vara!

Det blev ett himla kattrafsande i stora mattes hall idag när jag kom in med min fångst:

…och jag är så stolt!

Först bet jag ihjäl jättegräshoppan, och sedan lekte jag ordentligt med den

så jag fick fnatta lite av lycka…

Man måste ju få fira sin triumf!

Sen hoppas jag ni inte blir försrkäckta, men jag är ju katt…

…så jag åt upp den!

Yes jag är en riktig jägare!

Madame och Neko har varnat mig för att nosa för nära på bumsiga humlor – jo då det vet jag att de kan ”brännas”, så jag är försiktig.

Men vet ni att lurviga larver som verkar så pälsigt mjuka är absolut ännu värre än humlor att tassa på? Den här gräsulvlarven är en av dem man INTE ska plocka upp och klappa!

De små hårstråna fixar var och ett som ett getingstick ungefär och för små barn med allergi är de en farlig lekkamrat! Den ser ju så oemotståndligt gosig ut. Matte gjorde det misstaget en gång och hon kan berätta hur det kliade.

Då är det bättre att klappa mig!

Jag har hittat en liten mystisk träbro som leder till ett spännande hål:

Ville säger att hans husse gjort den åt honom…

…och vad finns där innanför hålet?

Jo här kommer man upp på vinden över vedboden – ett litet prång med sovplatser för utekatter och andra djur som vill ta skydd.

..och så kan man klättra omkring i vedhögen på insidan och komma ner i ett nytt ställe! Praktiskt!