…håller tassarna för att IDAG ska min blogg få vara med… men det är tydligen min tur i morgon eller i övermorgon. Spänningen har skapat tillräckligt med statisk elektricitet i min päls att driva mattes dator! (Om den fungerat)
Egentligen skulle jag skicka en tröstande tass till alla dem som blivit utröstade redan. Ja, jag tror att jag gör det.
Det är så mitt hjärta fungerar. ”En kattjävel ska inte blogga” har jag läst i kommentarer. (Ja jag blev lite ledsen. Kan en bebis, en lastbil och en korp blogga, så kan väl en katt?) Men jo jag tänkar fortsätta sprida mjuka vänliga tassar i den här bloggen och runtom i nätvärlden.
För det spelar ingen roll hur små vi är, bara vi använder våra liv till att göra något bra, även om det är i mycket liten skala. Och gör tillräckligt många krafter var och en små goda ting, så kommer vi att i det långa loppet att förändra världen. Då finns det en mening med det, då finns det hopp….
Silkestass på er! Wikki
