Kattlogik

Ingen katt har nio svansar.

En katt har en svans mer än ingen katt.

Då måste en katt ha tio svansar.

Ja ja, jag skojar bara. Jag vet att det är både slutlednings- och syftningsfel. Men det  var så kul tanke.

Tass på er!

Jag kom just på varför det är så skönt att vara katt!

Människors inrutade liv – scheman – kalendrar – vara här, vara där – göra si, göra så – gå upp i tid, sova lagom – jobba – skola – hämta ungar på dagis – handla och laga mat – fixa fixa – stress – hyperstress – laga bilen – slut på pengar – bråk med svärmor – ut med gänget – hinna hit, hinna dit – kanske måste, måste, måste – brist på tid? Känner ni igen er?

Jag är katt. No plans – no problems. Bara är.

Du kanske skulle prova?

Tass på er!

Take me home

…I’m too cute to stay out!

eller som det står på mattes dörrskylt som hon tänker sätta upp ute i trappuppgången:

Om jag är INNE ska jag inte UT – om jag är UTE så ska jag IN

i fall jag skulle vara på rymmen… men jag är ju klokare än så!

_grind_

En bra och luftig kattlucka ger jag här exempel på!   =^:^=

Katten Klok och Katten Kork

Det är en exceptionell skillnad på katt och katt, säger matte. Och Stora matte säger att min hjärna måste vara utrustad med en extra processor pga allt jag klurar ut, hittar på och undersöker. Och så blir jag jämförd med den senares katt Tanja.

Tanja är mysko. På skoj säger de ”En blondin i kattformat” med antydan om att hon skulle vara blåst, snygg och söt. Men med oss katter kan det vara så att vi döljer ett extremt intellekt bakom en nonchalant air av lättja och ointresse – mest för att se till att någon annan gör det tråkiga jobbet.

Så vi blir jämförda, Tanja och jag:

  • Tanja ställer sig och jamar på väggen var som helst när hon vill ut, istället för vid dörren.
  • Jag öppnar alla dörrar som inte är låsta. Skåpsluckor är en baggis: Man lägger sig på rygg under sockeln, sätter tassarna under dörrkanten – öppet!
  • Tanja skakar av tassarna noga (i alla fall tre tassar) INNAN hon går UT genom dörren
  • Tanja försöker se ut genom rullgardinen hur länge som helst innan hon fattar att den är nere
  • Jag försöker ställa om persiennerna
  • Jag försöker lista ut vad som finns bakom nästa vägg, räknar ut var det finns dolda rum, har ett oerhört lokaluppfattningssinne
  • Tanja kan gå vilse på verandan
  • Jag hittar hem från en busshållplats fast jag bara tagit mig dit buren i transportlådan
  • Om vi är ute och går så stannar jag under vår balkong och visar matte att jag funderar på hur jag ska kunna ta mig upp och in den vägen
  • Tanja reagerar på sitt namn om man skakar på godisburken samtidigt
  • Jag vet direkt när man pratar om  mig och lägger mig i konversationen

Men jag gillar Tanja i alla fall. Jag får ju vara i hennes hus ibland.

Att fånga ett öga

– nu menar jag inte ”Jag kör klorna i ögonen på dej” med tanke på våldsamheten i föregående inlägg – utan mera milda ”Fånga din uppmärksamhet”!

….det tycks vara en konst i den högre skolan, vid min Tass!

Men när jag är ute och går med matte i koppel – hon inbillar sig att det är HON som går ut med MIG, fast det är ju precis tvärtom – så kan jag lova att jag får uppmärksamhet! Och beröm, wow, folk blir alldeles lyriska (Visst det är sant min skönhet spelar förståss också in) över vilken väluppfostrad duktig kisse jag är o s v. Fast jag gör helt självklara saker. För en katt i koppel.

Om alla innekatter fick en möjlighet att lära sig hur trevligt det är att ta ut matte eller husse på promenad i koppel, så skulle de göra det.

Men vill jag bli sedd på en blogg då krävs tydligen andra metoder. Och jag begriper mig inte på hur det fungerar. Ska man behöva posera som nakenkatt?

Skrev 30 blogginlägg igår om kattsömn

…så är det konstigt om man är lite trött idag?

Nu får jag försöka skapa lite substans i mitt bloggande och inte bara lägga upp charmiga bilder på ännu charmigare snarkande pälsmonster (inkl mig själv – vinglös tandad pälsskata med klor!).

Det klagas nämligen över lag på att bloggar och folk som bloggar inte har något innehåll, ingen mening och ingen verkan. Klagomålen kommer troligen från någon avundsjuk pretentiös person som försökt blogga – d v s skrivit ETT inlägg med troligen ÖVERKVALIFICERAD KVASIFILOSOFISK text – och så har ingen läst det. Till skillnad från de vällästa modebloggarna och annat.

Men alltså, måste man ha mål och mening i allt? Kan man inte bara slappna av och ha kul?