Månad: mars 2008

Från den ena balkongen till den andra

Tänk egentligen att jag spanade in min matte och husse från grannbalkongen. Och tänk egentligen att jag föddes bara några kvarter bort, flyttade mellan åtskilliga olika hem (ända till Skåne faktiskt och tillbaka) och till slut hamnade här, på det bästa ställe man kan tänka sig!

Matte och husse har alltid älskat katter, säger de, och det kan jag ju förstå, särskilt matte som har en egen kattmamma som fostrat henne. Så när de upptäckte att det kom en vacker liten svartvit kattflicka (Det var alltså jag!) till grannbalkongen, så kikade de extra mycket på henne…

_spana

På den tiden hette jag ”Godis” och de ropade på mig med sina snälla röster ”Hej Godis!” – jag försökte hitta på ett sätt att ta mig över till dem men det gick inte för det var nät runt balkongen.

Men sedan när de fick veta att det inte fungerade så bra mellan mig och katterna i den andra familjen plus att allihop skulle flytta, ja då tog det inte lång tid för dem att bestämma sig för att ta hand om mig, vilket jag är oerhört tacksam för.

När jag kom till matte och husse så kände jag dem ju redan ganska bra efter allt prat vi haft mellan balkongerna!

Och nu – nu har jag det så underbart bra! Tänk vad en flytt till nästa balkong kan innebära….

Tass på er!

Att älska sin matte och husse

Nu är jag riktigt orolig igen. Tassar på tå runt mina människor. För dom är inte riktigt som dom ska. Utan hängiga och matta och trötta. Jag märker att det är nåt som är fel… Inte ens solskenet har lockat ut dem idag.

Det heter förkylning, säger matte. Och när sånt kommer, då är hon dels sjuk själv, dels orolig och bekymrad över hur husse ska klara sig igenom att bli mer sjuk, han har ju ont och jobbigt redan som det är…

Jag lovar, jag ska vara så snäll mot dem som jag bara kan!

Får katten gå på bordet?

Jag får höra att jag är bortskämd och dåligt uppfostrad som får sätta tassarna på bordet och röra mig fritt i lägenhetens alla vrår (Utom högst upp på bokhyllan…). En del tycker att katter får inte vara på köksbänken, på matbordet, på soffan, på sängen…. Ja men vad ska de då ha katt för?

Att neka en katt möjligheten att klättra – i synnerhet en innekatt som redan är begränsad i sitt val av miljö – det vore väl att missunna den ett av livets glädjeämnen?

Smutsigt snuskigt säger några. Man vet aldrig var kisse varit med tassarna. Då ska jag bara berätta för er att en katt är 100 ggr renligare än en människa! Katten (om den är frisk) tvättar sig nämligen väldigt mycket under sin vakna tid.

_631

Titta bara på min vän Mjurre här! (Som dessutom FÅR vara på köksbordet!) Vilken människa skulle, enbart med sin TUNGA!, kunna hålla det vita skjortbröstet så här rent? Alltid?

En frisk katt är aldrig smutsig och luktar aldrig illa. Det är mer än man kan säga om somliga människor!!!

Mitt drak-jag!

På Quizilla har jag fått min egen drak-identitet bekräftad:

You Are A Black Dragon,you live in recluded mountains or marshes, occasionnaly in deeps forests. You are very smart, and you rather use your brains before attacking. You rarely speak to humans, but when you do, you speak perfectly any language. You are very good at occult arts and often use magic. You would rather have nothing to do with humans, but will be of great help if you do. You are very fierce about the violation of you territory. Unfortunatly, you are quite unstable, maybe chaotic. You can spite acid.
stone: onyx
quote: ”What a splendid head, yet no brain. ” from Aesop
you control: darkness

Jag är INGEN hund!

Jag är en katt som tycker om att gå ute i koppel. Om det är någon som släpas på, så är det jag som drar omkring på husse och matte. Det är jag som bestämmer vart promenaden skall leda, och det är jag som beslutar när det är dags att gå hem.

Och jag hittar hem. T o m från ställen dit jag inte gått själv!

När vi åkte tåg hem från mattes föräldrar och tagit buss sista biten hem, så tyckte jag att bussresan var jobbig, så matte satte på mig kopplet och släppte ut mig ur transportväskan så fort vi klivit av bussen. Och gissa om hon och husse blev förvånade när jag styrde stegen raka spåret hemåt, utan att tveka, ända till vår hemmaport! Jag hittade dit, fastän jag inte fått gå vägen själv utan bara blivit buren den i min resekorg. Katter kan sånt!

Och en sen kväll var jag ute och gick med Stora matte i vårt område. Hon är lite hopplös på att hitta, så då sa hon ”Gå hemåt, Wikki!” och jag drog iväg. Hon fick halvspringa efter mig. Ja vi sprang om en yngre man mellan port 9C och 9D, han sneglade lite på mej och trodde det var en hund som kom farande, men sen tittade han bättre och nästan studsade ut på gräset av förvåning ”Men vad i??? Det är ju en katt i koppel!? Jag tror inte mina ögon?!” och Stora matte skrattade åt hans chockade min och sa ”Nu fick han nåt att berätta för sina barn när han kommer hem!” för jag sträckte upp svansen och gick riktigt elegant och stolt med mitt koppel i en prydlig ”så här går man fot”-båge ända fram till min port!

En katt i koppel, det är jag!