Innan Stora matte åkte hem till sig efter styrelsemötet igår, så åt hon lite av husses goda pasta med baconsås. Därefter tog vi en nattlig kattlig promenad! Ni anar inte (Om ni inte är utekatter med fri tillgång till ute dygnet runt!) hur mycket goda dofter det är om natten och hur mycket krispigare gräset smakar när det är daggvått! Jag patrullerade av hela gården framför vår huslänga och brydde mig inte ens om ett milt duggregn.

Men sedan stötte vi på en LÄSKIGHET! Det skramlade till vid bortersta porten mot lekparken och sedan brummade en moped igång! Alltså, är det något jag är livrädd för så är det skramliga knattriga fordon – fastighetsskötarens lilla elbil med rasslig vagn efter, gnissliga cyklar och ettriga mopeder. Någon gång i livet har jag lärt mig att akta mig massor för dem, så vad händer: Jag rusar till min port och kurar in mot dörren och vill bara HEM, IN och till TRYGGHETEN!
Det kan vara svårt att ana att jag, som är så tuff annars, blir så rädd!

Hur svår ska tillvaron ute då inte vara för en katt som är SKYGGIS?!! 

Och när ska den rädslan bli ett argument – inte ett hinder – för att hjälpa dem att komma in i värmen och tryggheten?

Nu går det inte att ladda upp bilder. Suck…
Återkommer när det rätat ut sig – skulle ju visa hela JulTasseri T14-paketet!
Håll ut – det kommer! ♥

Med den här sköna stilen måste han nog snart charma någon för adoption?!

Lill-Pysen finns på Örebro katthem! ♥

I kväll är det styrelsemöte på katthemmet i Örebro och jag ska skicka med matte och Stora matte en viktig hälsning till alla dem som deltar där… Jag är därvid taleskatt för alla katter på katthemmet med dessa ord:

KOM IHÅG ATT NI ÄR ALLT VI HAR!
Utan er som ger av era hjärtan och av er tid och av er kärlek skulle vi katter inte finnas, vi skulle inte ha mat i magen, trygghet eller hem!
Utan er insats av ideellt arbete, utan era gåvor och utan ert engagemang skulle inte katthemmet eller föreningen heller finnas…
Vi hemlösa katter behöver er! Det finns ingen annan som värnar om oss små, som saknar röst och status i samhället.
Ni är Hoppet för oss! Ni är Chansen och ni är allt vi har!

Våra liv hänger på det ni gör för oss! Våra liv beror helt på det ni åstadkommer – här på katthemmet, i jourhemmen och i vardagen och verkligheten. Så tänk på hur VIKTIGA och oumbärliga ni är – och snälla, fortsätt kämpa för oss! NI ÄR ALLT för oss!

Tack för att ni finns och för allt ni gör! *kurrar*

I morgon kan jag jama mer om mötet! Tass på er!

Katten med det buttra utseendet heter egentligen Tard eller Tardar Sauce – och är faktiskt en flicka! Men hon är mer känd som ”Grumpy”:

Det blev en formlig internetstorm när det första fotot visades på Reddit. Många trodde bilden där var photoshoppad (Digitalt bearbetad) men några filmer på Youtube motbevisade den saken.
httpv://youtu.be/SSq1a2hDSh8
Faktum är att Grumpys mamma är en helt vanlig sköldpaddsfärgad katt och den misstänkta pappan en grårandig herre. Brorsan Pokey är helt svartvit och så vitt matte/husse vet så finns inte några maskade katter i grannskapet, så hennes utseende är ett mysterium!

Nu har Grumpy en egen hemsida och en webshop inriktad på att samla in pengar till katthem och en enorm skara fans som skickar henne underbar FanArt! Den här teckningen har gjorts av Gaston Zulbeida:

Mjau det skulle onekligen vara häftigt att bli avporträtterad så där! *blink*

I många år nu har Kattens Dag firats den första helgen i december, och så sker även i år! Hos oss i Örebro betyder det att ”mitt katthem” ska vara med och ha aktiviteter och visa katter i två djurbutiker i stan, Arken Zoo och Pet Products! Jippiiii vad kul det ska bli!

Alltså lördag 1/12 samt söndag 2/12 – jag återkommer med mer detaljer!

Du kan hitta INFORMATION om vilka butiker som har Kattens Dag HÄR – det brukar vara roliga tävlingar, erbjudanden och fina missar att träffa! Kom du också!!!

 

Enligt lagen får du ha maximalt 9 katter utan att ha tillstånd och godkänt kattverksamhet. Hur har man kommit fram till den här gränsen på just NIO stycken kan man undra? En del människor har fullt upp med EN katt och andra klarar tjugo utan problem… Hur ska då en djurskyddsinspektör kunna bedöma vad som passar en men inte en annan?

Någonstans har också vedertagits en gräns på 3 månader som acceptabel tid för att ett katthem att få en katt utadopterad. I vissa delar av landet gäller det skygga katter, i andra gäller det alla katter. En del sätter 3månadersregeln som gräns för kattens socialiseringsframgång. Lyckas inte någondera så ska katten avlivas. Varför? Katten väntar gärna en stund till om det är vad som krävs för att få ett nytt gott hem!

Jag kan komma med många fler exempel på tillämpning av djurskyddslagen som inte har minsta stöd i någon enda paragraf eller heller i någon relevant forskning…

Det skrämmande är att Länsstyrelsens hejdukar inte EN ENDA GÅNG värderar den enskilda kattens behov ”sett utifrån kattens egen synvinkel och situation” – d v s att en katt som tillbringar 3 månader eller mer på ett katthem är fullständigt ointresserad av tidens gång eller kanske mängden kvadratmeter den har att röra sig på över tid. Katten lider inte på något som helst sätt av att vara inomhus, tillsedd med mat, vatten och vård. Allt katten vill är att överleva och må så bra som möjligt – och den anpassar sig till givna förutsättningar tämligen pretentionslöst.

I värderingen av kattens liv på katthemmet måste man väga in en jämförelse med hur kattens tidigare situation varit (Utomhus, utan tillsyn, sjuk, svältande, misshandlad!!!) och det som Länsstyrelsen vill begränsa till 3 månader är i kattens ögon vistelse i ett himmelrike!!! Det må vara att katten kanske visar sig skygg eller osocial med människor, eller upplever en tids stress tills den anpassat sig – men det betyder inte att den LIDER! Alla katter vill inte vara knäkatter, men detta kynne är ingen sjukdom, bara ett ställningstagande baserat på livserfarenhet. (Och som vi så väl vet: Plötsligt vänder det och skyggis blir tryggis – det är väl värt att vänta på!)

Allt Länsstyrelsernas djurinspektorer ser är det självförgyllda värdet i sina egna självskrivna paragrafer, inget annat, de går före själva livet! Och utefter det döms friska välmående katter till döden. En ironisk bitterhet att detta kallas djurskydd! Frågan måste ställas: När ska någon inom myndighetens egna led vakna upp och se paragrafrytteriet med öppna ögon och vad det leder till?

Hur ger vi dem väckarklockan?!

Matte var och köpte en ny fräsch full säck med min goda mat i söndags. Och vad tror ni hon gjorde? Hällde den i en plåthink och tryckte på locket! Kvar i skålen med torrfoder ligger de sista trista kulorna från förra kattmatssäcken. Ska det vara så?

Önskar att jag kunde öppna saker så här elegant:

Min mage kurrar ju av hunger!

Någon snäll kattvän har satt in en slant på SnuffeFonden men som avsändare står det bara ”NosPuss”! Undrar så vem den hemliga vännen kan vara! Tack i alla fall!

Ända sedan starten har Örebro katthem numrerat sina intagna katter i en lista. Genom åren har den vuxit sig allt längre och idag är katten Zanna den 3 333e katten hos ”mitt” katthem! Visst är det häftigt! Så här ser Zanna och systern Zoe ut:

Båda är ett par härligt gosiga tjejer födda sommaren 2011 som nu bor i jourhem och längtar efter nytt hem!