Månad: december 2013

Äntligen får vi ordning här i bloggen, som strejkat av och till hela dagen, och kan öppna lucka nr 22:

Här är jag, glada Wikki, som jamar ”God Jul!” och räcker över min och Hittekattsbandets julgåva på 500 kr till kattpensionären Nisse hos Ronnebys hittekatter! Det var alltså en äkta TomteNisseKatt den här gången! Tass på er!!!

Förlåt att du fått vänta så länge, söta TomteMisse!

Jag får ett meddelande ”Anslutningen avbröts. Möjligheten att spara har inaktiverats tills att du är ansluten igen. Vi tar en backup av detta inlägg i webbläsaren, för att vara på den säkra sidan.” och det går inget vidare att lägga upp bilder. ”Väntande katt” får verkligen vänta idag! Suck…

Vet ni vem Honken är?! Alltså – jag menar INTE hockeyns Honken, utan katthemskatten Honken!  Han beskrivs så här: ”Honken är en lite luggsliten herre som nog gått på luffen
länge. Han är väldigt kelig och mysig men kan vara lite blyg i början. Honken vill gärna ha ett hem på landet, helst som ensamkatt.”
Nu öppnar vi lucka nr 21 och avslöjar var dagens väntande katt Honken finns:

Maju, ni har alldeles rätt: Det är härliga Gotlands Katthem som tittar fram och tar emot dagens JulKlapp på 500 kr från mig och Hittekattsbandet! God Jul allesammans!

httpv://youtu.be/ekGDWdyrvyA

Jag ska nog hitta dem!

Det verkar som att några genast hade koll på vilka som dolde sig här bakom lucka nr 20 när vi presenterade dagens väntande katter, Brunis och Banditen!

Mjau, det är vännerna Östgötakatterna som vi nu önskar en God Jul med hjälp av Hittekattsbandets och min lilla JulKlapp på 500 kr! *svansdans runt granen*

På Örebro Katthem hänger ett guldinramat porträtt av en stilig gammelkatt med opalskimrande ögon. Det är vi extra vördsamma inför, för det berättar hur man kan finna en katt på de mest oväntade sätt – en katt som kan vara mer än vad man anar!

Han hette Benke, den noble gamle herrn, och historien om honom börjar för många år sedan… Det var sommaren 2006 som Benkes matte och husse gick bort, och Benke började söka sig ett nytt hem. Han behövde inte flytta så långt, bara så där 50 meter, för att hitta och adoptera en ny husse!

Om Benkes ursprung visste ingen särskilt mycket men det ryktades att denna ganska nätta kille skulle vara en äkta Maine Coon, och nya husse började söka efter hans ursprung. Men veterinären som Benke träffade tyckte att huvudet stämmer men nosen – tuten – är för liten. Sedan sa hon: ”Nu måste jag hålla för hans öron så att han inte hör oss!” och viskade: ”Han ser precis ut som en Maine Coonhona skall göra…”. Till sist fick husse ett tips om en uppfödare som kanske kunde veta mer, och till stor lycka blev det napp under 2010 – Benke fick sin stamtavla och ett födelsedatum: 23 november 1994 – han var en riktig senior! Men en av de här småtussarna är faktiskt Benke:

Uppfödaren förklarade att Benke tillhörde den gamla stammens Maine Coon och var ”för den tiden” helt korrekt i sitt utseende, och lockade honom med till utställning 2010, där han alltså visades för första gången isi tt liv, 16 år gammal, och skötte sig excellent! Och senare kom han på utställning i Örebro i februari 2011 – det var där matte och Stora matte träffade den vackra gentlekatten! Sedan dess har vi följt Benkes äventyr, och hållit kontakt med hans mysiga husse.

Ett tag var det tänkt att Benke skulle kliva upp i utställningsringen igen hos oss i Örebro 2012 för att vid 18 års ålder visas och därmed bli äldsta någonsin utställda Maine Coon i Skandinavien, men då sade gamlingens hälsa ifrån, och eftersom husse satte Benkes egen bekvämlighet och åldersfrid före vinstrosetter och ära, så fick Benke ta igen sig hemma. (Benkes fosterson Lill-Berra gav sig ut i tävlandet istället. Heder åt en sådan husse!)

Och till tröst, för att vi inte fick träffa Benke då, fick vi hans porträtt av husse, och med önskan att det skulle sättas upp på Örebro Katthem. Där hänger det nu, och vi gissar att ÄnglaKatten Benke kommer att hålla en vakande tass över katterna där… För i förrgår kom det sorgsna meddelandet från Benkes husse:
”Vill bara meddela att Benke fick somna in igår den 17/12-2013. Han blev hastigt sämre, han led ju av kronisk Bronkit den senaste tiden av sitt liv o har medicinerats för det sedan i somras. Jag såg det på honom i helgen som gick att han ville få somna in med värdighet. Så igår tog jag honom till veterinären där han fick somna in. Hade annars hoppats på att vi alla – husse, Benke, Lill-Berra samt Alfons skulle få fira jul tillsammans samt att Benke skulle få uppleva en sista sommar. Tyvärr så går inte alltid saker o ting som man hoppas
på. Vila i frid underbara, älskade lilla Benke, jag kommer aldrig att glömma dig o du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. /Per (Benkes Husse)”…

”Du, SkaparKatten! Den är Perfekt!” suckar Benke belåtet… ”Altanen här i KattHimlen ser precis ut som den där hemma hos husse!” Han känner prövande med tassarna, och en varm sol lyser på hans alldeles nya silverskimrande änglakattvingar. ”Mjau!” säger SkaparKatten belåtet, ”Och här kan du vänta tills husse och dina vänner kommer… För här i Evigheten finns ingen tid, och allt är nu, så det kommer bara att bli en kort väntan.” Benke sträcker ut sig i solgasset och börjar spinna tryggt. SkaparKatten stämmer in: ”Det är fullbordat!”

Den här ska vi smyga ned med till dem! Den bautigaste leksaksmus jag sett!

Fniss! Tass på er!