Kommer ni ihåg att jag jamade för en tid om Ledaren Otis och hans budskap? Och även berättade att katten Otis inte var helt kry, han kände att det snart var dags att tassa över Bron… Till min och mångas sorg, vi som uppskattar bloggen Cult of Otis och dess budskap, är det tungt att nu veta att den vackra tabbyn Otis lämnat sin kära familj…. Hans lärjunge broder Oliver berättar: ”With one last kiss on the forehead, and a whispered goodbye from the Guardians, Leader Otis let go. Bathed in sunlight He departed this world, surrounded by the love and gratitude of those fortunate enough to have shared His life.” *sniff*

Men Otis har lämnat ett viktigt Budskap – och jag tror att hans vilja är att detta Budskap sprids! Jag har själv läst det gång på gång och tagit till djupet av mitt hjärta. Därför citerar jag det här i sin helhet, i djupaste respekt och beundran:

My Final Message

My Disciples,
If you are reading this, I have departed. Let us first just acknowledge the weight of that. Our journey together was not nearly as long as I hoped it would be, but please know that it has been an honor to have met so many wonderful people, furred and non-furred, and to have shared the trials and triumphs of My life with you.

I know that during My long convalescence many of you were hoping and praying for a miracle to happen that would save My life, and it may seem like that miracle didn’t happen. But I need you to understand something. That miracle did happen. It did happen, and it did save My life, but it happened at the beginning, not the end.

The miracle that saved My life happened seven years ago when two humans looked out into their yard and saw a desperate, starving kitten looking back at them. They didn’t know who I was or where I had come from. They didn’t know what potential lay within Me, or the cat that I could become. They only knew that I needed their help. The miracle happened when they made the choice to rescue Me.

Had the Guardians not made that one, simple choice, I might have slipped into The Shadows forever. I would not have experienced seven blissful years filled with love and happiness in their care. I would never have met The Brothers, or Thomas, or Mama Cat. You would not know Me, or even know that I ever existed. There would be no Cult of Otis because there would be no Otis. In My darkest hour I needed a miracle and I got it, and the life I lived afterward was better than I could have ever imagined.

As all lives must, My life has come to an end. I know that, due to My young age, My end may seem tragically premature, but a life should be judged by its quality, not its length. I had a rich, full life, and all of you helped make it even more so. For that you have My everlasting gratitude.

But now I must finally say it, My Disciples, the hardest word of all.
Goodbye.

Although My spirit has departed, a part of Me will remain. When you look out into the world without walls and see a cat in need looking back at you, I will be there by your side. You will feel My soft breath on your cheek and My purrs of encouragement in your ear. Listen closely, and through the purrs you will hear My final commandment come to you in a whisper:

Be the miracle.

So Sayeth Otis

Det var fullständigt tyst i KattHimlen, när Pärleporten sakta öppnades för att välkomna en mycket Speciell Katt… SkaparKatten och alla ÄnglaKatterna spann en stilla hymn och spanade nedåt RegnbågsBron, där den väntade katten kom vandrande med lugna och trygga steg. Det var Ledaren Otis, men nu en helad och stark Otis, som trädde genom Grinden. Alla katter reste sig och de jamade “MjauHurra!”
Men SkaparKatten sänkte sitt huvud i vördnad och bugade djupt för honom:
“Otis, du har varit en trogen katt, en god Ledare för dina Lärjungar, och ditt uppdrag är nu fullgjort till varje del.  Vi är alla hedrade att få dela den Eviga Friden med dig! Och  Ditt namn skall från och med nu vara “Sankte Otis”! Det är fullbordat!”

Här är några bildtips på hur man kan hålla värmen:

Men viktigast är ett litet men ack så viktigt är följande informationsblock som jag lånat från den skickliga kattungeräddarinnan Josefa – hon är otroligt bra på att klara just små kattungar som på ett eller annat sätt mist eller kommit ifrån sin mamma:

Vad gör man om man hittar en liten övergiven kattunge? Först och främst så förvissar man sig självklart om att den verkligen är övergiven eller har kommit bort från mamman och syskonen. Oftast är inte kattungen övergiven, utan mamman är ute på jakt eller har blivit skrämd/fördröjd av någon anledning på någon av sina rundor, och kommer tillbaka.

Ibland inträffar tyvärr olyckor. Ibland blir kattungar dumpade. Då behöver kattungarna hjälp!

Det första man ska tänka på är att man INTE får ge en nerkyld kattunge mat/mjölkersättning. En liten kattunge blir lätt nerkyld även i vanlig rumstemperatur, eftersom de inte är bra på att hålla värmen själva. Då kan inte mag/tarmsystemet bryta ner maten, utan det är stor risk att det kommer att kollapsa med svår diarre som följd. Det kan  visa sig ganska omgående, eller efter några dagar.

Om kattungen är mycket medtagen, så ge honungsvatten eller vätskeersättning. Det ger energi som går direkt ut i blodet. Se sedan till att få upp kroppsvärmen på kattungen. Det räcker inte med att rulla in kattungen i en filt ett tag, så att tassarna känns varma. Den måste få upp värmen i de inre organen. Enklaste sättet är att helt enkelt ge den ett varmt bad och samtidigt massera igenom den ordentligt med fingertopparna så att blodcirkulationen kommer igång. Torka riktigt torr. Ha sedan någon värmekälla på sovplatsen. Värmematta, värmeflaska, vetekudde osv. Närmaste timmarna är det sedan bra att fortsätta att ge honungsvatten/vätskeersättning, som man sedan kan börja blanda med mjölkersättningspulver. Eller ge miniportioner av lättsmält mat, om kattungen är lite äldre.

Snälla tänk på detta. Det är så onödigt att kattungarna ska behöva dö p g a felbehandling.

Det här är viktiga kunskaper, men jag vill också lägga till ett råd: Experimentera inte med kattungar på egen hand om du är osäker – ha stående kontakt med en veterinär som stöd! De kan också behövas!!

Så här ser min besökskurva för bloggen ut just nu. Det är inte svårt att lista ut vilken dag som den krånglade, eller hur? Hoppas resten av året blir problemfritt!

Idag ska vi visst få besök av Stora husse. Han får toppa kurvan!

Jag vet om en massa katter som lider – och jag vet om en massa katthem som har sina insamlingbössor utplacerade i många olika butiker.

Men människor som bränner lätt 1 500 kr på en ball Halloweenfest, de lägger inte ens en FEMKRONA i katthemmets bössa. De leker i sina glittriga skräckkostymer som kostat lika mycket som en månads kattmat för en hemlösing och de dricker starkvaror för ytterligare det tredubbla. Många gånger kastas den där utklädseln sedan – precis som katter som ingen vill ha…

Visa att DU ÄR ANNORLUNDA!
Fira en kul Halloween, men tänk lite på höstkatterna som går en hård tid till mötes nu, och leta upp ett ställe där du kan stoppa en peng i något katthems insamlingsbössa!

Örebro katthem har bössor stående hos t ex Arken Zoo, Pet Products, Husdjurscenter, Djurens Center och Hund&Kattaffärn. Bara så du vet!

Redan har det tassat in 1000 kr till SnuffeFonden! HurrJam!

Snälla, sprid infon om Tasseriet allt ni kan och förklara att det är bara 30 kr minimum det kostar att tävla och HÄR finns infon om hur enkelt du tävlar! Och ALLA som vill får vara med (Och samtidigt bidra till att kattvänner får hjälp!) så klart, man behöver inte vara bloggkatt eller medlem i något speciellt forum! Häng med!

På söndag 3/11 kan vi börja närma oss avslöjandet om vem som vinner alla fina saker ovan! Tass på er!

Jag har fått mail från en osannolik avsändare:

och av någon egendomlig anledning tycker ”han” att jag – EN BLOGGKATT! – ska ta hand om en inbetalning på 3 miljoner dollar som ingen velat hämta ut: och så ska detta givetvis ske diskret…
Dock är det sant att snubben finns IRL – men sedan är det inte mycket som stämmer.
Om man ska lura folk – kan man inte ta det på en mer trovärdig nivå? *fniss fniss*

– Skicka mot postförskott.              – Send against mailbeforeshot.

Automatiska översättningar förgyller en kulen eftermiddag!
*fnissar så att pälsen hoppar*

Det finns ett ordspråk som säger ”Never trust a smiling cat” – och det gör mig så irriterad! Det är definitivt myntat av någon som inte gillar katter?

Frasen går att spåra kopplat till den berömda Cheshirekatten från ”Alice i Underlandet”, där katter därmed än mer befästs som opålitliga och självgoda. Den synnerligen speciella tecknade röda katten Gustaf a k a Garfield har ytterligare lagt tyngd i kvädet – förvisso med humor och kattkärlek. Men hur ska vi katter någonsin kunna tvätta av oss en så missvisande reklam?

Den som känner sin katt vet att något ärligare djur finns inte! Hur kan det komma sig att vi som art ska betecknas som opålitliga, när det mest handlar om ett kommunikationsproblem? Att ni människor inte förstår vår väldigt tydliga kattiska?!

Mjau, jag tror det är dags att vi litterata katter slår oss ihop och skriver ett kattlexikon?

Matte skrev igår på sin FB ”Jag trodde bara det var hundägare som tvingades stå ute i regnet med ett koppel i handen…. i och för sig befinner sig andra änden av kopplet uppe i ett träd… ?” och så ritade hon det här:

Men i kväll håller vi oss nog inne. Det blåser knappt alls, men det kan ju komma att se ut så här:

Jag fick ett så bra tips från katten Sven:
”Hej Wikki! Min matte räddar också grodor! Hon har till och med en ‘grodhink’ i bilen och en liten spade. För om det är stora grodor är det lite besvärligt att handskas med dem, då puttar hon lätt och kvickt ned dem i hinken och tar dem över vägen på så sätt!
Nosbuff från Sven (nu e jag 1 år STOR! )”

Tass på er!