Idag ska mina vänner Klosterkatterna ha sin bäddauktion! Och eftersom jag ju inte bjuder i mina egna auktioner och Tasserier så ska jag ta steget fullt ut nu! Min drömbädd ser ut så här:

Mer charmig än vacker (Ungefär som jag alltså!) men visar hur viktig en personlig kattbädd kan vara… Varje katt måste ju hitta sin favorit!
Och kan man dessutom få en hel stapel kuddar att mysa på så är livet som bäst:

Så igår kväll innan auktionerna ens börjat så jamade jag iväg ett bud till Klosterkatterna:
100 kr bjudet för vardera bädden, varenda en! Visst är det tjyvstart – men lite Wikki-bus måste jag väl få ha någon gång!???

Jag läser i Åbotidningen att Finlands förra president Tarja Halonen nu ska få en kattunge av rasen Neva Masquerade i present av den ryske premiärministern Dmirtrij Medvedev. Missen med blå ögon, tolv veckor gammal, kommer på torsdag från Moskva och blir Finlands Katt No. 1 kan jag gissa – samt kommer att ge rasen popularitet!

Men nog hoppas jag att numera pensionerade presidenten, som tidigare hade två ”bondkatter” Rontti och Miska, märker att en kattunge vill ha kattsällskap också, och kanske adopterar en kattkompis från något katthem till lilla Nevan??!

Vackra svarta Miska hann bli 16 år innan en cancertumör tog hans liv i juli 2011 och hela Finland delade sorgen…
När så Rontti efter 18 goda år slutade sitt liv i augusti 2012 skrev Tarja på Twitter att ”Rontti är nu hos Miska…” och om sorgen att vänja sig vid ett liv utan katt.
Nu väntar ett spännande liv i Finland den lilla kattungen och jag önskar lycka till!!!

PS. Vissa tidningar skriver att Neva Masquerade är samma sak som sibirisk katt, men så är det inte! Neva Masquerade är en helt egen ras där alla är maskade – men den står rastypiskt mycket nära sibiriern som inte är maskad. Läs mer om rasen hos SVERAK här.

PS nr 2. Jag tycker INTE att man ska ge bort levande djur som överraskningspresent – det händer allt för ofta att de inte är så innerligt önskade som givaren tror, och det kan sluta med en jobbig retur av gåvan. Därför ska man, som i fallet ovan, vara helt överens om önskan och givande av en levande present, så att den är välkommen till 100%!

Det här är en gammal bild – jag ger mig INTE ut idag! Men jag håller tassarna för att alla människor vi känner kommer hem säkert i eftermiddag och i kväll! Det är så otäckt slinkigt…

Fundera en stund. Du skulle inte ha någon mat, inget vatten, ingen varm skön säng. Du skulle få krypa ihop i någon undanskymd vrå, kanske på kalla marken. Det skulle inte handla om något tillfälligt utesovande, som i ett vad eller ett äventyr. Det skulle vara det enda du hade att göra: Kura iskalla natten igenom, oavsett väder och oavsett hur du mådde… Kölden fryser först sönder dina öron, de blir till svarta smärtande klumpar och faller av. Sedan skadas svans, tassar och nos. Du blir så desperat efter mat och vatten att du äter sopor, plastbitar, grus… Din kropp blir allt svagare och kallare. Du minns inte längre hur det är att vara varm.

Och människorna går bara förbi dig.
Hur kan de blunda??? Hur kan de???!

STÖD DITT LOKALA KATTHEM!!!

Vännen Fjutten meddelar:

Sötnosar, vad ni är snälla! Rapport från veterinärbesöket: Någon får behålla svansen tillsvidare. Det är cirkulation i den men den  har inte rätt nervimpulser så han kan inte vifta på den. Öronen är såriga men varma, så varma att de känns febriga. Humöret är ändå gott och han älskar att vara i min mattes knä. Puss på er alla, vi är så tass-samma <3

Vi håller tassarna för din svans att den ska bli kvar, Någon!!

Tänk vad vi kan – tillsammans!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Någon kunde ha frusit ihjäl här:
!
I den här snöhålan hade han grävt ned sig för att få lite skydd mot Norrbottens bistra köld, katten som kallas ”Någon”… Det hade varit – 20 grader och den arma katten var så nedkyld att han knappt förmådde fräsa!
Så här berättar min bloggkollega Fjutten:
”En duktig hund nosade sig fram till en fräsande snögrotta! Hundägaren fick då se
en liten kisse som gömde sig långt nere i grottan. Därinne hade Någon gjort sig
ett litet bo! Han hade grävt sig ända ner till barmark för att få lite värme. Min matte fick veta detta och tog bilen och åkte dit. Därinne i grottan låg Någon och frös. I Morrbotten är det kallt, vi har haft minus 20 och kallare. Någon var så trött så han orkade knappt protestera, han fick komma in i kattburen och sedan snabbt hem till vår varma lilla toa. Någon har skador på svansen, på öronen, är trött och mager men ÄNTLIGEN varm och han får bästa vården här hos oss. Idag ska han till veterinären, och sedan vidare till ett
annat stödhem. Matte tror att Någon kanske kommer att bli svanslös… Jag fattar inte vad hon menar, men jag litar på att alla gör sitt bästa för vår kompis!”

Jag jamar bara: Låt oss räcka ut tassen till Någon! KattiNorr har pg 30 06 54-1 och jag ska tassa iväg en peng till Någons hjälp i alla fall! Håll tassarna för att han orkar återhämta sig nu och njuta av värmen och få köldskadorna att läka! *knäpper tassarna*

Penny Rebellen hade invigningsparty för sin nya blogg igår. Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag fick den här killen som kvällens kavaljer och han skulle absolut följa med mig hem! När jag artigt avböjde (Man har ju en viss förkärlek till killar i egen färg s a s – det är inget rasistiskt i det, det är bara så min kemi fungerar!) så grät han så att partymössan färgade av sig på pälsen. Men innan vi tassade hem så såg jag att han redan fått tröst av en annan vacker festdeltagarinna, så jag hoppas allt gick bra!

Tack för festen Penny!

Den här bilden cirkulerar just nu på Facebook och det gullas och gillas och det är hjärtan, smileys och aaaahas! Fräääääääääääääs! Är varende människa blind eller? Det är inget gulligt över bilden, det är sorgligt, beklämmande och miserabelt och borde vara rubricerat ”MAYDAY MAYDAY! Save our cat family!”

Bilden visar en kattfamilj som förtvivlat kurar ihop sig för att behålla värmen! Ungarna har gjort sig så små som möjligt och trycker sig så tätt intill mamma katt som de bara kan. Visst är det ”Togetherness” men med en dramatisk verklighet… Jag har letat massor efter mer om bilden i hopp om att hitta ”nästa bild” med katterna i trygghet inne! Men jag hittar bara meningslösa FB-klyschor: ”Cuuute!” – ”Cuddly!” – ”Sweet!”.  Hoppas ändå att de har det bra på ett katthem någonstans i världen!!!

Behöver du av någon orsak omplacera din katt och funderar på vad som ska hända med den? Eller har du hittat en katt ute som behöver tas om hand men inte kan ta vara på den själv? Kanske vet du en katt som någon flyttat ifrån och bara lämnat? Och så kommer de oroliga tankarna: Men tänk om katthemmet bara avlivar den? Eller tänk om den får sitta där i en trång bur, månad efter månad??? Tänk om katten sedan hamnar i ett hem där den får det sämre än nu?!!

För att du ska slippa tveka, så ska jag berätta om hur det går till på ”mitt” katthem, ja, jag jamar så eftersom jag och min lillasyster Nova kom till våra människor just från Örebro katthem. Så vi vet hur det är!

Det första som behövs, är ju förstås att den katt som behöver hjälp blir ”anmäld” till Kicki, som är intagningsansvarig för katthemmet. Hon tar reda på kattens behov och alla uppgifter kring katten, och håller i inledande planering för dess placering, om det blir akut direktintag eller väntan i intagningskön. (Kontaktuppgifter finns på hemsidan HÄR.)

Intagningskö kan låta som en strikt ordnad rad med turordning, men så är det inte heller. Det är helt och hållet tillgången på jourhem och vilken typ av katter de kan ta emot, som avgör vilken katt som kan få komma till placering. Alla kan inte ta emot en katt med ungar, vissa tar bara hankatter och de jourhem som är bäst på att sköta sjuklingar har ofta begränsningar, eftersom man då inte kan stoppa in fler katter dit, vi måste ju tänka på alla katters hälsa. Det är ett intagningspussel snarare!

Uppskattningsvis finns det 10.000 hemlösa katter i de områden där Örebro katthem jobbar d.v.s. från Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner i norr till Askersund och Laxå kommuner i söder. Ibland får man räcka ut tassen till andra områden med. Så kön kan vara lång men man ska inte ge upp hoppet – hjälpen finns där och 250-300 katter per år får hjälp!!!

Katthemmet måste av förklarliga skäl prioritera att ta in t ex dräktiga honor eller kattmammor med ungar, liksom katter som inte mår bra eller är skadade. Likaså går ägar- och hemlösa  katter före dem som har ägare och hem, då det i senare fallet ju finns någon som har ansvaret för sin kisse.

Eftersom katthemmet inte har karantänsplats i sin lokal så får en katt först komma till ett karantänsjourhem, d v s ett vanligt familjehem, där katten får bo första tiden i ett rum avskiljt från andra katter, tills den varit på veterinärkontroll och fått sina vaccinationer samt vid behov kastrerats. (Katter som kommit in till jourhem tillsammans får oftast bo och flytta vidare ihop om det visar sig att de mår bra av och är trygga att vara tillsammans. Vissa katter är oskiljaktliga.) Under tiden i karantänshemmet är katten alltså som en vanlig innekatt och får träna i att umgås med människor. Vid behov får katten veterinärvård och medicin, får lämpligt foder och bli frisk. Tiden katten tillbringar hos jourhem kan variera – en del katter flyttar direkt från jourhemmet ut till eget hem och det händer också ofta att familjen blir så fäst vid den att det blir adoption och permanent hem!

När katten/katterna är ”färdiga” för att flytta till katthemmet förbereds ett eget burrum till detta. (Det är noga rengjort efter den katt som flyttat därifrån.) Det finns lite olika storlekar på rum, varje flera kvadratmeter stort, full takhöjd, väl rymliga och bekvämt möblerade med klätter/klösmöbel, kryp-in, liggplatser, toalåda och matbord. Möbleringen anpassas efter kattens behov så den kan bo bra – vet man att katten älskar sovkorgar så får den en korg. I de flesta rum finns en hylla med fönsterutsikt också. Katten sitter alltså inte ensam inlåst i någon liten trång gallerbur!

Första dagarna på katthemmet får den nya katten/katterna vara endast i sitt rum och bekanta sig med den nya miljön, personal och alla katter där genom nätdörren. I början håller man alltid lite extra koll på en ny katt, så att den på ett betryggande sätt kommer in i kattgruppen. Varje dag, under så lång tid som personal är på plats på katthemmet, öppnas alla dörrar till burrummen och katterna kan få gå fritt och umgås med varandra precis som de vill. Personalen märker ganska snart hur det är om den nya katten vill ut till de andra eller ej, det är så olika från katt till katt. Vissa katter stannar i sina rum även om dörrarna är öppna.

Katterna har möjlighet att (Om det inte är för blåsigt och kallt.) att sitta vid ett nätat öppet fönster och få frisk luft. Det finns massor av ställen att klättra upp på, gott om leksaker och många matskålar så att även blyga katter kan hitta sin favoritmatplats.

Personalen kommer till katthemmet i flera omgångar under dagen, alla dagar året runt. Toalådor töms, mat- och vattenskålar diskas och fylls, och efter bästa förmåga leks och gosas allt vad man hinner med katterna. Det finns ett schema för allt som ska göras: Tvätt, städning och tillsyn.

Onsdagskvällar och söndagseftermiddagar är det öppet hus och det betyder att en blivande kattägare kanske kommer att träffa din katt! Håll tummarna! Att någon blir intresserad av en viss katt betyder dock inte att det är säkert att adoption blir av – man får lämna en intresseanmälan och katthemmets kontaktperson kontrollerar många olika saker för att avgöra om intressenten och katten passar varandra: Vilken hemmiljö som erbjuds kontra kattens personlighet och behov. Till exempel spelar familjesammansättningen roll eftersom inte alla katter trivs med barn, hundar eller många katter. Bor man nära trafikerade vägar passar inte en katt som vill få gå ut, bor man i höghus med balkong måste den gå att näta in säkert. Vissa katter vill vara ensamma om hemmet, andra behöver sällskap. Och på katthemmet väntar man gärna tills rätt katt kan paras ihop med rätt hem!

Varje katt har en presentation hängande utanför sitt rum. Du får gärna skicka med din katts berättelse om sitt liv, så att den kan få vara med i presentationen! Där finns ju mycket viktig information som kan hjälpa en ny matte/husse att förstå sin katt!

Det sker ALDRIG att en katt avlivas för att den varit länge på katthemmet eller i jourhem! Örebro katthem har en no-kill-policy vilket betyder att ingen frisk katt avlivas. Bara katter som är så svårt sjuka eller illa skadade att inget hopp finns för en rimlig behandling och tänkbart tillfrisknande får på skonsammast möjliga sätt slippa sitt lidande. Att vara skygg eller försiktig är ingen sjukdom, liksom att ha skabb, snuva och mask går det att bota. Kroniskt sjuka katter som kan hållas fullt friska med medicin eller specialfoder får flytta till hem där de kan erbjudas den omsorg som behövs och leva så länge deras liv är smärtfria och fullgoda.

Personalen på katthemmet gör sitt allra bästa för att varje behövande katt ska hitta sitt rätta för-alltid-hem, och få det gott för resten av livet. Ingen katt ska få det värre och ingen katt ska fara illa igen. Skulle något inträffa – att katten inte trivs, att det inte fungerar med familjen, att någon blir allergisk, eller liknande – så är katten ALLTID välkommen tillbaka till katthemmets krets! Det kan inte gå att hämta tillbaka katten på en halvtimmes varsel – men med lite rimlig kommunikation och framförhållning ordnas en returplats så snart det går. Så har de flesta katthem även inskrivet i sina adoptionsavtal och Örebro katthem är inget undantag.

Funderar du på något kring katthemmet och katternas liv där, så fråga gärna! Vi vill att alla katter ska få det bra och hitta goda hem – kanske hos dig! ♥